”Bokrecension: Jonathan Franzen – Tillrättalägganden Jonathan Franzen. Det är kanske inte så mycket mer att skriva om Tillrättalägganden – det räcker med namnet. Det är lätt att tro att Jonathan Franzens böcker handlar om mycket, människan, samhållet, livet som det ter sig, livet som det är – i själva verket blir böckerna troligtvis långa, mångfacetterade och innehållsrika av den enkla anledningen att han inte kan sluta skriva. Jonathan Franzen: krampaktiga familjeförhållanden som vittrar sönder, men som inte löses upp – familjen stretar på och ingen blir …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Bokrecension: Jonathan Franzen – Tillrättalägganden Jonathan Franzen. Det är kanske inte så mycket mer att skriva om Tillrättalägganden – det räcker med namnet. Det är lätt att tro att Jonathan Franzens böcker handlar om mycket, människan, samhållet, livet som det ter sig, livet som det är – i själva verket blir böckerna troligtvis långa, mångfacetterade och innehållsrika av den enkla anledningen att han inte kan sluta skriva. Jonathan Franzen: krampaktiga familjeförhållanden som vittrar sönder, men som inte löses upp – familjen stretar på och ingen blir lycklig och ingen får ro och någon normalitet eller något som liknar genuin glädje uppstår inte. Och det är även nu lätt att tro att Jonathan Franzen faktiskt beskriver något som av vissa säkert uppfattas som befriande; att han skriver om en familj som inte är helt funktionsduglig. Men allt eftersom Franzen etablerar skevheter hos familjen fasas den även in i den värld som de facto ständigt finns runt om kring och då framstår just det amerikanska samhället som rätt normalt. Jonathan Franzens dysfunktionella familj kanske snarare är ett undantag än norm. Som litterär fantasi är det fantastiskt att läsa, men verkligheten eller en världslig sanning går inte att hitta. På Brombergs förlags sida står det att Jonathan Franzen är en mästerlig skildrare av det amerikanska samhället. Vilket han inte på något sätt är, han är mycket bra på att skriva, men det finns inget specifikt amerikanskt, kanske något litet i undertonerna, i Tillrättalägganden som inte går att applicera på andra kulturer. Kanske är det mest uppenbara hans förkärlek att skriva in kommentarer om tjocka och dumma amerikaner som inte bor på östkusten. Men det är inte ett typiskt Amerika som skildras utan kanske en del, eller en nyans. Men familjen är trasig, mycket är besvärligt, det är både lätt och svårt att leva, framgång och misslyckanden, glädje och besvikelse – men med Jonathan Franzens omisskännliga sätt att beskriva och demontera en redan från börja infekterad familjesituation. Alla är skeva och det är sällan någon gör rätt, det är en långsammalande kvarn, med tyngd mals familjen ner men det går mycket långsamt. Så långsamt att räddningen sällan går att finna. Och så är det mycket tyst mellan familjemedlemmarna, det som borde sägas blir aldrig sagt. Jonathan Franzens Tillrättalägganden är, det gäller även för Frihet, mot slutet nästan krampaktig, att ord läggs på ord, berättelsen bara fortsätter utan egentligt syfte. Det gäller liksom att krama ut det sista, vrida det hela ett varv till innan det är dags att sluta. Sen är det två helt andra saker som känns märkliga, och det är översättarens vana att skriva dom, (dom), vilket bryter av mot resten av texten. Vidare har Jonathan Franzen eller översättaren lyckats blanda ihop de baltiska staterna, och placerat Litauen, som ligger längst söder ut, mellan Finland och Lettland (och missat Estland).
Related posts:
- Märklig situation i Baltikum: Jonathan Franzen – Tillrättalägganden
- Tillrättalägganden – Jonathan Franzen
- Jonathan Franzen: Tillrättalägganden (2002)
- Bokrecension: Jonathan Franzen – Frihet
- Nytt från Jonathan Franzen
2012-02-13 09:50:24 från 
