|
|
Som fågeln ur sin bur. Som isar när det våras, som kärlek när den såras… Äh. Det är dags att lägga ner den här bloggen. Jag läser mindre nuförtiden – och när jag läser böcker har jag inte längre någon automatisk lust att skriva om dem. När jag framöver får oundviklig lust att skriva om någon bok så kommer jag att placera det inlägget på min huvudblogg, Kontaktsporter … [mer]
Va? USA, frihetens hemvist på jorden, förbjuder väl inte böcker? Njaej, inte så. Men skolbibliotek rensar ofta ut en hel del, tydligen, och skolor gör upp listor på för barnen olämplig litteratur. American Library Association sätter ihop listor på de böcker som oftast kastas ut – “most challenged books” är termen (jag medger att jag inte vet exakt vad den innebär). Jag … [mer]
Sofia Karlssons platta med Dan Andersson-visor heter, liksom en av poetens diktsamlingar, Svarta ballader . Ändå lyckas hon väja för all svärta. Det är vackert, mycket vackert, och Karlssons arrangemang är underbara (ja det är hon som gjort dem. Man tror så lätt att en sångerska bara är “sångerska”, men inte i det här fallet). Musikerna är, som någon skrev, “folkmusiker som … [mer]
Jag gillade Eric Van Lustbaders Ninja -böcker som kom på 80- och 90-talet. Ibland vill man sätta i sig skräp i form av snabbläst action med lite personskildring och lagom mycket mystik, ungefär på samma sätt som det är gott att svulla i sig en påse chips… Lustbader verkar inte känna Japan särskilt bra, mycket är påklistrat och oäkta – man behöver verkligen inte vara någon … [mer]
Jag har grubblat i en vecka nu på vad jag ska kunna skriva om Jan Guillous yrkesmemoarer Ordets makt och vanmakt . Jag tycker fortfarande det är svårt. Jan Guillou är en av våra absolut mest kända journalister, och med IB-avslöjandet i portföljen blir hans skildring självklart värd att ta sig an. Men sen då? Det är frestande att använda memoarerna som avstamp för att första och … [mer]
För mig är Cornelis Vreeswijk och Povel Ramel ungefär jämförbara storheter. I min personliga ranglista må Tage Danielsson ligga ett snäpp före, men de spelade helt klart i samma liga. Av dessa tre misstänker jag att det är Cornelis som kommer att leva vidare till eftervärlden, och detta huvudsakligen av två skäl. För det första har det funnits ytterst få komiker vars verk … [mer]
När jag kom till avsnittet om Gustav V:s middagar tillsammans med prins Eugen och Gösta Ekman d.ä samt varsin “gosse” tyckte jag att boken om Kurt Haijby och Gustav V tappade trovärdighet. Dagens skvaller om vår nuvarande monark tvingar mig att ändra åsikt. Det är inget konstigt om sådana middagar hållits, alls. Egentligen borde jag läsa om Ers majestäts olycklige Kurt och i min … [mer]
Härom dagen hade jag äntligen ett ärende förbi en Pocket Shop, och skannade hyllorna efter något att köpa för mitt presentkort som jag fick av Feuerzeug . Det bidde ingen roman, till min förvåning, utan Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee – historien om de nordamerikanska indianerna och de vita, skildrat från indianernas perspektiv. En klassiker från 1970, som jag alltid tänkt att … [mer]
Jag hörde en djup duns inifrån sovrummet. Något stort har dråsat i golvet. Vad i all världen…? På golvet, på den kullvräkta tvättkorgen ligger den lilla bokhyllan. Den hänger fritt mitt på väggen på några konsoller, och har suttit där i ett par år. Nu ville den inte längre. Mina bokhyllor har insett att jag inte längre läser böcker, och hämnas på mig! Nu innehöll den … [mer]
Förr i världen läste jag massor – men nu har internet, bloggande, fritidsintressen och annat lyckats trycka undan mitt bokläsande så till den grad att jag nästan inte vet vad jag ska ta mig till. Det är svårt att läsa sällan, nämligen. En bra bok blir bättre om man läser den snabbt, och en halvintressant bok riskerar att bli liggande oläst eftersom intresset och minnet sjunker … [mer]
Mer Robin Hood! Jag får banne mig skaffa någon gammal Errol Flynn-film också, inte bara för att studera Flynns teaterfäktning utan också för att tillfredsställa min Robin-törst. Dick Harrisons Mannen från Barnsdale har inte tillfredsställt den, och inte heller avslöjat något revolutionerande – men då hade jag googlat ämnet ganska grundligt innan jag läste boken. Harrison går … [mer]
Apropå Sverigedemokraternas intåg i riksdagen drog en bekant till en bekant upp den här på Facebook. Tage, du min Tage. Den milda ironin i denna visa gick nog bättre fram på den tid det var självklart att man skulle engagera sig i vad som sker i omvärlden. Vad hade du sagt om du levt idag? Kaffe och bullar eller som den egentligen heter: Depressiva tankar kan ibland kompenseras med kaffe … [mer]
Jag läser ju inte den här boken på riktigt normalt sätt, för jag är nörd – specialintresserad av svärd och äldre tiders fäktning. Jag tycker Henning Österbergs Ära och korsade klingor borde ha innehållit mycket mer vapenporr, men det är jag det. För den lite mer normale läsaren finns ett antal berättelser om autentiska dueller, mestadels sådana som utspelats för mycket … [mer]
Nu är jag äntligen av med den ohemult tunga, 900 sidor tjocka boken. Eftersom Feuerzeug erbjudit sig att ta över mitt exemplar av Jonathan Littells De välvilliga träffades vi lite hastigt på stan, snackade lite och bytte en bok mot ett presentkort på Pocketshop – tack, jättegulligt! Det hade absolut inte behövs, jag gav så gärna bort den bara för att slippa ha den som ett dåligt … [mer]
Om “bokstafett” är ett inarbetat namn på något helt annat i bokbloggosfären så blir väl det här fel. Nåja, jag tycker i alla fall att namnet passar. Jag fick ett exemplar av Dansa på min grav av Tekoppen – jättegulligt! Nu skickar jag den vidare. Den som först skriver här i kommentarsfältet att den vill ha boken får den, under förutsättningen att den 1) tänker sig att … [mer]
Som ung läste jag alltid ut de böcker jag påbörjat, av princip. Numera är det inte längre någon närmaste religiös regel för mig men det är ändå ganska sällan jag avbryter mitt i en bok. De senaste åren har det skett oftare, dock, eftersom jag blivit en sådan som läser flera böcker parallellt. Då blir avbrytandet ingen medveten process. När en bok har fått ligga alldeles för … [mer]
Jag har ibland på sistone blivit irriterad när någon mig närstående hållit fram något de vill visa för mig, och hållit saken alldeles för nära. Jag upplever det som att någon kör upp något i plytet på mig. Obestämda saker för nära ansiktet kan vara obehagliga. Hur katten kan de få för sig att hålla grejerna så jäkla nära? Kanske det inte är min omgivning som har fel på … [mer]
Jag har nog aldrig någonsin varit så enig med den stora mängden recensioner om någon bok jag läst: Ers majestäts olycklige Kurt borde ha blivit en fackbok, inte en roman. Läser man om Haijbyaffären så vill man förstås veta vad som är sant. Det får man inte veta i detta alster där prins Eugen, V-Gurra, Karl Gerhard och Gösta Ekman d.ä. har små pikanta sällskapsmiddagar … [mer]
38 sidor kom jag (eller rättare sagt 30, för boken börjar på sidan 9). Sen lade jag ner. Bläddrade lite framåt för att se om jag hittar något läsvärt men hittade bara sentimental smörja smäckad med pseudovisdom som ”förlåt dig själv innan du dör”. Självklara plattetyder låter mycket djupare om de levereras av en professor som håller på att dö i ALS, det är tydligt. … [mer]
“Sverige är vackert på vintern” hör man ofta. Hur vet man det? På vintern är ju Sverige täckt av snö. Bok , 1963 ————- Läs även andra bloggares åsikter om Tage Danielsson , citat , vinter , snö , Sverige … [mer]
Jag försöker träna mig på att läsa noveller styckevis. Annars brukar jag rinna igenom en novellsamling från början till slut, och det gör inte alltid den enskilda novellen rättvisa. Nu läser jag om Ursula K. Le Guins A Fisherman of the Inland Sea , och jag kämpar hårt för att inte läsa berättelserna i den ordning de står i boken. The Rock That Changed Things är enligt … [mer]
Efter Vixxtorias kommentar till mitt inlägg om Robin Hood gick jag mig raskt till antikvariat.net och skaffade hem ett exemplar av Dick Harrisons Mannen från Barnsdale . Blädder blädder… jag håller på med annat, som jag ska läsa klart först. Jag ser att Harrison går igenom filmerna om Robin Hood men behandlar den brittiska 80-tals-TV-serien rätt styvmoderligt, hrgmph! Nå men det är … [mer]
Robin Hood: Mitt liv som räv. När jag var barn var Robin Hood en räv, tecknad av Walt Disney. Något annat hade ingen av ungarna omkring mig hört talas om. Själv läste jag bok efter bok med Robin Hood-äventyr, av vilka författare kan jag inte säga men troligen var större delen antingen bearbetningar av Howard Pyles 1800-talsbok Robin Hoods äventyr eller inspirerad av den. Vissa … [mer]
Katolska kyrkan håller sig med en stor mängd icke-officiella sägner och myter, som inte är styrkta i Bibeln men ändå anses ha stor tyngd. Bland dem finns uppgiften att aposteln Petrus tillbringade sin sista tid i Rom och ljöt martyrdöden där. Han var på väg därifrån, men mötte då Jesus som sade sig vara på väg till Rom för att korsfästas en gång till – då gick Petrus … [mer]
The Color Purple börjar med en skoningslös skildring av sexuellt övergrepp på liten flicka. Jag tänkte: den här kommer jag inte att orka igenom. Den här boken är för tung. Innan Celie är 14 har hon två barn med sin egen pappa, som denne tar ifrån henne. Vad som händer med barnen vet Celie inte. Istället blir hon tvingad att gifta sig med en otäck karl som mest tar henne för att … [mer]
Tonårstjejen Kim i Inger Edelfeldts Juliane och jag genomskådar statusspelet i sin högstadieklass mer än de flesta. Det är en ganska hård värld hon lever i, där vänskap i de flesta fall är en handelsvara. De flesta har en kompis de umgås mer än med de flesta andra – sen finns det andraklassens kompisar, sådana man umgås med när förstakompisen av något skäl inte finns till … [mer]
Lars Mullback blir bekant med Petö-metoden (även kallat konduktiv pedagogik), blir genom en särskild sorts träning i stånd att klara sånt han aldrig förut klarat av, och kämpar mot en oförstående Socialstyrelse för att ta metoden till Sverige. Det är boken Anklagelser från 1997 i ett nötskal. Själva anklagelsen går ut på att svensk CP-vård tar ifrån CP-skadade deras … [mer]
Lilla livet, lilla döden handlar om författande, litteratur och sanning. Dessutom insåg jag snart att det här är ännu en bok om läsarens betydelse för författaren ! Så udda, det trodde jag aldrig mer att jag skulle stöta på. Bägge böckerna är rekommendationer från andra. Lilla livet, lilla döden fick jag i ”present” av Vixxtoria , och jag måste tacka för tipset! Den var … [mer]
Jag tror jag har kommit fram till en ny hållning, vad gäller titlarna på mina blogginlägg och undviker numera enbart författare och titel – men mindre för att andra kanske tycker det är tråkigt, mer för att det begränsar mig som bloggare och styr bloggandets form. I alla fall. När jag får mycket trafik från bokbloggar.nu , då har jag skrivit vad jag själv tycker är en rätt … [mer]
Förhäxad av Foucault av Patricia Duncker handlar om litteratur, och inte minst om läsaren och dennes betydelse för författaren. Den påhittade författaren Paul Michel sägs ha skapat alla sina verk i dialog med Foucault (som råkar heta Paul Michel i förnamn). Foucault var Michels läsare. De interagerade bara genom sina böcker. I början av boken trodde jag att den som berättade var en … [mer]
Någon (Vixxtoria? hon är i alla fall tillräckligt mycket Salinger-galning , så jag tippar på henne) har någonstans kommenterat att man nog ska vara ung när man läser Räddaren i nöden . Det är möjligt, för jag förstår den inte alls. En ung man som trasslar till det för sig på alla skolor han går har just blivit fockad från sin sista. Han åker hem till New York, men tar in på … [mer]
Böcker som man får i sin ägo på mer underliga sätt har sin egen charm. Du skall bli stum av Birgitta Dalstad plockade jag upp i den lilla månglarhörnan i vapenhuset till Bromma kyrka. Kyrkan har fina medeltidsmålningar, om än väl hårt restaurerade, och såväl kyrka som kyrkogård var väl värda ett besök. Nils Ferlins grav ligger där, om någon tycker om att besöka … [mer]
Nu har jag varit duktig. Jag har beställt en bok från Bokus, och lyckats begränsa mig till en enda. Annars brukar det ju bli en hel hög. På sistone har jag beställt en del pryttlar från firmor som mest säljer till företag. Såna erbjuder inte alltid möjlighet att betala med kort, utan låter företag köpa mot faktura (alltså efterskottsbetalning) och privatpersoner mot postförskott. … [mer]
Det står Språk på framsidan, men alla kallar den för Språktidningen . Mysko. Men aaah, där står ju ”tidningen” med små små bokstäfvlar mitt i k-et i språk… mysteriet löst. Den var i alla fall rätt underhållande , även om jag efter avslutad läsning undrade ”var det inte mer”? Roligast var nog artikeln om trenden med galna förnamn på 1800-talet. Det är så lätt att … [mer]
Häromdagen surfade jag fel när jag skulle in på bokbloggar.nu och kom in på bokbloggar.se . Oj, en till sajt som listar nya inlägg i svenska bokbloggar. Är inte den nischen redan upptagen, kan man fråga sig. Fast det är klart, konkurrens har väl aldrig skadat. Bokbloggar.nu drivs av Maria som numera bloggar böcker hos Upsala Nya Tidning , medan nya konkurrenten drivs av företaget … [mer]
Sveriges förmodligen första antikvariatsblogg* såg dagens ljus när antikvariatet med mera Rönnells började blogga på blogspot i mitten på december. Välkomna, säger jag schangtilt å hela bokbloggosfärens vägnar! Ett antikvariat borde vara fullt av boknördar som har många roliga saker att skriva. Jag kommer definitivt att kolla in Rönnells blogg ett tag framöver för att se vad … [mer]
Barndomens visor förstod man inte alltid vad de handlade om. Är man som jag uppfödd på Taube och Ramel ligger det många konstigheter i bakhuvudet och väntar på sin förklaring. Ingenting har kommit så nära en förklaring av texten till Fritiof Anderssons paradmarsch som denna lilla filmsnutt – gissningsvis från något TV-program? där Cornelis Vreeswijk traskar sig från Gamla stan … [mer]
Vet författaren bättre än andra vad hans eller hennes böcker handlar om? Är det säkert att han eller hon har rätt, om läsaren tycker något annat? Mariette Glockecks En station från Paradiset är ingen dussinroman. Den har sitt eget språk och sin egen form, och dessutom utspelas den delvis i BDSM-kretsar. Boken varken försvarar och förklarar eller tar avstånd från BDSM-världen och … [mer]
Jag är förmodligen ganska ensam om att då och då förlägga böcker som jag håller på att läsa. Jag läser ju flera böcker parallellt numera, så om någon av dem saknas ett tag gör det inte hela världen – och när det gått några dagar, kan jag ha svårt att påminna mig när jag hade boken sist. Ligger den i en tygkasse någonstans, eller på skrivbordet under en hög kläder, … [mer]
Jag har fått en julklapp av Vixxtoria ! i form av en bok särskilt utvald för mig , som jag inte lär kunna låta bli att skaffa och läsa. Per Nilsson och hans Lilla livet, lilla döden är mig helt obekanta, men om Vixxtoria ser paralleller till en av mina stora favoriter Peter Pohl måste det ju vara intressant. Hur hon i övrigt beskriver mig gör mig lite förvånad. I verkliga livet kan … [mer]
Den svenska aikidopersonligheten Stefan Stenudd har förutom sin sajt på egen domän även en blogg, stenudd.blogspot.com . Där bloggar han om allt möjligt. Jag återkommer till den då och då men inte regelbundet. Våra bloggämnen överlappar inte i tillräckligt hög grad för att den ska ligga på högintressant-listan, men just nu när jag på min huvudblogg jag skrivit lite om hans bok … [mer]
Där stod den i ett ställ, framför disken i Pressbyrån på Centralen. En tidning, en tidskrift i litet behändigt format med titeln Språk . En tidning om språk för icke fackfolk, wow, finns det? Jag köpte. Än så länge har jag mest bara bläddrat hit och dit, men det verkar lovande. En artikel om vårt språkbruk kring sedlar, en om texten på runstenar och minst två om tyskans … [mer]
Agneta Pleijels Drottningens Chirurg läste jag i somras, under min bloggstiltje. Jag hade läst fortsättningen Kungens komediant några månader tidigare och hade höga förväntningar, men de föll pladask. Är de bägge böckerna så olika, eller är det bara jag som tycker det? För mig är teatern och operan mystik och magi. Medicinen däremot är torr vetenskap. Visst är det lite … [mer]
… så kanske jag borde sluta helt med att läsa deckare, till att börja med. För det andra kanske jag inte borde blogga om dem, och såga dem. Den klassiskt skolade recensenten bör ju inte gå på en hårdrockskonsert, och bedöma den efter sin måttstock… …men nu är det ju inte recensioner jag skriver, nödvändigtvis. Och jag blir verkligen så gruvligen irriterad på Maisie Dobbs , … [mer]
Jag och redaktionen för tidningen Vi läser har nog inte riktigt samma bild av bokbloggosfären, misstänker jag. När jag var tillfrågad om en miniintervju var det alltså som representant för ”Entusiasterna”… den grupp jag betraktar som den egentliga bokbloggosfären, alltså. Förläggare, kritiker och bibliotekarier utgör inte kärnan i min bokbloggosfär – om de gör det, … [mer]
Det är bra att plocka på sig böcker ur pocketställ utan att veta för mycket om dem. Om jag vetat att Hennes mjukaste röst var Bengt Ohlssons första roman efter Augustprisvinnaren Gregorius hade jag kanske haft större förväntningar på den, och säkert andra. Nu blev jag mest bara imponerad av ett så finkänsligt porträtt av en kvinna i en sårbar fas i livet, skrivet av en man. Inte … [mer]
Första gången jag bad om en författarens signatur i en bok var jag 20-21 år gammal. Boforsavslöjaren Ingvar Bratt var inbjuden att prata apropå sin nyutkomna bok Mot rädslan , som främst handlade om hans process fram till att bli just boforsavslöjaren – bygdens förrädare men Miljöpartiets och Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens hjälte. Han var ingen stor talare, Bratt. När … [mer]
Från början hade jag tänkt att min bokblogg skulle vara en ren boktipsblogg. Jag skulle bara skriva om böcker som jag verkligen rekommenderade, var tanken. Sen upptäckte jag bokbloggosfären, och märkte att det gick att skriva om och prata om böcker på lite mer informellt sätt. Min bokblogg flöt ut i kanterna och är nu lite mer amorf sådär, men det gör inget. Medan jag bara tänkte … [mer]
Tredje kapitlet i Jonathan Littells De välvilliga erbjuder en liten andningspaus från krigets fasor. Maximilien Aue blev nämligen skjuten i huvudet i slutet av kapitel två, vilket förklarar kapitlets drömförvirrade slut som gjorde mig ganska irriterad – det var alltså hans feberdrömmar. Nu när huvudpersonen rehabiliterar sig efter sin skada, som han får förvånansvärt små sviter … [mer]
När jag surfade runt på Hallongrottans blogg/sajt, upptäckte jag ett intressant blogginlägg skrivet av Bokhororna: Bör man läsa som man lär? , om huruvida man som feminist kan läsa och ha nöje av icke feministiskt korrekt litteratur. Sånt som osar av unkna ideal, till exempel. Självklart kan man det. Det gör vi väl allihop, hela tiden. Om inte… så lever man nog i en väldigt … [mer]
|
|
2011-04-24 11:04:07 
Från 
