Tyst i klassen, Björn Ranelid

”Sång för de förtryckta Det finns olika sätt att läsa Björn Ranelid. Antingen värjer man sig mot den högstämda och ordrika stilen och får spader i varannan mening. Pekoral! Eller så lutar man sig tillbaka i soffan och slappnar av och bestämmer sig för att lyssna. Ungefär som när man sitter i kyrkan och låter misstron fara. Jag väljer den senare strategin, men i början är det svårt. Det tar emot redan i första kapitlet, som kryddas med mångfaldiga liknelser av hur författaren vill berätta sin historia. Han slipar sin diamant, han polerar en spegel med diamantstoffet, …”

Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Sång för de förtryckta Det finns olika sätt att läsa Björn Ranelid. Antingen värjer man sig mot den högstämda och ordrika stilen och får spader i varannan mening. Pekoral! Eller så lutar man sig tillbaka i soffan och slappnar av och bestämmer sig för att lyssna. Ungefär som när man sitter i kyrkan och låter misstron fara. Jag väljer den senare strategin, men i början är det svårt. Det tar emot redan i första kapitlet, som kryddas med mångfaldiga liknelser av hur författaren vill berätta sin historia. Han slipar sin diamant, han polerar en spegel med diamantstoffet, han knyter en rosett och löser upp knuten. Han slipar sin diamant igen under rinnande vatten. Jag biter ihop som en trulig tonåring i kyrkbänken: kom till saken! Det gör han. Efterhand övergår Ranelids predikan i ett mer handfast berättande. Tyst i klassen! handlar om familjen Lilja som bor i Malmös nödbostäder, tiden sträcker sig från andra världskrigets slut till nutid. I centrum står Karin Lilja, sjubarnsmor och god som guld. Hennes make Oskar, däremot, är en grov sälle som super och slåss. Både fru och barn lever i skräck för hans nyck- fulla humör. Men scenbilden förändras när Karin, mot sin makes vilja, adopterar den lilla flickan Kristina, en oäkting från en fin familj där Karin arbetar som städerska. Kristina blir, som namnet antyder, ett slags frälsargestalt i den fattiga familjen Lilja. Nyanser och mångbottnade person-porträtt är inte Björn Ranelids starka gren men berättelsen har andra kvaliteter. Skildringen av 1940- och 50-talets Malmö är både färgstark och levande. Här är författaren bokstavligen på mammas gata, och när han själv träder in i berättelsen som klasskamrat till Kristina får historien ytterligare skjuts. Efterhand som romanen fortskrider vänjer jag mig vid Ranelids högstämda tonfall och smyckade prosa. Jag läser den som en saga. Ont ställs mot gott, kärlek mot hat, fattig mot rik. Ibland blir ondskan obegriplig, som i skildringen av familjen Karlsson, en annan fattig familj som tycks vara född av djävulen själv. Det är ingen måtta på deras liderlighet och underklassiga vanor, de kopulerar i det fria och har sexton barn som de inte älskar. Här börjar jag nästan tvivla på Ranelids evang elium. Men så återvänder han till familjen Lilja, till den självuppoff-rande modern, den orädda Kristina och de olycksdrabbade bröderna. Bristen på nyanser uppvägs delvis av kraften i budskapet. Ranelid sjunger för de förtryckta, för de fattiga och de ordlösa. Och för kärleken. Jag blir inte frälst, men jag lyssnar. Tyst i klassen! Björn Ranelid,  Albert Bonniers förlag

Related posts:

1. Björn Ranelid
2. Björn Ranelid
3. Björn Ranelid: ”Det är mer osannolikt än allt Zlatan gjort”
4. Fenomenet Björn Ranelid
5. Björn Ranelid ”Kniven i hjärtat”