”Hej jag heter Jonas Joelson. Den här veckan debuterar jag som författare med Tabula Rasa Hotels . Det är roman om egot i vår tid. Det mesta av det jag skrivit kommer från sådant jag läst. Inspiration kan man kalla det. Eller stöld. Idag ska jag berätta om ”att vara hemma”. Ett koncept jag snott från en japan. Han heter Haruki Murakami och han är tystnadens mästare. Hans mystik och tålamod har inspirerat mig enormt. I Fågeln som vrider upp världen och i nya trilogin 1q84 tillbringar Murakamis huvudpersoner sanslösa tidsrymder i hemmen. De sitter och dricker öl för sig …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Hej jag heter Jonas Joelson. Den här veckan debuterar jag som författare med Tabula Rasa Hotels . Det är roman om egot i vår tid. Det mesta av det jag skrivit kommer från sådant jag läst. Inspiration kan man kalla det. Eller stöld. Idag ska jag berätta om ”att vara hemma”. Ett koncept jag snott från en japan. Han heter Haruki Murakami och han är tystnadens mästare. Hans mystik och tålamod har inspirerat mig enormt. I Fågeln som vrider upp världen och i nya trilogin 1q84 tillbringar Murakamis huvudpersoner sanslösa tidsrymder i hemmen. De sitter och dricker öl för sig själva i vardagsrumssoffan och det är tyst, så oerhört tyst runt dem. Vad är det som skapar dramat i detta? Jag förstår inte. Men jag blir besatt av att veta. Det är precis som Bill Murrays bästa stunder. I Broken Flowers sitter han tyst i flera minuter i en soffa. Det är roligt! Och intressant. Hur kan det vara det? Jag vet fortfarande inte. Kanske för att han är på väg att säga något hela tiden? I min tappning blir det så här: ”Tids nog slutar det att blöda. Men det slutar inte att snöa. Jag sitter i min fåtölj och huttrar, väntar. Febern stiger långsamt och jag somnar till. somnar till. Vaknar när det är kväll, förkyld. Kroppen skriker varm och kall. Men jag förmår inte göra något åt den. Sitter kvar, iskall och svettig, och stirrar ut i luften i min mörka lägenhet. Ingenting. Varje sekund känns som ett upphackat litet ögonblick, fullständigt frånskilt det förra, utan någon som helst riktning.” ( Från kapitel TIO i Tabula Rasa Hotels ) Min huvudperson är nervigare är Murakamis. Han heter David Skoglund och han är en reklamare som håller på att tappa fattning. Att tvinga honom att vara hemma var nyckeln till hans utveckling. Det var nästan fysiskt påfrestande för mig att känna hans oro när jag skrev. Men tillslut fick jag honom att titta rätt ut i luften. Som liten tillbringade jag mycket tid med att stirra från min säng. Det gjorde kanske du också? Har du sett luftbubblorna som uppstår när du tittat tillräckligt länge? Små och genomskinliga som såpbubblor flyter de omkring i periferin av synfältet. Min yttersta känsla av livet är nog så, som små luftbubblor. Tack Murakami för att du visade mig hur man skriver om dem.
Related posts:
- Idag har jag stulit något!
- Saker jag inte gillar med deckare del 2
- "Jag läser inte boken, jag är med i den" Recension av På flykt från andra världskrigets fasa
- "Jag läser inte boken, jag är med i den" Recension av På flykt från andra världskrigets fasa
- Saker som håller mig borta från böcker just nu
2012-01-30 14:47:29 från 
