Snörök, tungandad

”Det lyser i en vindskupa på andra sidan gatan skratt faller ner på trottoaren som vissna löv När det når ända ner har det sönderfallit i små partiklar som beslöjar marken, tunt Klara kyrka är en istapp i mitt öga någon skjuter över fjärden, det är vinter Fönstret är dåligt isolerat Samtidigt, i en annan del av livet sänker sig mörkret över staden Mitt hjärta är dåligt isolerat Jag rosslar, harklar mig hostar upp dammet från gatan Det är vinter …”

Related posts:

  1. Fragment: Var och en till sitt
  2. Fragment: Skogsbetraktelse — Konstruktion V
  3. Mumins första vinter
  4. The Magpie
  5. Sagovinter