Strandsatt i Padangbai läser jag Daniel Åbergs roman Vi har redan sagt hej då

”Efter ett dostojekvskijskt febrigt dygn i mångmiljonstaden Bangkok, lika delar beroende på jetlag som tropisk klibbande värme, flög vi vidare med Air Asia till Bali. Redan på flygplatsterminalen i Denpasar slog rökelsedoften emot oss och blandades så snart vi kom ut på gatan med den välbekanta söta doften av de balinesiska cigaretterna Gudang Garam. Efter en dryg timmes taxiresa nådde vi den lilla kuststaden Padangbai, varifrån vi näst följande dag planerat att resa vidare med båt ut till Gili-öarna. Nu blev det inte riktigt så. En storm kom i vår väg och det visade sig …”

Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Efter ett dostojekvskijskt febrigt dygn i mångmiljonstaden Bangkok, lika delar beroende på jetlag som tropisk klibbande värme, flög vi vidare med Air Asia till Bali. Redan på flygplatsterminalen i Denpasar slog rökelsedoften emot oss och blandades så snart vi kom ut på gatan med den välbekanta söta doften av de balinesiska cigaretterna Gudang Garam. Efter en dryg timmes taxiresa nådde vi den lilla kuststaden Padangbai, varifrån vi näst följande dag planerat att resa vidare med båt ut till Gili-öarna. Nu blev det inte riktigt så. En storm kom i vår väg och det visade sig att båtarna, vare sig speed boats eller de stora färjorna, inte skulle komma att korsa de oroliga farvattnen än på några dagar. Men det visste vi ännu ingenting om och fläkten fungerade fortfarande på vårt spartanska men billiga hotellrum. På natten hörde vi stormen. Av mannen som drev det lilla hotellet vi hyrt in oss på fick vi följande morgon reda på att det gått sju meter höga vågor. På restaurangen fick reda på att en av färjorna hade sjunkit med lastbilar och allt. Vi fick lov att stanna ett dygn till. ” Maybe tomorrow ” går båtarna igen. Vi spenderade dagen vid Blue Lagoon, där korallreven blommar ett tiotal meter utanför den vita stranden och svarta klippväggar av lavasten omfamnar viken jämsides med den prunkande grönskan. Padangbai är en vacker plats att bli strandsatt på. Blue Lagoon, Bali Jag började läsa Daniel Åbergs roman Vi har redan sagt hej då . Den handlar om Filip som gjort det till en konst att avsluta relationer innan de riktigt hunnit börja, med den fåfänga förhoppningen att ingen inblandad ska hinna bli sårad. Eller åtminstone inte så sårad. Men när han går på dejt med Iris vänds allting upp och ner, hans strategi faller och ingenting av det han så skickligt brukar kunna förutse blir som planerat. Vi har redan sagt hej då Jag drabbas av akut igenkänning som slungar mig med full kraft in i romanens värld. Inte bara Stockholmsmiljöerna med sina barer, caféer och mötesplatser är en spegling av mitt eget rörelsemönster. Filip är drygt trettio år och hans kluvna och tillsynes irrationella beteende är allt för välbekant. Jag känner igen tankegångar och resonemang inte bara från folk i min direkta omgivning utan även högst motvilligt hos mig själv. Brytningstiden mellan dem som hittat hem i tvåsamheten, mellan dem som skaffar barn och dem som lever kvar i en värld med stående inslag av engångsligg och krogkvällar skildras uppriktigt, smärtsamt och träffsäkert. Lagom tills flirtandet med Nick Hornby börjar tendera till vulgärt tar Åberg upp det själv på sitt lagom självdistanserade och lätt ironiska vis. Han målar på ett stilsäkert och snyggt sätt upp ångesten och splittringen mellan viljan till tvåsamhet och rädslan för den samma i brytningstiden där alla generationskamrater plötsligt tycks göra dramatiska livsval. Det är en relationsroman om kärlek, förälskelse, svek, otrohet och känslolivets djävulskap. Det är en roman om att vara förlorad i sig själv och rädslan för att bryta gamla mönster , om existentiell ångest och sociala spel. ”Maybe tomorrow” På kvällen gled vi, och alla andra vars genomresa stoppats upp (mestadels australiensare), runt på de små barerna med namn som Kinkey Reagge Bar. Utan att för den skull lyckas klura ut vad som var kinky. Natten var varm, kryddig och blåsig, lite som en hårtork på maxstyrka. Solen pulserade i huden och ölen strax där under. Andra natten la fläkten av. Trots kalla duschar i den närmast symboliska duschstrålen var det omöjligt att sova. Men vi skulle snart resa vidare. ”Maybe tomorrow” går båtarna igen. Tredje natten la även den provisoriska fläkten vi fått inställd på rummet av. Då kände jag lite att jag ville citera Daniel Åberg och ropa ut i den kvava fuktiga natten ”Padangbai – vi har redan sagt hej då!” Padangbai, Bali

Related posts:

1. Daniel Åbergs Vi har redan sagt hej då
2. Vi har redan sagt hej då – Daniel Åberg
3. Vi har redan sagt hej då – Daniel Åberg
4. Vi har redan sagt hej då av Daniel Åberg
5. Vi har redan sagt hej då av Daniel Åberg