”Sidan 90 i Vårens böcker ser jag den. Elevjuvelen . Tänker att det är inte ofta jag läser böcker om skolan. I romanen möter jag Cecilia, prakteleven som alltid haft MVG i alla ämnen. Till allas förskräckelse petar hon i sig mängder av tabletter, överlever och ändrar fokus i livet. Betygen är inte längre det viktiga utan i stället det (elev)politiska engagemanget. Hennes lärare Ninni är upprörd över att denna juvel slarvar bort talang och möjligheter och hör av sig: – Hon skickar en massa konstig e-post till mig där hon skriver långa utläggningar om min skyldighet som …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Sidan 90 i Vårens böcker ser jag den. Elevjuvelen . Tänker att det är inte ofta jag läser böcker om skolan. I romanen möter jag Cecilia, prakteleven som alltid haft MVG i alla ämnen. Till allas förskräckelse petar hon i sig mängder av tabletter, överlever och ändrar fokus i livet. Betygen är inte längre det viktiga utan i stället det (elev)politiska engagemanget. Hennes lärare Ninni är upprörd över att denna juvel slarvar bort talang och möjligheter och hör av sig: – Hon skickar en massa konstig e-post till mig där hon skriver långa utläggningar om min skyldighet som klassens duktigaste elev att vara ett föredöme för de andra… Cecilia tappar intresset också för vännen Alex, den svartklädda pojken som var mobbad under hela högstadiet. Han i sin tur hittar tillbaka till sin räddare från då, Robin och tillsammans smider de planer för Hämnden. I skolan börjar hot ringas in, slagord klottras på väggarna. Men vem står egentligen bakom? Minst lika viktiga i romanen är Ylva, Cecilias mamma som efter skilsmässan kartongvins-dricker, inte så sällan tillsammans med sin mamma Agneta, Cecilias mormor. Också deras politiska engagemang får plats i boken. Det här är en ambitiöst konstruerad roman, såväl till innehåll som form. Varje kapitel inleds med ett citat från litteraturen för att skapa ett anslag. När skulle det väsentliga komma, det för vilken han levde? (Hjalmar Söderberg Ur novellen Med strömmen) Ordvalet är lika ambitiöst och slarvas aldrig undan. Snarare tvärtom. Det är en roman som ofta känns överlastad med ord. Telefonsignalens surr, ett kurrande, spinnande ljud skär gällt genom sovrummet, får Agneta att vakna till med ett ryck. Hon sätter sig rakt upp i sängen, styrd av starka, kända krafter. Måste vara minnets, hågkomsternas obevekliga erfarenheter. Nattens surrealistiska bilder. Satsradningar skapar också hög fart i ordflödet. Det är som om texten vill berätta om så många saker och är orolig för att läsaren ska missa något viktigt och avgörande. Det blir för mycket för mig. Någon annan som läst? Elevjuvelen . Kristina Wärring. Utgiven av Recito Förlag
No related posts.
2012-01-27 15:08:21 från 
