”När jag skrivit klart min roman Innan floden tar oss , så skulle jag ju skriva det där Förordet. Jag skrev och skrev och tänkte verkligen efter vad jag ville ha sagt. Man skulle ha en viss känsla när man läste min bok, tänkte jag. Ha med sig lite i bagaget, så att det landade rätt. Jag skickade sedan Förordet till förläggare och redaktör och de sa, samstämmigt: ”men allt det där säger du ju redan i romanen”. Förläggaren mumlade dessutom något om ”läsanvisningar”, vilket jag förstod inte är så himla coolt. Så, flexibel som en vind, ändrade jag det hela …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. När jag skrivit klart min roman Innan floden tar oss , så skulle jag ju skriva det där Förordet. Jag skrev och skrev och tänkte verkligen efter vad jag ville ha sagt. Man skulle ha en viss känsla när man läste min bok, tänkte jag. Ha med sig lite i bagaget, så att det landade rätt. Jag skickade sedan Förordet till förläggare och redaktör och de sa, samstämmigt: ”men allt det där säger du ju redan i romanen”. Förläggaren mumlade dessutom något om ”läsanvisningar”, vilket jag förstod inte är så himla coolt. Så, flexibel som en vind, ändrade jag det hela istället till Efterord. Nu skulle det bli Efterord istället. Så där så att ni, kära läsare, när ni har läst klart och blir lite extra nyfikna kan läsa lite mer och jag kan passa på och förklara vissa saker. Jag skrev och jag skrev, och sedan kom jag på varför jag egentligen skrivit boken, och då skrev jag ännu mer. Sedan kände jag hur arg jag var på vissa saker, och då skrev jag lite om det också. Till slut var efterordet fem sidor och jag hade verkligen fått allt sagt. Allt viktigt om boken stod i det där Efterordet. Puh! Nu skulle ingen i alla fall missuppfatta mig! Men samtidigt var det lite som skavde. Om jag sa X, så måste jag ju förklara Y också. Och Z byggde ju på att jag berättat om Å. Och om folk läste Å så skulle de tro Ä och då måste det balanseras upp med Ö. Så jag skrev tre sidor till. Nu var Efterordet åtta sidor. Ändå kändes det inte helt bra i magen. Och min kloka redaktör Malin suckade och sa – ”du gör som du vill, men du säger ju redan allt det där!” Och hon hade naturligtvis rätt. Nu finns det inget Förord alls, och Efterordet är kort hållet. Det innehåller bara ”Tack till alla som funnits vid min sida, och ingen ska känna sig igenkänd eller träffad”, ungefär. Och jag är helt och hållet beredd på att alla ska bli arga på mig. Följande grupper riskerar att känna sig trampade på tårna eller missuppfattade av min roman; svenskar, bangladeshier, danskar, norrmän, britter, amerikaner, kvinnor, män, flickor, pojkar, kristna, muslimer, finansfolk, biståndsarbetare, diplomater, feminister, fabriksägare, textilproducenter, NGO:er, ministerier, UD, Sida, ministrar och gatflickor. Bring them on! Det hade säkert inte hjälpt med ett Efterord.
Related posts:
- Hal Duncan och alla ord
- Alla dessa fantastiska böcker …
- Alla dessa lästa böcker
- Alla dessa måndagsmöten
- Alla dessa priser
2012-02-15 11:36:33 från 
