Bokbloggar.se

Åh, Åsa Larsson, säger jag bara! Är detta hennes bästa hittills? Och är det någon favoritförfattare som jag skulle vilja träffa är det Åsa Larsson. Hon verkar så härlig, så full av berättelser. En riktig berättare. Jag minns att hon var med i Sommar för några år sedan, en höjdpunkt det året, och även nya intervjuer, som i Babel och Efter tio är hon fascinerande att lyssna … [mer]

Jag fortsätter min bist litt- runda (böcker om bistånd, diplomati och likn, andra kallar det postkoloniala böcker) med Den Nakne Ambassadören av Magnus Zaar , även om detta egentligen inte är en bist litt på samma sätt som de tidigare, utan en ”vanlig” spänningsroman. Men den är inte vanlig, eftersom den utspelar sig i en annan miljö, ett fiktivt land i Afrika, Östkongo. Som har … [mer]

Jag fortsätter min bist litt -recensionsrunda (bist litt=litteratur om biståndsarbete och likn). Helena Thorfinns Innan floden tar oss fick jag i min hand och kunde nästan inte lägga undan den. Igenkänningsfaktorn är enormt hög, trots att jag aldrig bott i Bangladesh. Men den där världen författaren rör sig i, den känner jag igen, som fd expat . Jag känner igen kulturkrocken, det … [mer]

Bist lit kallade hon det i Babel, Jessica Gedin . Svenska kolonialromaner, kallar Carina Waern i Helsingborgs dagblad det. Eller snarare post koloniala romaner. Alltså litteratur om biståndsarbetare och  besläktade yrken, dvs när man jobbar för svenska företag som har verksamhet i fattigare länder, eller diplomater. Den nya genren i år, kanske. Varför dyker det upp så många sådana … [mer]

Så här på kvinnodagens sista timma vill jag åter ta med min recension av följande bok: ————————————————————- Half the Sky har underrubriken Turning oppression into opportunity for women worldwide och handlar om att göra något åt det elände många kvinnor i världen lever i. New York Times-kolumnisten  Nicholas D. Krystof (en av mina favoriter, … [mer]

Låt mig först säga; skräck och spökerier och sådant is not my cup of tea. Har inte läst en enda Stephen King tex. Men detta är lite annorlunda. Jag gillade Amanda Hellberg s förra och jag gillade faktiskt Tistelblomman också. Trots spöken. Eller vad det nu var. Mycket tackvare Amandas suveräna språk, det rinner så lätt, och härliga miljöbeskrivningar. Man ser allt framför sig, … [mer]

Som så många andra har jag ett komplicerat förhållande till självbiografier . Någon av de bästa och intressanta böckerna jag har läst är självbiografier. Andra är besvikelser. När man läser en självbiografi tittar man i bästa fall in i författarens själ. I sämsta fall läser man ett utvidgat CV på trehundra sidor eller mer. Ibland får man en blandning. Jag gillar när … [mer]

Barnradioteaterns Tordyveln Flyger i Skymningen är en av mina starkaste barndomsminnen. Minns hur jag låg i sängen med radion på morgon efter morgon, ivrig att höra hur det skulle gå. Så spännande det var! Inte förrän ganska nyligen gick det upp för mig att radioteaterföreställningen kom till före boken, alltså Maria Gripe skrev boken med teaterföreställningen som grund. Så … [mer]

Eftersom Norden är tema på Bokmässan i år skulle jag vilja läsa in mig lite. Jag kastade ut en efterlysning för ett tag sedan och fick en del lästips. Nu har jag börjat sätta ihop en lista (en annan bra finns hos Lyrans Noblesser ): Gunnhild Öyehaug – Vänta blinka Sofia Oksanen – Utresning Ida Jessen – Det första jag tänker på Erlend Loe –   Doppler Hanne Östravik – Tiden det tar … [mer]

De flesta av bloggambassadörerna har redan redovisat vad vi gjorde måndag förmiddag (se länkarna till höger) och jag upprepar nog mest om jag går igenom allt igen. Vad framför allt var roligt var att vi kände oss så välkomna, och tagna på allvar. Vad det gäller sociala medier visar bokmässan framfötterna, och det märkte vi också när vi diskuterade Bokmässan Community , hur den … [mer]

Jag har inte så många bra bilder, iphonen tar inga superfoton, men här är några: Utsikt från hotellrummet på tionde våningen över Korsvägen Några av bloggambassadörerna, i bakgrunden några av bokmässans berömda gäster God medelhavsbuffé på kvällen Jag ska skriva lite mer om inspirationsträffen senare, men först måste jag jobba. Att ge sig ut som brevbärare i 14 minusgrader, … [mer]

Jag kom till Göteborg redan kl. 13 och det var inga problem att checka in på Hotel Gothia Towers redan då. Så en lyxig eftermiddag på tionde våningen med utsikt över Korsvägen. Passade på att äta lunch på Heaven 23. Den klassiska räkmackan givetvis. När ändå resa och hotellrum är betalt får man väl ändå unna sig lite lyx. Räkmackan kostar en del… Klockan 17 träffades vi … [mer]

Jo Nesbø är en favorit, inget tvivel om saken. Men även favoriter kan ha svackor. Som min andra favorit, Michael Connelly. Även om Nesbø inte har skrivit lika många romaner om Harry Hole som Connelly har skrivit om hans namne Bosch, är det kanske inte så konstigt att man får en svacka efter ett antal böcker. För även om det välskrivet på igenkännbar Nesbønivå, spänningen är … [mer]

Jag är på svensk mark i alla fall. Hemma i stugan framför öppna spisen. Resan från Holland i går var något äventyrlig. Runt lunchtid började det snöa i Holland. Rejält. Som alltid faller då landet platt. Jag läste på internet att tågen hade problem och att man skulle räkna med förseningar så jag bestämde mig för att åka en timme tidigare. Men maken var inte hemma så jag … [mer]

I kväll flyger jag till Göteborg. Först två nätter hemma i stugan (framför öppna spisen!) i Ödsmål, sedan till Bokmässans inspirationsträff på söndag eftermiddag. Vi hörs! … [mer]

Twitterflödet #prataomdet fick stor uppmärksamhet, både i Sverige och utomlands. En del hånande kommentarer hördes (speciellt av Assange-fans), men #prataomdets största förtjänst är givetvis att man faktiskt började prata om det. Nu har ett utvalt antal tweets samlats i bokform, utgivet av Kalla Kulor förlag. Det är en rätt så väl utvald blandning, skriva av män och kvinnor, av … [mer]

Eftersom temat för bokmässan 2012 är  Norden och nordisk litteratur  tänkte jag, som en av bokmässan bloggambassadörer, att det är dags att uppdatera sig på god nutida nordisk litteratur. Jag är rätt nollställd på detta område, anglofil som jag är. Så jag vill gärna ha tips för att sammanställa en läslista. Alla sorters genrer. Men helst modern litteratur, klassikerna har … [mer]

Flera stora förlag har infört karenstid för eböcker som lånas på biblioteken. Även om jag kan förstå dem så är det samtidigt trist, jag kan inte längre recensera purfärska böcker. Det är endast en bråkdel av förlagen som skickar recensionsexemplar till bokbloggar som inte har jättehöga läsarsiffror. … [mer]

…samlas till inspirationsträff första helgen i februari. Jag har precis bokat biljett och ser verkligen fram emot den här lilla utflykten. Jag åker redan på fredagen och spenderar helgen i stugan, förhoppningsvis med att skriva , och träffa föräldrarna. Söndag tar jag bussen till Göteborg och jag hoppas även hinna se en lunchfilm under filmfestivalen, innan inspirationsträffen drar … [mer]

Att som bokbloggare, och skrivarbloggare, recensera en skrivarbloggares debutroman är något man gör med dubbla känslor. Dels är man å författarens vägnar oerhört glad över debuten, samtidigt som man vill skriva en opartisk recension. Det är i det närmaste omöjligt. Charlotte Hassel   av Frida Skybäck   är en roman i genren romance något som verkligen ligger i tiden speciellt … [mer]

Lågmäld Harry Bosch-roman Så har jag tänkt sätta rubriken. Men det var innan jag hade läst färdigt. Först tänkte jag nämligen; The Drop är en lågmäld Harry Bosch. Han börjar bligammal, lite soft (främst pga av attdottern Madeleine numera bor hos honom och har inflytande på honom). Kanskedags för pensionering? Inte så att jag ogillade romanen, snarare tyckte jag att det är en … [mer]

Jag har lyssnat på Den döende detektiven som ljudbok och har hela tiden grubblat över vad det var som fick mig att lyssna ända till slutet. Ljudböcker som inte har en ordentligt driv brukar jag inte kunna ta mig igenom. Jag tror att det dels är på grund av uppläsaren. Han var bra. Dels tror jag att det fanns ett visst driv där i berättelsen hela tiden, bara det att jag inte riktigt … [mer]

Eftersom jag insåg att ett råmanus jag har liggande i min digitala skrivbordslåda faktiskt är en dystopi (lärde mig ordet ganska nyss, betyder negativ samhällsvision, motsatsen till utopi ), så bestämde jag mig för att återigen ge mig i kast med dystopier. Karin Boyes Kallocain är väl mest känd i Sverige, liksom George Orwells 1984 . En annan jag minns väl är Aldous Huxleys Brave … [mer]

Det är svårt att recensera Den felande länken utan att lämna spoilers för de tidigare böckerna i Tegenfalks trilogi. Och jag hatar spoilers! Därför undviker jag handlingen. Det går bra att få teasers via länkarna. Slutsatsen är alltså att Vredens tid, Nirvanaprojektet och Den felande länken bör läsas i ordning. Och inte med för mycket tid emellan. Alla romanerna innehåller … [mer]

Henning Mankell berättade på bokmässan att han, liksom Jan Guillou, planerade en romansvit om 1900-talet. En idé de tydligen fått helt oberoende av varandra. Nu tror jag inte att det kommer att bli någon tävlan mellan dem, romanuppläggen är nämligen ganska olika varandra. Medan Guillou drar igång en stor familjekrönika med Arn-vibbar så planerar Mankell en romanserie som har kvinnor … [mer]

Jag mer eller mindre snubblade över Med Stalin som Gud . Rätt så matt efter en miniseminarium med Henning Mankell på bokmässan (ett mycket bra sådant, jag älskar att höra hur en roman kommer till, vilket Mankell berättade) råkade jag hamna på Se Människan (man kan inte undvika att gå förbi). Där blev Magnus Utvik , mest känd för mig som Gomorron Sveriges utmärkta bokrecensent, … [mer]

En gammal räv mot en nykompling. En favorit mot en som jag känt mig så skeptisk mot. Men det är ingen tävling. Jag konstaterar bara att Michael Connelly gjort bra ifrån sig igen (jag sågade ju The Reversal lite). The Fifth Witness är en av de bättre Mickey Haller-romanerna. Det är dåliga tider, också för advokater. Men Mickey Haller tar på sig sk. foreclosure-cases (slarvigt … [mer]

Fast det är egentligen One Day av David Nicholls som jag har läst. Läser inte engelska böcker i svensk översättning, om jag kan slippa. Det känns liksom att jag går en omväg då. En Dag gavs ut av ett litet nystartat förlag och blev en jättehit. Drömmen för alla småförlag, givetvis. Framgången är förståelig. Efter att chicklit och romance så kommer det här; den ultimata … [mer]

Foto:Peter Knutson Säga vad man vill om Jan Guillou, och alla turer runt honom, jag känner alltid en viss iver när jag får en ny Guillouroman i min hand. Han är och förblir en god berättare.   Brobyggarna är inget undantag, det är en bra berättelse, berättad av en god berättare, som vågar sig på projekt som ser helt annorlunda ut än de föregående. Efter att ha gjort sig till … [mer]

Åke Edwardsons nya är annorlunda. Möt mig i Estepona kändes som en kortroman (men den är på 350 sidor), men det är en av nackdelarna (eller fördelarna) med en ebok, man tappar lite känslan för om man har en tegelsten i handen eller inte. Eller så är den snabbt slut för att den är lättläst. För lättläst? Vet inte, på något sätt känns det som om den har för lite motstånd. … [mer]

Jag glömde en ungdomsbok i recenseringsyran nyss. Theos Pompeij är den första av Kim M Kimselius som jag läst och det gav mersmak. Jag har inte läst barn-och ungdomsböcker på länge (förutom Harry Potter), men i somras blev det ändring. Theos Pompeij är en bok för slukaråldern. Jag som växte upp med Fem-böckerna och Tintin får härliga nostalgivibbar. Det är spänning, historia, … [mer]

Jag lyssnade på Lars Rambe s debutbok, Spåren på bryggan , för ett bra tag sedan och vill minnas att jag tyckte det var en helt okej ”normal” deckare. Mest var jag imponerad av att Lars Rambe lyckats inte bara egenpublicera, men också sälja riktigt bra. Och få boken såld till utländska förlag. Uppföljaren, Skuggans spel , också den en ”Strängnäsdeckare”, är klart bättre . Nu … [mer]

Jag känner mig lite splittrad inför Unni Drougges nya Bluffen . Jag har lyssnat på ljudboksversionen. Ups and downs. Stundtals kände jag mig tveksam över greppet att använda sig av verkliga personer i en fiktiv berättelse. De förekommer inte som huvudpersoner, men dock som starka bipersoner. Men det är klart, om det hade varit en uppdiktad känd författare som hade utsatts för … [mer]

Det är länge sedan jag läste fantasy (undantaget Harry Potter, höll nästan på att glömma det eftersom de hamnar i barn- och ungdomsbokfacket). Återupptäckandet började med att jag läste Nene Ormes   Udda verklighet . Jag hade längre varit intresserad av att läsa hennes debutroman, men eftersom jag inte trodde att jag skulle gilla genren ”urban fantasy” så drog jag mig för att … [mer]

Det blev en sommar där jag ägnade mig åt att läsa genrer som jag vanligtvis inte läser, ungdomslitteratur (ja, undantaget Harry Potter, men jag läste litteratur som riktar sig mot äldre tonåringar) och fantasy. Jag var en gång Tolkienfantast, men det blev inte så mycket mer än det. Försökte mig på Stephen Donaldson, men det blev ingen hit. Tills nu. Det var inget medvetet val att ge … [mer]

Sommarledighet innebär mycket läsning och det tycker jag om. Jag sträckläser gärna, om jag har tid. Och även om boken inte är lämpad för sträckläsning. Det har mer att göra med att jag har tid. Först ut; Drömmen förde dig vilse av Anna JANSSON Jag gillar vanligtvis Anna Janssons deckare. Det flyter på, lättläst,lika mycket om huvudkaraktärernas relationer som själva … [mer]

Jag stiftade första gången bekantskap med Jens Lapidus för några år sedan i samband med en skrivarkurs. Vi hade fått i uppdrag att läsa bland annat Snabba Cash samt Jo Nesbös Smärtans Hus . Lite orättvist för Lapidus kanske, han når ju inte alls upp till Nesbös klass. Men jag kunde se att det var något nytt och fräscht med Lapidus. Andra romanen, Aldrig fucka upp , lyssnade jag på … [mer]

Jag blev rekommenderad att läsa Grundläggande genetik för att författaren var så bra på att gestalta. Tror att jag började på romanen tre gånger, utan att komma in i den. Något annat kom antagligen i vägen. Men så till sist. Jag bestämde mig för att den skulle läsas och upptäckte snart att den hade ett visst driv. Utan att vara spänningsroman. Jo, den var ändå spännande. På … [mer]

En nackdel med eböcker är att man inte riktigt vet hur tjock boken är. Det är kanske den enda nackdelen (och ja, jag ligger inte med Ereadern i badet…) Therese Bohmans Den Drunknade tog slut så plötsligt. Jag läste ut den på några timmar en regnig annandag pingst. Inte så att jag ville ha läst mer, snarare att det kändes som om något fattades. Punkten kanske. Jag fick aldrig grepp … [mer]

En av Sveriges bästa författare i genren klassiska pusseldeckare är Kristina Ohlsson. Hennes deckare är klassiska på mer än ett sätt. Har alla ingredienser; kommissarien som man tycker lite synd om, den yngre kvinnliga kollegan som egentligen är utredningsgruppens hjärna, plus någon sidekick som man ska tycka ganska illa om. Dessutom ett mord (eller flera) med mer än en möjlig … [mer]

Jag minns hur jag i skrivarsajten Kapitel 1 :s ungdom fastnade för en text av en ung kille. Texten hette Vincent Franke och under hela Bok-SM:s alla röstomgångar lade jag troget min röst på detta manus. Hade en känsla av att det var något visst med texten. Och det stämde. Christoffer Carlsson vann inte Bok-SM, det gjorde Sara Lövestam (med underbara Udda ), men fick ändå ett kontrakt … [mer]

Första känslan när jag läser Dubbla Slag är; vad bra jag har det. Och mina barn. Ingen stress. Jag skulle aldrig klara av ett så hektiskt liv som skildras i Dubbla Slag . Både huvudpersonen Hanna och Johan har krävande jobb, Hannas på en högt ansedd advokatbyrå. Andra känslan är helt enkelt ilska. Så fort Hanna får barn har hon inte längre samma chanser till karriär som de … [mer]

Jag fick Nirvanaprojeket av Stefan Tegenfalk i min hand för ett bra tag sedan, och började läsa, men kom inte riktigt in i den. Men eftersom jag ogillar att lägga undan böcker, tog jag tag i den igen för någon vecka sedan. Och den tog fart efter ett tag och blev riktigt spännande, men jag insåg att den var andra delen i en trilogi och att jag borde ha läst ettan först. Sagt och gjort, … [mer]

Jag har följt Karin Slaughter en längre tid, har läst alla böcker i Grant County-serien och har nu gett mig på den sk. Will Trent/Atlanta serien. Jag kan inte minnas hur jag hittade Karin Slaughter, men jag tror att det var via Michael Connelly, som vid något tillfälle rekommenderade denna kvinna som skriver hårdkokt och är mästare på att skapa intressanta karaktärer. I Sverige har … [mer]

Hjärtblad , berättelsen om dalkullan Hulda, kan väl sägas var skriven lite i samma andra som Allt som återstår , som jag recenserade alldeles nyss . Men Hjärtblad är ljusare till sin karaktär, förutom ett tag i slutet, och under korta episoder mitt i romanen. Men jag tycker inte synd om Hulda på samma sätt som jag tycker synd om Emma i Allt som återstår . Visst tycker man det är … [mer]

Den har stått i bokhyllan ett tag, väntat på att bli läst. Äntligen blev det av. Det är sällan man får tag i en bok som handlar om ens hembygd, nästan ens hembygd i alla fall. Orust känns lite som hemma, uppväxt som jag är på fastlandssidan i Ödsmål. Från vår stuga ser vi Orust varje gång vi tittar ut genom köksfönstret. Där; Orust på andra sidan ”Kvinnoskildring från … [mer]

Jag var väldigt nyfiken på denna roman, eftersom jag är en flitig läsare av Amanda Hellbergs blogg och gillar den mycket. Samtidigt tveksam. Det var det där med det övernaturliga. Det verkar vara inne att skriva romaner, speciellt spänningsromaner, med övernaturliga inslag. Jag har bara läst Offerrit och Strindbergs stjärna , och de slog inte an hos mig. Men även om Döden på blek … [mer]

Mellan apfelstrudlarna, pudersnön och Alpernas spetsiga toppar har jag faktiskt hunnit läsa lite också. När jag inte orkar skida längre eftersom lårmuskler och knän protesterar. Det blev en salig blandning. Först; Millennium, Stieg och jag av Eva Gabrielsson. Jag är som så många andra fascinerad av hur de tre Millennium-böckerna har kunnat bli så stora och kan inte heller jag låta … [mer]