19 december 2011

Min schersmin tyngs ned av snön idag. Min katt låter sig inte nedslås av lite snö; han ser totalt oberörd ut. Själv såg jag på nyheterna att Volvo begärs i konkurs idag. Det beskedet tynger i Uddevalla. Thomas Bernhard skriver att man aldrig kan skriva sanningen, allt blir förfalskat och tillrättalagt, eller rent ljug. Jag hävdar i alla fall, trots detta tunga påstående, att min … [mer]

Sydpolen för 100 år sedan

I morgon den 14 december är det hundra år sedan Roald Amundsen och hans fyra kamrater, Sverre, Olav, Oscar och Helmer nådde Sydpolen. Den 14 december 1911 var det kallt och disigt, och det blåste kraftigt, det ser man på den historiska bilden. Det var Helmer som tog det suddiga fotot av sina fyra kompisar intill flaggan, han använde Olavs enkla kamera. Amundsens egen kamera, sannolikt av … [mer]

I väntan på Thomas Bernhard

Min bibbla är tillmötesgående. Jag står i kö där. Inte hela tiden, men nu gäller det att vänta ut den nya samlingsvolymen av Thomas Bernhard vars namn jag och bibliotekarien på Sävjabiblioteket diskuterade när jag idag besökte stället. Det var inte helt tyst i lokalen. En dam, före mig i väntan på denna tillmötesgående service, hade beställt en bok som nu anlänt och som hon … [mer]

DNs läsvärda 4 sidor Kristian Petri & Leif Zern

Värme och förtvivlan, ömhet och sorg står idag att läsa i Kristian Petris minnesteckning från sin fars sista tid. Herregud, vilken text. Den gamla människans sista tid utan nåd. Bilderna han skapar i berättelsen lever, jag läser vidare, än är inte texten färdig, det blir fler bilder, fler interiörer, fler kalla rum, alla beskrivningar lika intensivt närvarande och svåra. Tydligare … [mer]

Orimligheter

När Nordeas nya chef får villkor som ger summor vi inte förmår greppa, vad är det då frågan om? Är det bankens markkontakt som försvunnit, är det ett kamaraderi som får sitt fräcka nya exempel eller är det ett uttryck för den nya penningklassens kombination av dessa två faktorer? Vad kostar nästa steg i denna belöningstrappa? I dagarna ser vi ett annat exempel på makt, pengar … [mer]

Vad påstår vi om hösten?

Onekligen höst, råkallt och vackert, vägen torkar inte upp, och solen orkar inte med sitt uppdrag. Horace har skrivit en bok full med påståenden, sägs det, och det gillar vi andra, härute i förskingringen. Påståenden i stället för åsikter, säger han, klokt nog. I vår åsiktstäta tid behöver vi lätta på trycket, gå ut och kolla på träden som envist håller kvar sina blad och … [mer]

Universum tar plats på kanelbullens dag

Nu är det alltså klart och erkänt att Universum utvidgar sig. Det känns bra att få veta det just på kanelbullens dag. Kanelbullen smälter ihop i munnen medan universum vidgar sig. Smaka på den du, oroliga människa. Fråga din nästa hur han ser på saken och han svarar djupare än du, samlar sina tankar, småler sedan; Leendet vidgar sig och svaret kommer sakta: Grubblar du på det, du? … [mer]

Huset i Hagsätra i Babel

I kvällens Babel besjöng Margareta Strömstedt Hagsätra och det höga huset som reser sig över dess slitna, charmlösa torg. Hon kände igen sig från den tiden hon bodde där, hon gick tillbaka dit och mindes hur barnen klängde på balkongen och hur långt man kunde se från lägenheten, näst högst upp i det åttavåniga huset. Hon erinrade sig några få tanter, några trötta mammor och … [mer]

Bilder medan hösten är kvar

Hej där alla läslystna människor! I stället för att läsa ut Kafka på stranden (kulturpoäng) gick jag ut på bildjakt i det vackra solskenet. Ha! Det fanns motiv. Först min Schneewittchen, som kör sista varvet med spröda vita blommor – den fick ta igen sig under torrperioden och protesterade med att inte växa alls då. Men nu är den i gång. Snygg eller hur? Sen var det den stora … [mer]

Tanternas seger

Det är nåt magiskt med trender. Vi har att göra med tvära kast.Se bara på fenomenet tanten. Från att ha levt en undanskymd tillvaro iklädd sjalett och lågklackade foträta skor, utan varje form av uppmärksamhet, är nu tanten trendig. Bra. Ett kulturellt vacuum har plötsligt givit upp och släpper in henne. Återstår att se hur kulturlivet klarar av denna implosion. Idag berättar SvD … [mer]

Ett eget berg där det är platt

Jag läser att holländarna är trötta på sitt platta land. De tycker helt enkelt att det är tråkigt. De är kända för att välja kuperade landskap när de reser på semester. Något fattas dem därhemma; ett berg. Men lösningen är måhända nära. En ny idé har dykt upp, alldeles naturlig, skulle man kunna säga. Man borde bygga sig ett holländskt berg. Bortåt 2000 meter högt. Det … [mer]

Kolla vindruvorna vid mitt fönster!

Vad månde skrivas med sådan inspiration vid mitt skrivarfönster? Jag tackar Ingar för plantan, den kom till mig för många år sedan, men i år slår den alla rekord. Det är härligt att ha flera tjog blå druvklasar vid min vägg. De tynger ner kvistarna, och regndropparna fäster dekorativt vid varje druva. De hänger lite påfluget ner över mitt fönster. När det blåser svajar de … [mer]

Ur led är tiden – men inte hela tiden

Idag är nyheterna något alldeles extra. Hela världen har levt över sina tillgångar, New York Times klagar på Obama, och börserna faller. Samtidigt får vi veta att alla ska styrketräna, särskilt vi som är äldre än 60. Det är de små musklerna som ska tränas, så att vi inte krymper bort. Därtill har man i Hamburg ställt ut en badande jättedam, som alla pratar om där. Den är … [mer]

Tonen, den som anger avståndet idag

Många tidningar och författare håller sig med en blogg dit en skara godkända tyckare har tillträde att skriva. Bra idé, egentligen. Små och stora besserwissrar får sina tankar uthällda, och några läser dem. Till exempel jag. De håller ofta en särskild ton. Tonen är påfallande ofta den distanserade, den som betonar att man inte är naivt nära och förblindad av det man berättar … [mer]

Orden vi använder formar våra tankar

I dagens DN har Ola Larsmo skrivit en tänkvärd artikel. Han tar fasta på hur vissa ord och begrepp nöter fram en sorts acceptans, även om de i början verkar råa och antipatiska så att vi tar avstånd från dem. Så småningom kommer verkligheten att följa efter orden; de blir så att säga antagna, när de upprepas tillräckligt ofta. Han tar exempel från den politiska mörkersektorn, … [mer]

N+1, tidskriften med en bag

Jag prenumererar på tidskriften N+1 sedan i våras. Den görs av ett gäng entusiaster i NY och är väldigt intressant. Skriver om litteratur och företeelser i samtiden. Igår fick jag ett nytt bevis på deras entusiasm. Ett email kom. Det sa, att nu hade de fått in sin beställning på bagar, dvs kassar att bära intellektuellt bagage i (förmodar jag). De var, hette det, så nyss hemkomna … [mer]

PRmän = politiker = sant

Nu har PRfolk hand om det politiska budskapet åt politikerna. Och sedan, när man varit politiker blir man PRkonsult i en smidig rotation. Men vad händer egentligen? Anta att det handlar om att förklara politiska avsikter, så att folk förstår. Ska det vara så svårt att man måste anlita speciella ordfixare för det? Är budskapen så krångliga, verkligen? Eller får politikerna ut något … [mer]

Dammvippan som lockbete, nej hellre azalea

”Köp en dammsugare, få en dammvippa!” står det på en reklamtidning som jag vispar iväg ur morgonläsningen. I ögonvrån ser jag budskapet. Ska jag ta åt mig? Är det riktat till mig? Har dom sett mitt damm? Nu är det så att dammvippor utövar ingen som helst dragningskraft på mig. Jag kan se förbi dem, med ett inåtvänt leende, om jag anstränger mig lite. Reklam är något … [mer]

Piero della Francesca i Milano

Från min resa till Milano vill jag dela med mig av Piero della Francescas ”Madonna och Barnet med Helgon”, som finns i Pinacoteca Brera. Den dateras till 1472-74, och var ett av konstnärens sista verk. Som så många andra framstående konstnärer i det dåtida Urbino var PdF en renässansmänniska, mångsidig och from, både matematiker och bildkonstnär. Det vackra ljuset och det skickliga … [mer]

Ryssar kan inte säga ö

Dialekter och språk är något förunderligt. De har olika status, känns det. Och de uppfattas lite olika av oss alla, tror jag. För min del är värmländskan och göteborgskan mest charmerande. Gotländskan är mustig och skånskan mest lite trögflytande. Danskan gurglar för mycket för min smak, (ofta obegriplig, också). Tungrotsärr anses fint i Italien. De verkar förknippas med … [mer]

Den biografiska teatern och dess perspektiv

Aptiten på biografier ur verkligheten ser ut att öka också på scenen. Jag såg två teaterföreställningar alldeles efter varandra. Först Bodil Malmstens framträdande på Katalin i Uppsala, sedan Richard Wulf som Maria Callas på Stockholms stadsteater. Båda är monologer, båda pågår i två timmar. Man kan tycka att det verkar långt, men det kändes inte långt. Ett mått på … [mer]

Mord på munkar och – musik

Den med all rätt lovordade filmen ”Gudar och människor”, bygger på en verklig händelse under inbördeskriget i Algeriet 1996, där sex trappistmunkar mördas, ännu idag oklart av vem. Dessa munkar intar en sista måltid tillsammans i klostret innan de förs iväg till sin avrättning. Den scenen med sin klara koppling till Nattvarden och Golgatavandringen gjorde ett starkt intryck på mig. … [mer]

Gudar och människor, med (aktuell) bakgrund

Ingar och jag såg filmen ”Gudar och människor” igår. Häftig film. Uppskriven till max i tidningarna, och med en verklig bakgrund som är kolsvart och relativt ny. Olika religioner bryts mot varandra och Algeriet krigar i olika riktningar. En samling munkar lever mitt i detta och dras in i motsättningarna och kriget. Filmen är långsam, den utvecklar munkarnas tvivel om hur långt deras … [mer]

Politiker kräver bättre väder ??!

Jag läser att våra politiker inte är nöjda med väderleksprognoserna. Man har konstaterat att de inte alltid stämmer med verkligheten. Träffprocenten är för låg. När det regnar regnar det på fel ställe. Vintern är felplacerad och värmen inträffar inte så sagda tider. Politikerna rycker ut och pekar med hela handen. De säger att SMHI måste skärpa sig. En forskare vid KTH har … [mer]

”Dubbelgångaren” är Dostojevskijs djupdykning i oss

Dostojevskijs roman ”Dubbelgångaren” gör intryck som är svåra att precisera men också svåra att befria sig ifrån. En rysk skildring av en rysk tjänsteman på ett departement är den yttre bilden. Han är rätt vilsen och inbillar sig saker. Han bor med en uppassare som lagar hans mat och sköter hans hem och kläder. Det som gör hela romanen är denna mans tankevärld. Han pendlar mellan … [mer]

Ett meddelande från landet utanför

Sedan 2008 bor fler människor i städer än på landsbygden. Urbaniseringen fortsätter. Kristina Mattsson har skrivit en bok om Sverige bortom storstaden. Det Sverige som de flesta av oss i vår generation på något sätt erfarit är på väg att försvinna. I min alldeles speciella del av landet är vi alla rätt gamla. När vi inte längre finns vad händer då med våra hus och öppna … [mer]

Midvinter, tveklöst!

På sätt och vis passar det att läsa Fjodor Dostojevskij när kvicksilvret sjunker ihop. Den ryska vintern håller oss i ett stadigt grepp alltmedan Bröderna Karamasov sätts upp på Stockholms stadsteater. Själv lånade jag häromdagen Dubbelgångaren av samma författare,en liten nätt roman med det berömda allvaret inuti. Toni Judt har ju samma allvar, om än utan skönlitterär … [mer]

Ill fares the land

Upptäcker en dedikation i ”Ill fares the land” av den engelske historikern Tony Judt. Den är ställd till hans söner som fått honom att förstå hur mycket dagens ungdomar verkligen engagerar sig i den värld de fått ärva och vilka otillräckliga hjälpmedel de har fått för att försöka förbättra den. Det är därför han har skrivit denna bok om en välfärdsstats eventuella … [mer]

Aleksandar Hemon, absolut!

Med några separata brättelser formar Aleksandar Hemon boken ”Frågan om Bruno”. Utvandrad från Bosnien 1992 är författaren nu bosatt i USA. Jag har läst denna hans första bok och blivit fascinerad av stilen och styrkan. Bruno förekommer i titeln, men finns endast symboliskt på ett par rader i boken. Bruno är imaginär, men har kanske funnits. Så är det med berättelserna i boken … [mer]

Blåsig vinterlördag med kajor

Igår träffade jag en veterinär – på en fest. Han visste allt om hundar och katter, särskilt om deras psykologi. Han gjorde klart för mig att hundar är flockdjur som glatt finner sig i att alltid vara tillsammans, denna tillsammansexistens är inga problem för dem. En hund äter gladeligen sin mat i en skål intill en annan hunds matskål. Ett djur med förmågan till ett kosmiskt lugn, … [mer]

Robin Keller, min näst bästa katt

Efter att ha sett Elake Måns på Uppsala stadsteater så har jag fått en ny kattfavorit. Det är Robin Keller som råkar heta Elake Måns i pjäsen, men namnet ska inte bedra, han har all den kattcharm man kan önska sig. Innan pjäsen skriven av Dennis Magnusson alls börjar, ser jag min favorit ligga och dra sig i scenhörnan. Han mumsar nonchalant på nåt gott, sträcker på sig och glor … [mer]

Stopp och belägg! Munthe i repris

Jag lyssnade på Bengt Jangfeldt när han inledde Senioruniversitets föreläsningsserie om biografier. Vilket avstamp! Blir inte lätt för kommande föreläsare att leva upp till! Han pratade oavbrutet en och en halv timme utan minsta tekniskt hjälpmedel och underhöll en fullsatt IX-a med ett nog så digert stoff om forskarmöda och berättarteknik vid tillkomsten av … [mer]

Drömmen om San Michele

I våras kåserade docenten mm Torgny Nevéus på Senioruniversitet om egna och andras biografier till publikums stora förnöjelse. (Se ”Fakta och fantasi i minnets värld, Bookzoom april 2010.) På torsdag inleds en hel serie om biografier med såväl lokalt förankrade författare och lite längre ifrån kommande, t.ex. Peter Nobel och Lena Kåreland, den sistnämnda också en av seriens … [mer]

Daniel Kehlmann, med gott humör

Ja, det är svårt att lägga ifrån sig Die Ermessung der Welt. Författaren Daniel Kehlmann har ett eget sätt att berätta om de två tyska vetenskapsmännen Gauss och Humboldt. I det tidiga 1800-talets Tyskland/Frankrike dyker det upp åtskilliga banbrytande personer, inom vetenskap och litteratur och musik. Den tyska nationella stoltheten  gentemot fransmännen och Napoleon tog sig många … [mer]

Nyårsnoja, ny fladdermus och ny bärfis

Utseendefixeringen verkar kulminera vid årsskiftet. Det är rena nyårsnojan. Mina oönskade e-mail är så här års hakar på; de är särskilt antipatiska. Vad sägs om följande: ”Är du vän med dina celluliter?” eller ”Är du tjock?” ”Köp denna gegga, ta den dagligen och bli smal!” eller ”Rulla på mattan framför teven i en halvtimme om dagen och bli av med de små groparna!” Knåda de … [mer]

Daniel Kehlmann, och världen

I slutet av året har jag börjat läsa en julklappsbok som heter ”Die Vermessung der Welt”. Författaren är ett ungt stjärnskott, född 1975 och redan världsberömd för sina böcker. Han heter Daniel Kehlmann. Berömmelsen är sannolikt rättvis, kan jag tycka, redan efter att ha läst en bit in i boken. Den handlar om och utgår ifrån berättelser om Carl Friedrich Gauss och Alexander von … [mer]

Ordkrig och svavel i Italien

Jag har läst italienska tidningar ett tag.En sak är säker: Medierna i Italien är inte fina i kanten. Nu har visserligen Berlusconi vunnit i förtroendeomröstningen idag (14 dec), men tonläget lär knappast mildras. Några exempel från den gångna veckans politiska debatter är svårslagna. Milanotidningen Il Giornale är pro Berlusconi. Motståndet bjuds främst av Romtidningen La … [mer]

Horace, oväntad kliché

TV4 hade skickat en ung vanlig reporter till Berlin. Han skulle träffa Horace och Ebba, det kända litteraturparet, som nu bor i Berlin. De skulle visa ”deras” Berlin, smultronställena. Horace skriver på sin nya bok, Ebba är gästprofesssor och undervisar med utgångspunkt i den svenska deckargenren. Horace sitter på sitt favoritkafé, i den enkla vardagliga stadsdelen, han sitter så han … [mer]

Musikaliska ”Minnen”

I sina ”Minnen” skriver Torgny Lindgren någonstans att han gärna kan ”skriva om vad som helst bara jag finner den tillbörliga formen.” Och formen han mejslar fram framstår för mig som ljuv musik med dess välavvägda rytmer och ålderdomliga melodiska pluraländelser: ”hava”, ”taga”. Att substantiven ofta skrivs i bestämd form och därmed slutar på n, särskilt när det handlar om … [mer]

Kolla in transsibiriska järnvägen!

Jag har hört att ryssarna vet hur man ska köra tåg, genom Sibirien, också på vintern. Det är ofta minusgrader där, ganska många till och med. Här har vi då och då lite köldgrader också, idag rent av hela minus 10! Då stannar de svenska tågen. Det är helstopp. Uppsala-Stockholm går inte, i Östergötland sitter folk 6-7 timmar i ett iskallt tåg som stannat. Och detta är … [mer]

Sigrid och Yvonne och Jenny + August

I år firade kvinnorna triumfer på Augustgalan. De vann i alla tre klasserna. Bookzooms favoriter, Yvonne Hirdman och Sigrid Combüchen, och därtill Jenny Jägerfeld (”Här ligger jag och blöder”)i barn- och ungdomsklassen, tog hem hela potten. Det var mycket stor enighet om prisvinnarna i salongen, och alla vinnarna tog också publiken med storm när de skulle kommentera sina priser. … [mer]

Musik för kropp och själ

Akademiska kapellet och Allmänna sången vid Uppsala universitet är snart på väg till Spanien på turné. Sammantaget en i det närmaste tvåhundrahövdad skara äntrar planet med ett konsertprogram i bagaget, som bäddar för succés. Åtminstone tror jag det, och att döma av applådåskorna i universitetsaulan på lördagseftermiddagen var det många som tyckte som jag. I programmet har de … [mer]

Antimateria och svarta hål i november

November är ingen munter månad. Dystra saker infinner sig, t ex mörker och negativt tänkande. Det nyaste är att man också upptäcker svarta hål och antimateria just i dessa dagar. Är det inte passande? Det är bl a några svenska partikelfysiker som framkallat lite antimateria på anläggningen Cern i Geneve. Fenomenet var inte långlivat, visserligen, enligt uppgift stannade antimaterien … [mer]

Torgny Lindgren i inspirerande reklam

Jovisst, jag härstammar ju från skogarnas och lantbrukens Västerbotten, jag också. Närmare bstämt från en plats fågelvägen cirka 5 mil från Raggsjö, där den världsberömde Torgny Lindgren växte upp bland bönder och skogsfolk och åt sig stark på pölsa och potatis. Så långt har vi mycket gemensamt. I dag fick jag Böckernas Klubbs månadserbjudande; ”Minnen” av Torgny Lindgren, … [mer]

Sorgen är randig

Jag promenerar på Gamla kyrkogården en kylig söndag efter alla helgons dag. Här och var lyser gravlyktor blekt i solskenet. Många gravar är prydligt krattade med breda ränder, horisontala och vertikala och stundom i mer fantasirika mönster i form av kors, stjärnor och vågor. Ett tunt lager av gnistrande frost följer  i rändernas spår och förmedlar ett extra lager av svärta och … [mer]

Inspirationskällor

Femklövern bevistade i år Bokens dag tillsammans för tredje gången. Vi var eniga om att det var ett ganska dåligt regisserat  evenemang även om de medverkande författarna gav  intressanta inblickar i sina respektive författarskap. Jag tyckte Henrik Berggren toppade tillställningen när han  berättade om sin Palmebiografi, där han bl.a. sa sig vilja beskriva 1900-talets Sverige i … [mer]

Skrivande damer, Sigrid och Juttan

Två nya böcker är omaka men ändå varandras komlement. Där Sigrid Combüchen slutar tar Christina Jutterström vid. De båda böckerna, ”Spill, En Damroman”, resp. ”Uppfostrad av män, Memoarer” är väldigt olika. Men så representerar de också olika tidsepoker, 30-tal resp nutid, och beskriver vitt skilda miljöer och värderingar. De handlar om kvinnoöden, båda två. Det ena kvinnan … [mer]

Modernistisk katt i Carcassonne

Vår tids kultur är blandad, lagom otydlig, full av drömmar och spratt. Fakta blandas med fantasi, verkligheten och sanningen blir relativa. Katten i Carcassonne, denna medeltida vackra stad i sydöstra Frankrike, representerar allt detta. Hon är varken svart eller vit, snarare både svart och vit. Hon granskar oss inte, utan skyndar förbi, lite högfärdigt, med nosen förnumstigt riktad … [mer]

Hängbron vid Portogalete, häftigt världsarv

Det är ingen liten leksaksbro, det här. Den stod färdig 1893, ritad av Eiffels kompis de Palacio, byggmästaren hette Armodin. Det är världens första hängbro med kommunikation mellan tornen. De 4 tornen är cirka 50 meter höga, och ”gondolen” som transporterar bilar och folk över vattnet i gatuplanet är 15 meter lång. På bilden står ”gondolen” längst till höger, man ser det vita … [mer]

Kafka och jag

Fascinerad av Kafkas ”Processen” sitter jag här. Den gavs ut 1925 efter Franz Kafkas död och är inte helt fullbordad, men det spelar ingen roll. Jag är helt bedövad av den. Fullbordad eller inte. Bokens huvudperson, kring vilken allt kretsar, kallas K. Han lever i en gåtfull värld, eller rättare sagt i ett surrealistiskt samhälle, där allt verkar OK på ytan, men i själva verket är … [mer]