”Det här är en bok som är rätt så svår att beskriva, den måste läsas. Och jag rekommenderar den varmt. Här följer som recension ett utdrag i den analys av boken som jag gör för pågående delmoment i kursen Kreativt skrivande: Jag tycker om att läsa böcker av Magnus Florin (har läst tre av hans tidigare böcker och ska snart ta itu med Leendet ). Kanske är det för det korthuggna språket, kanske är det för att han är så bra på att berätta exakt det som krävs för att föra en berättelse vidare och inte ett enda ord mer. Kanske snarare mindre, för det är mycket som …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Det här är en bok som är rätt så svår att beskriva, den måste läsas. Och jag rekommenderar den varmt. Här följer som recension ett utdrag i den analys av boken som jag gör för pågående delmoment i kursen Kreativt skrivande: Jag tycker om att läsa böcker av Magnus Florin (har läst tre av hans tidigare böcker och ska snart ta itu med Leendet ). Kanske är det för det korthuggna språket, kanske är det för att han är så bra på att berätta exakt det som krävs för att föra en berättelse vidare och inte ett enda ord mer. Kanske snarare mindre, för det är mycket som man som läsare INTE får veta, tycker jag. Man får helt enkelt försöka att fylla ut luckorna i berättelsen själv. Att berättarjagets mamma har dött och att det verkar ha skett genom drunkning är något som mer antyds än sägs rakt ut. Man vet att det finns en sorg hos berättaren, men som till stor del är dold. (Se även Svenska Dagbladets recension) Det är tydligt att Florin är en författare som väljer att skriva mycket koncentrerat och avskalat: Ränderna är bara drygt 100 sidor lång och den längsta bok som jag har läst av honom var på drygt 150 sidor och då var det ändå med ganska stor text i. Även om jag inte skulle vilja skriva exakt som Magnus Florin så skulle jag ändå vilja kunna skriva så precist och okoncentrerat, med exakt den rätta mängden ord. Det som skiljer Ränderna från exempelvis Trädgården , Syskonen eller Cirkulationen är det självbiografiska anslaget. Författaren själv besöker här en psykolog och psykoterapeut samtidigt som han berättar om sitt uppdrag med att skriva texter till en bild och arbetet med den nya boken. Glimtar från författarens barndom dyker också upp. Handlingen är mer sammanhängande än i de tre ovannämnda böckerna, där korta stycken med dialog eller vanlig handling snabbt byts ut mot andra, lika korta stycken som handlar om någonting annat. Men det är alltså en bok som inte upplevs av mig som lika fragmentarisk som hans tidigare böcker och det är väl både något som jag tycker om samtidigt som jag inte är så förtjust i det. För det är ju den där fragmentariska ”Florin-stilen” som får mig att vilja läsa allt av honom, samtidigt som det onekligen underlättar läsandet när det är en större text som hänger ihop. Sedan är inslaget av poesi större i den här boken än i någon annan av hans böcker. Jag finner också till min lättnad att den bitvis överdrivna humorn som fanns i exempelvis Cirkulation saknas helt i just den hör boken. Ränderna är en bok om sorg, men även om hur de bokstäver som bildar sorgliga ord kan flyttas om till gladare ord. Sorgen är inte någon envåldshärskare. Betyg: 5 av 5 Florin, M: Ränderna , Albert Bonniers Förlag, 2010
Related posts:
- Ränderna av Magnus Florin
- Syskonen av Magnus Florin
- Babelbloggen möter: Magnus Florin
- Kreativt skrivande: Skrivarbok av Siewert Carlsson (MYCKET inspirerande!)
- Kreativt skrivande: Hohaj av Elisabeth Rynell
2012-02-24 04:32:03 från 
Okategoriserade 
