2012-02-25 04:36:28 från
”Titel: Hjärnkoll på vikten Författare: Martin Ingvar och Gunilla Eldh Förlag: Natur & Kultur Inlägg skrivet av Pebbles Karlsson Ambrose Den här boken är skriven av en framstående hjärnforskare och en kvinna som är medicinjournalist. Det var min läkare på vårdcentralen som föreslog att jag skulle läsa den här boken. Den var faktiskt till hjälp att förstå mängder av saker, men en del var lite komplicerat (om t ex kemiska processer i hjärnan) och kunde ha utvecklats och det är svårt för mig som läsare att avgöra vad som är sant eller inte om vetenskapliga …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Titel: Hjärnkoll på vikten Författare: Martin Ingvar och Gunilla Eldh Förlag: Natur & Kultur Inlägg skrivet av Pebbles Karlsson Ambrose Den här boken är skriven av en framstående hjärnforskare och en kvinna som är medicinjournalist. Det var min läkare på vårdcentralen som föreslog att jag skulle läsa den här boken. Den var faktiskt till hjälp att förstå mängder av saker, men en del var lite komplicerat (om t ex kemiska processer i hjärnan) och kunde ha utvecklats och det är svårt för mig som läsare att avgöra vad som är sant eller inte om vetenskapliga undersökningar. Den huvudsakliga tesen är att människan sedan stenåldern inte har förändrats mycket och att vi inte är byggda för att i stort sett ha en obegränsad tillgång på mat. Hjärnan är fortfarande inställd på att se till att vi får mat hela tiden och när det finns mat vill den ha mer för den förbereder sig på eventuella svältperioder. Kroppen ställer också in sig när vi får lite mat i ett svältläge som gör att vi inte går ner i vikt om vi äter för lite, som t ex när man bantar. Författarna menar att det är orsaken till att övervikt är mycket vanligare nu än förr, att vi fortfarande lyder under vår ”gamla” hjärna fast det nu är andra förutsättningar än förr. En bidragande faktor är också att vi rör oss mycket mindre nu än förr. Författarna menar också att vi faktiskt äter fel och får helt fel kostråd, i synnerhet när man vill gå ner i vikt. Enligt dem ska man inte alls undvika fett och proteiner, utan man ska undvika socker och kolhydrater, t ex vitt bröd, pasta, ris och potatis. Att kontrollera matens GI tas upp som ett positivt sätt för att må bättre och gå ner i vikt. Myndigheter är dåliga kostrådgivare, vi uppmanas att äta kolhydrater, lightprodukter och att inte äta fett. En undersökning som författarna hänvisar till i USA visar att under en period som det totala kaloriintaget minskade med 4 % och fettkonsumtionen gick ner med 11 % så hade andelen lättprodukter ökat rejält. Det ledde till en ökning – 30 % av amerikaner blev överviktiga. Alltså, trots att de åt mindre gick de upp i vikt. Stillasittande är en orsak. Och paradoxen med ökad övervikt fast man äter mer lättprodukter sprider sig över västvärlden. Undersökningar visar att om man drar ner på fett och protein går man upp i vikt. Trots detta rekommenderas överviktiga och folk med diabetes att äta en kost på 50-60 % kolhydrater. Man kan givetvis gå ner i vikt på detta sätt, men detta är plågsamt och sker på ren och skär vilja och man kämpar då helt mot sin egen hjärna och dess belöningssystem. Författarna menar på att man helt ska glömma tallriksmodellen och inte falla för reklam för olika produkter. En Risifrutti innehåller cirka tio sockerbitar och det säljs ungefär 40 miljoner förpackningar om året. Många tror nog att det är nyttigt eftersom företaget marknadsför produkten med olika idrottsstjärnor. Läsk, jos och andra drycker är också en stor bov och bidrar till att många blir överviktiga, en Coca-cola innehåller tolv sockerbitar och 60 cl Festis 22 sockerbitar. Författarna säger också att det inte är direkt någons ”fel” att man blir överviktig. Hjärnan är inställd på att förbruka socker och belönar det beteendet. Man får olika signaler av hjärnan, man äter det där söta trots att man vet att det är fel. Andra hjärnforskare pekar på att de flesta av våra val faktiskt är omedvetna. När man äter söta saker med socker forstsätter man att vara hungrig, men om man äter fett blir man mätt. Att vissa människor utvecklar ett beroende av socker (motsvarande som av nikotin och alkohol) verkar det däremot inte finnas några vetenskapliga beläggningar för. Att kunna reglera sin egen vikt själv menar författarna på är mycket svårt. Man förbränner i genomsnitt 1,2 miljoner kalorier om året. Om man äter 2 % mer kalorier än man förbrukar, motsvarar det en tugga per måltid och leder till en övervikt på 20 kilo! En del av boken ägnades åt att man blir överviktig av dålig sömn och stress och förordade motion. Boken var bra, jag saknar lite mer konkreta råd, men blev mer motiverad att undvika kolhydrater och socker. Det finns en fortsättning som heter Hjärnkoll på maten av samma författare. Fem kakor av tio. Postat i: Facklitteratur , Hem , Mat, bak och dryck , Pebbles Karlsson Ambrose , Recensioner
Related posts:
