”Oj, oj! Hajpen höll! Sönderkramade, tokälskade bloggfavoriten Generation loss var precis så mörk och spännande som förväntat! Ett litet aber är slutet, som jag tyckte att Elizabeth Hand kunde gjort lite mer av. Vanligtvis irriterar det mig när författare slarvar bort ett slut, men den trollbindande spänningen och krypande obehaget som följer mig genom hela läsningen är så uppfriskande att jag förbiser det för den här gången. Tro mig, slutet är inte alls dåligt. Jag hade bara velat ha lite mer. Huvudpersonen Cassie Neary är en avdankad fotograf som hade sin storhetstid …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Oj, oj! Hajpen höll! Sönderkramade, tokälskade bloggfavoriten Generation loss var precis så mörk och spännande som förväntat! Ett litet aber är slutet, som jag tyckte att Elizabeth Hand kunde gjort lite mer av. Vanligtvis irriterar det mig när författare slarvar bort ett slut, men den trollbindande spänningen och krypande obehaget som följer mig genom hela läsningen är så uppfriskande att jag förbiser det för den här gången. Tro mig, slutet är inte alls dåligt. Jag hade bara velat ha lite mer. Huvudpersonen Cassie Neary är en avdankad fotograf som hade sin storhetstid under 1970-talet då hon gav ut en fotobok med bilder av lik från olika brottsplatser. Nu arbetar hon på Strand (bokhandeln i N.Y), tar droger för att fungera och hoppas på en ny boom för hennes fotokarriär. Då ringer bekantingen Phil och säger att den legendariska, men numera folkskygga, fotografen Aphrodite som bor på en ö utanför Maine har sagt att hon är villig att låta sig intervjuas. Om Cassie Neary gör den. Men intervjun blir förstås inte den återkomst på fotohimlen som Cassie önskat. Problemen börjar redan när hon kommer fram till hamnstaden alldeles för sent för att kunna ta sig över till ön. Hon blir tvungen att ta in på ett motell. Rumsgrannen visar sig vara en obehaglig typ med en sällsynt förmåga att dyka upp överallt. När Cassie vaknar på morgonen har motellägarens dotter försvunnit spårlöst. Och när hon väl kommer till Aphrodites hus, blir hon knappt insläppt. Det är väldigt tacksamt att låta ett mysterium utspela sig på en isolerad ö. Om det dessutom finns ett religiöst kollektiv som flytt från ön av okända anledningar, en massa affischer om försvunna personer samt mystiska fotografier som dyker titt som tätt, så är det förstås inget som gör läsningen mindre obehaglig, tvärtom. Och det är just hur Elizabeth Hand med ganska enkla medel bygger upp känslan av skräck som imponerar på mig mest. Cassie Neary är inte heller en huvudperson som direkt vinner läsarens sympatier, men det gör det bara ännu bättre. Inte så lite påminner Generation loss mig om den formidabla Gillian Flynn ( Hallå, dags för en ny bok snart?! ) vars romaner jag skrivit om här och här . Elizabeth Hand vill jag defintivit läsa mer om och jag tackar Helena på Dark Places för all lovebombing som gjorde att jag helt enkelt var tvungen att läsa och se om jag också gillade. Svaret är JA. Men vilken Elizabeth Hand bör jag läsa härnäst? Författare: Elizabeth Hand Titel: Generation loss Förlag: Harcourt Books
Related posts:
- Svart som natten – Ann Cleeves
- Skönhet och skräck
- 1600-tals skräck
- Gedigen skräck utan konstigheter
- Megakillen och havets skräck
2012-01-28 22:59:16 från 
