”Aveline Johansson är tjugotvå år och bor med sina föräldrar i en sömnig semesterort på Mallorca, där de arbetar på ett hotell. Men Aveline har alltid varit speciell; förutom att hon är makalöst vacker tvingas hon leva ett skyddat liv på grund av ett medfött hjärtfel. Detta är dock inget som stör enstöringen Aveline, som helst tillbringar sin tid med böckerna som enda sällskap. En dag dyker en mystisk man upp – Billy – och avslöjar vad Aveline egentligen är: en blandning mellan människa och vampyr. Eftersom Avelines egna vampyrsläktingar är ute efter att döda …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Aveline Johansson är tjugotvå år och bor med sina föräldrar i en sömnig semesterort på Mallorca, där de arbetar på ett hotell. Men Aveline har alltid varit speciell; förutom att hon är makalöst vacker tvingas hon leva ett skyddat liv på grund av ett medfött hjärtfel. Detta är dock inget som stör enstöringen Aveline, som helst tillbringar sin tid med böckerna som enda sällskap. En dag dyker en mystisk man upp – Billy – och avslöjar vad Aveline egentligen är: en blandning mellan människa och vampyr. Eftersom Avelines egna vampyrsläktingar är ute efter att döda henne tvingas hon och Billy att fly tillsammans till Sverige, där det är tänkt att hon ska tränas till “krigare”. Men resan blir både farofylld och känslosam. Sofie Trinh Johansson skriver väl och har i Halvblod verkligen försökt göra sin egen grej av vampyrmyten. Däremot har det visat sig vara ganska svårt att göra radikala förändringar, då många stereotyper som redan finns i andra vampyrserier med ungdomar som målgrupp, lever kvar. Man kan säga att det är som Twilight i legoform. Enda skillnaden är att bitarna har byggts ihop på ett annat sätt, men ingredienserna är fortfarande desamma: Vampyrer är aristokratiska, grymma, onaturligt vackra, älskar designprylar och annan lyx. Vampyrer har löjligt mycket pengar och heter namn som skulle kunna förväxlas med TV4:as Gladiatorerna : Justus, Lexi, Sky, Xero, Domino etc. Vampyrer lever i olika “klaner” som oftast krigar mot varandra. Vissa är godare än andra. Mycket av innehållet i boken ägnas åt att ingående förklara vampyren som varelse och alla intriger mellan klanerna. Mycket energi läggs också på deras utseende, vilket kanske inte är så intressant. Billy ger till och med Aveline ett häfte som sammanfattar vilka alla vampyrer är och hur de ser ut, eftersom de är så många. Även läsaren skulle ha behövt något liknande, i en bilaga exempelvis. Vi svaga människor har ju inte så bra minne… Det finns andra mytologiska varelser vars uppgift är att strida mot vampyrerna och beskydda människorna (dock ej varulvar). Naturligtvis måste det obligatoriska triangeldramat finnas med. Aveline har svårt att välja mellan the good guy och the dangerous guy. Gissa vem valet faller på. Det verkar vara svårt att nå upp till den originalitet som Ajvide Lindqvist gör i Låt den rätte komma in, där vampyren är en smutsig, fattig och ensam varelse med ett ganska så ordinärt utseende som lever i vår egen miljö (inte i medeltida borgar eller designhus). Man blir inte direkt rädd för de här moderna och lyxiga vampyrerna, men det kanske inte är meningen heller. Dock fanns det en del förklaringsluckor som jag hängde upp mig på. Till exempel: om vampyrers hjärtan inte slår, varför koagulerar inte deras blod? Och varför “flämtar” de i så fall? De behöver ju inte syresätta sig ens vid fysisk ansträngning. Och hur fungerar deras ämnesomsättning och celler? Lite mer research om kristendomen hade också behövts för att höja trovärdigheten. Förklaringen till varför det läggs så extremt mycket resurser på att döda Aveline är lite cheesy också. Liksom den något ytliga beskrivningen på hur Billy kan vara så rik utan att bli “upptäckt”. U-båten var grädden på moset som kändes lite väl överdrivet. Hur har man lyckats frakta en u-båt till Norrland utan att folk (Säpo eller Försvaret) reagerar? Boken är rätt så tjock med sina dryga sexhundrafemtio sidor och skulle kunna ha kortats ner en del. Mycket av det som redan har hänt och sagts mellan karaktärerna upprepas flera gånger på slutet. De första trehundra sidorna är riktigt spännande och fartfyllda, men sedan blir det mest repetition. Johansson ska dock ha en eloge för sitt genustänk: att hon har gjort Aveline till en stark och mångsidig tjej som inte måste beskyddas av en man hela tiden. Aveline räddar till och med männen vid en del tillfällen – till exempel när hon bär en försvagad Billy – en direkt motsats till Twilight . Hon säger också emot Billy och tillåts att bli arg på honom. Man slipper med andra ord Meyers hyperreligiösa moralkakor och föråldrade kvinnosyn. Jag är också tacksam för att man i Halvblod inte behöver befatta sig med glittrande vampyrer! Halvblod är första delen i en trilogi, så håll utkik efter nästa del om du vill läsa vidare om Aveline, Billy och Alexanders äventyr. Johansson, Sofie Trinh (2011). Halvblod . Mörkesdottir Förlag.
Related posts:
- Halvblod av Sofie Trinh Johansson
- Halvblod – Sofie Trinh Johansson
- "Halvblod" av Sofie Trinh Johansson
- Halvblod – Sofie Thrin Johansson
- Vatten och salt av Sofie Trinh Johansson
2012-01-31 19:10:53 från 
