”Trots allt finns det hopp för mänskligheten År 2050 beräknas jordens befolkning nå sin topp på nio miljarder. Nio miljarder människor som kommer utöva ett enormt tryck på redan i dag hårt ansträngda tillgångar av energi och livsmedel. Hur ska det gå? Hur ska vi kunna fortsätta den välståndsutveckling som lyft så många fattiga ur misären? Det är just det vi inte kan, hävdar David Jonstad i Kollaps. Miljöförstöring, sinande oljereserver och det globala finanssystemets sårbarhet gör det till en ren tidsfråga innan hela klabbet brakar ihop, menar han. De som tror på …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Trots allt finns det hopp för mänskligheten År 2050 beräknas jordens befolkning nå sin topp på nio miljarder. Nio miljarder människor som kommer utöva ett enormt tryck på redan i dag hårt ansträngda tillgångar av energi och livsmedel. Hur ska det gå? Hur ska vi kunna fortsätta den välståndsutveckling som lyft så många fattiga ur misären? Det är just det vi inte kan, hävdar David Jonstad i Kollaps. Miljöförstöring, sinande oljereserver och det globala finanssystemets sårbarhet gör det till en ren tidsfråga innan hela klabbet brakar ihop, menar han. De som tror på lösningar i form av politiska initiativ och grön teknologi lurar bara sig själva. Stämmer detta? Svårt att säga. I sina bästa stunder påminner Kollaps om hur otroligt viktig denna framtidsfråga är, men som inlägg i själva debatten går den oftast inte att ta på allvar. Lösryckta siffror blandas med ögonblicksbilder och missuppfattade teorier: det blir romare och ekologiska ägg och amerikansk survivalism, alltihop filtrerat genom ett tämligen primitivt vänsterperspektiv. Det känns som att läsa en förvirrad hypermix av de senaste fem årens texter på Aftonbladets kultursida. Jonstad skriver om kulturella framstegsmyter, hur vi är psykologiskt betingade till hoppfullhet. Han verkar dock lyckligt omedveten om att han själv ingår i den urgamla kulturella myten om en nära förestående undergång. Många före honom har varnat för fysiska, moraliska eller politiska katastrofer som lurar runt hörnet. Tidigare slog religiösa och konservativa på domedagstrumman, i dag är det miljöaktivister. (De kan, förstås, få rätt ändå till slut: att vargen inte kommit hittills, är inget definitivt bevis för att den aldrig kan komma.) I vilket fall är det här som Jonstad blir intressantast, när man ser honom som del av en lång tradition. Apokalyptiska förkunnare slår lätt över i en bitter och misantropisk, nästan sadistisk, underton, i såväl science fiction som fackböcker. Kollaps hävdar i stället att sönderfallet kommer att dras ut över lång tid, vilket ger oss tid för omställningen. Människan behöver inte alls gå under som civiliserad varelse, utan kan bevara kunskap och kultur i småskaliga, solidariska lokalsamhällen, påstår Jonstad, och illustrerar med exempel från sitt eget jordbrukskollektiv i Sörmland. Det övertygar lika lite som något annat i Kollaps, men där finns en klart uppmuntrande underton. En tilltro till människans uppfinningsrikedom och samarbetsförmåga, till vår förmåga att möta också de största utmaningar, hur många vi än blir. ALEXANDER SKANTZE Kollaps – Livet vid civilisationens slut, David Jonstad, Ordfront
Related posts:
- Kollaps – Livet vid civilisationens slut av David Jonstad
- Stolen möter David Jonstad
- Arn – Riket vid vägens slut
- Huset vid vägens slut
- Huset vid havets slut
2012-01-24 08:08:26 från 
