”Inför vissa böcker får man den där känslan: Det här borde ju vara en utställning istället! När det gäller denna bok så vill man gärna hänga upp många av de tretton svartvita bilderna på väggen. Det skulle kunna låta sig göras, ty boken är stor (27,5 x 34,5 cm). Men ändå är det en fröjd att sitta i fåtöljen och bläddra och komma riktigt nära bilderna. Det matta pappret ger den där torra känslan som en kolteckning har. En bild på en kudde som ligger lite nedtryckt på en säng. Någon har sovit där, drömt. När jag för länge sedan gick på fotoskola hade vi en …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Inför vissa böcker får man den där känslan: Det här borde ju vara en utställning istället! När det gäller denna bok så vill man gärna hänga upp många av de tretton svartvita bilderna på väggen. Det skulle kunna låta sig göras, ty boken är stor (27,5 x 34,5 cm). Men ändå är det en fröjd att sitta i fåtöljen och bläddra och komma riktigt nära bilderna. Det matta pappret ger den där torra känslan som en kolteckning har. En bild på en kudde som ligger lite nedtryckt på en säng. Någon har sovit där, drömt. När jag för länge sedan gick på fotoskola hade vi en sån uppgift: Min obäddade säng. Den var troligtvis initierad av skolans rektor Christer Strömholm som själv hade fotograferat många obäddade sängar i Paris. Sedan dess har jag sett många sängbilder, det är ett motiv som många attraheras av. Sängen är en väldigt laddad plats, en plats för sorg, glädje, passion och vanmakt. Och förstås vila. En bild på ett skåp, men inte vilket som helst utan ett sånt där jättestort som står i slott och som man nästan kan gömma en skolklass i. Det är stängt, ointagligt och lite skrämmande. Ett porträtt av en ung kvinna blir ett slags avbrott. Hon betraktar oss och fotografen med en viss vaksamhet. Det är lätt att sjunka in i de här skenbart enkla bilderna och skapa vidare med hjälp av sina egna referenser och minnen. Här finns ingen egentlig berättelse, varje bild är en egen tankeväckande bilddikt. Ett duschmunstycke, ganska så igenkalkat. Man kan nästan känna den lite mögelbemängda lukten. Ett återkommande tema är naturen och dess förmåga att ta över det människan lämnat. Ett märkligt nästan fönsterlöst hus står övergivet. Den grind som skulle stänga ute, står öppen, halvt dold i den höga vegetationen. Bokens sista bild föreställer en gammal cementtrappa. Livstrappan? Nedersta steget är sprucket och på väg att falla sönder. Jag önskar mig fler bilder, fler sidor och fler anledningar att falla i tankar över halvt bortglömda minnen och känslor. Och för övrigt, enligt UNESCO:s rekommendationer så skall en bok innehålla minst 49 sidor. Så det här är nog en utställning i alla fall, en alldeles extra tänkvärd utställning, perfekt i soffhörnan. Similar Posts: En verklighetens Pettson Bländande konstfotografi! Drömmen om London Människospår i storslagna landskap En personlig skildring av småstadens själ.
Related posts:
- Catharina Ingelman-Sundberg
- Mat & näring av Viveka Ljungström och Catharina Hansson
- Catharina Bergsten – Besinningens sår
- Vikingablot av Catharina Ingelman-Sundberg
- Tempelbranden- Catharina Ingelman-Sundberg
2012-01-30 00:00:10 från 
