2012-01-19 23:40:00 från
”Det känns angeläget och fint att vi har kunnat ventilera den här frågan nu och jag tror att vi alla känner oss både glada och litet trötta. Men så länge vi har ett glatt humör så känns inga bördor för tunga. Aftonbönen hålls som vanligt i annexet klockan 20:00 och det vore kul om så många som möjligt ville komma. Vi har ju tonat ner den religiösa biten så ingen behöver känna sig obekväm med att vara med. Tommy från konfirmationscafeet kommer att hålla i det hela (Tommy Tut, alltså, som en del kallar honom för att han spelar trumpet) och han har lovat spela …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Det känns angeläget och fint att vi har kunnat ventilera den här frågan nu och jag tror att vi alla känner oss både glada och litet trötta. Men så länge vi har ett glatt humör så känns inga bördor för tunga. Aftonbönen hålls som vanligt i annexet klockan 20:00 och det vore kul om så många som möjligt ville komma. Vi har ju tonat ner den religiösa biten så ingen behöver känna sig obekväm med att vara med. Tommy från konfirmationscafeet kommer att hålla i det hela (Tommy Tut, alltså, som en del kallar honom för att han spelar trumpet) och han har lovat spela ”Stairway to Heaven” och andra rockiga låtar på stereon. Det brukar vara väldigt lyckat, så slut upp!! Några reflektioner: Vad jag ville ha fram med den nedan föredragna och bevisligen bristande krönikan var att vi och vår kultur lever med Bibeln vare sig vi vill eller ej. För det var ju Bibeln det primärt handlade om, inte gudstro eller religion. Det var meningen att krönikans udd skulle riktas mot den sortens människor som gärna vill dumpa Bibeln och allt den innehåller i Gehenna (vilket i själva verket var namnet på Jerusalems soptipp på Jisse tid, om ni inte redan visste det). Vad man i så fall talar sig varm för, är att slänga bort nyckeln till så ohyggligt mycket västerländsk kulturhistoria att det mest skulle likna att börja från noll, eller med bisonoxar på grottväggarna i Lascaux. Det var det argumentet jag försökte bygga i och med sf-liknelserna i krönikans början. Allihop är vi nämligen retrofittade eftersom vi är en del av vår historia och den enskilda artefakt som mest av allt fungerar som nod i mitten av det vi är i slutet av, är Bibeln. Och så hoppade jag över några vitala steg och spydifierade den sortens människor som bygger sin identitet på att i tid och otid berätta att de är ateister och titta sig utmanande omkring utan att märka att de bara möter ointresserade eller rentav generade blickar. Hur kontroversiellt är det egentligen att i Sverige idag hävda att man inte tror på ett babylonskt kultföremål som adopterats av ett ökenfolk för att lyckosamt marknadsföras av ett gäng entreprenörer på 200-talet och därefter bli en sällsamt lukrativ affärsidé? Hur angeläget är det egentligen att ta avstånd från något sådant? Att definiera sig utifrån en sådan ståndpunkt? Ingen har tagit fasta på citatet som utgör kärnan i min krönika, nämligen ateisten Espen Stuelands självklara svar på frågan om hans förhållande till Bibeln: ”Jeg er fremmed i den, men den är ikke fremmed i meg”. Jag antar att det var alltför komplicerat. Personligen – om någon nu inte har fattat det – så finner jag det absurt att tro på något sådant som en gud, och allra minst en propagandistisk konstrukt som lånats från Tvåflodsländerna för att peppa ett primitivt underdogfolk i öknen. Men minst lika korkat är det att bortse från att Bibeln är en av grundpelarna för vår moderna civilisation. I princip samtlig vår kulturhistoria handlar om att bejaka, illustrera, turnera, tonsätta, uppdatera, modifiera, kritisera, angripa eller hata det som står i Bibeln. Att bortse från denna dynamo är att inte fatta någonting. Att tänka bort Bibeln ur mänskligheten är som att ta bort hälften av alfabetets bokstäver. Men min bestämt vetenskapligt empiriska socialforskning ger vid handen att folk som hackar sönder och vill bannlysa Bibeln, är samma människor som överhuvudtaget inte är intresserade av något som har med konst, litteratur, musik, historia etc etc att göra. Jo: några saker. De gillar Bach, för att han skapade matematisk musik, och kanske Escher. En sak till. Jag tror att myter, idéer och bilder som är äldre än tre månader har ett värde i sig – som en lika tung som uppriktig smäll på käften åt era tragiska jävla bloggar, facebookuppdateringar, hipsterkavajer, dieter, crossover-menyer, smileys, tv-format, abbonemang, postelectropartyn, yogapass, temaresor, produktlinjer, appar och fan vet allt ni håller på med. Bibeln är oskyldig (förutom Paulus brev och en del annat, men framför allt Paulus, som borde ha strypts i vaggan). Dess gåtfulla forntidsmaskin har försett oss med stoff som hittills tycks vara outtömligt. Syndafloden, Babels torn, Jakobsbrottningen, Sodom och Gomorra, Judith, Bergspredikan, handtvätten, de tre galningarna, Uppenbarelseboken etc etc. Mitt favoritparti är nog det där Jesus sitter och skriver i sanden. Det är det enda han någonsin skrivit själv, och det är i sand så ingen vet vad det är han egentligen skriver. Och så avbryts han av en lynchmobb, som känns ytterligt nutida, som vill ha ett okej till att stena en äktenskapsbryterska eller vad hon nu kan vara. Och han säger att den som har ett rent samvete kan kasta första stenen. Jag föreställer mig tre sekunder av bestörtning och därefter ljudet av stenar som släpps i marken och tunga steg därifrån. Det är en mycket gammal story. Men få har överträffat den, och absolut ingen under de senaste 1500 åren. Inte ens Stephen Hawking. Jag skall skriva en krönika till på temat, beslutar jag nu. Om Gud som populärkulturell grundsten. Ni får inte läsa den. John Martyn – Coming In On Time
Related posts:
