Bokbloggar.se

Månbåten lägger till utanför mitt fönster havet är stilla och svart jag lyssnar en minut men ingen kommer så stiger jag ombord först går färden över staden långt ner i djupet syns koraller bleka ljus från sjöfolkets lyktor flämtar efter syre dolska ärenden uträttas nere på bottnen avtal förhandlas och bryts älskande skiljs eller följs åt längs strömmen men vi seglar … [mer]

Kvävd musik från lägenheten ovanför två bastoner som upprepar sig pulserar, dudunk som slag i luften Jag omger mig med bilder svartvita fotografier reproduktioner av konstverk rummet blir så kalt annars Väggarna är smutsigt vita, fulla med hål efter krokar tavlor som bytts, tagits ner vid flytt växlat med människorna som bott här För visst är det något som stirrar ensam i ett … [mer]

Träd kan inte tänka, men vi minns allt. Vi gömmer minnen djupt i våra stammar, skyddade av bark och ved tröstar de då hösten faller över oss. Torra somrar, gatufestivaler, kärlekspar som ristat sina namn, hundar, katter, ekorrar och duvor – svala andedräkter mot min bark. Här, på gränsen mellan stad och verklighet, är jag utposten som ser men inte talar Under mina breda armar … [mer]

Det är natt igen, och vi faller (du känner igen det så väl) alla sånger säger samma sak det är natt, igen. Det här är den näst sista sången sen får vi se Mannen med pappersmuggen krymper på en toalett och försvinner bland smutsiga filtar Kvinnan med tårarna har slutat gråta men hoppas på evig sömn Pojken och stjärnorna viskar små ramsor om kometernas lysande svansar Och … [mer]

Under mitt skrivbordsfönster ligger en lekplats Pyttesmå människor rumlar i snön, Små astronauter i lysande dräkter Dagisets gård är deras Arkadien Där är ett skepp som tar oss till Danmark! Jag är kaptenen och du är en blåval – Dagisstaketet är inte ett hinder, Vi seglar bara rakt igenom. Men jag är ingen blåval Och deadline är på torsdag När jag åter tittar upp Är … [mer]

I. Nu skulle det sitta fint med en stor kopp te Säg det till mannen på gatan För jag fryser och har ingenstans att gå Människorna vill vara snälla men det är svårt att ge Enklare att titta bort Jag förstår dem II. Månen fäller en tår över oss frusna Den är ett isflak som brutit sig loss ur en kall ocean, vi blev kvar Kvar här nere Utlämnade åt varandra Omsorg är svårt Kölden … [mer]

Biografmaskinisten slumrar, filmen rullar Det är tomt i salongen Lite kvarlämnat skräp blånar i återskenet Sätena slumrar Handlingen är ett mysterium En obestämd matris för verkligheten Som en galge för en halshuggen man Det är tomt i salongen. En man närmar sig prövande Stirrar in i linsen Ut genom projektorn Spejar bistert över de tomma raderna Talar, ingen hör Läpparna rör sig … [mer]

Yta: tom Golv, rent Fönster: öppna Stängda, klara Raka: kala Vita väggar Och in kommer livet, en vindpust dofter, frukt och blomblad fyller upp rummet, förväntan framtid Något surrar statiskt det är tiden Någon ler stramt och går långsamt härifrån ett åsknedslag drabbar rymden spänns slappnar av Här ska jag bo. … [mer]

Det lyser i en vindskupa på andra sidan gatan skratt faller ner på trottoaren som vissna löv När det når ända ner har det sönderfallit i små partiklar som beslöjar marken, tunt Klara kyrka är en istapp i mitt öga någon skjuter över fjärden, det är vinter Fönstret är dåligt isolerat Samtidigt, i en annan del av livet sänker sig mörkret över staden Mitt hjärta är dåligt … [mer]

I Tjernobylolyckans omfattning är ännu omtvistad radioaktiva nedfall i våra sjöar grått regn hur många barn föddes sjuka? hur många dog utan orsak? höghusen står kvar som skeppsvrak orörliga en vårdag blir aldrig densamma II det var i den tid då snödropparna tittade fram i rabatten och gav den bruna kalla jorden en inramning av grönt som beslutet att förskjuta allt materiellt … [mer]

Kön var jättelång jag gick fram för att se men hittade inte slutet så jag ställde mig längst bak och började vänta det gjorde alla andra blå poliser gröna militärer svarta gendarmer gredelina grenadjärer marscherade bistert fram och tillbaks längs människomassan som vallhundar vi kom framåt en bit fler personer ställde sig bakom jag var lite törstig på led på led på led och … [mer]

Jag är resonansmänniskan – vibrerar i harmoni i svängning i sagolik trans förstärker tills bara jag hörs tills tonerna som gav näring åt hopp spelas någon annanstans I den här staden slutar husen tvärt – fasader som spöklika kartor minnen av människor, väggar och rum som andats, rasat och aldrig byggts upp minnen av viskade ord som andats, fallit till marken lämnat sin … [mer]

Ystra dysterdrake, yvas över massamhällets flit och begråt dess brist på samtal, minns dess tomma empati känn dess litenhet, dess lamhet, svaghet, ömhet… ät dess skit förfasas, gråt, begrunda och försjunk i apati Men sen! Ett andetag av ljungeld sätter fart på överskottet mellanklassen, dom som hamnade bredvid och med eldstungor från ovanjorden skrider de till verket att … [mer]

I en sovstad: Högt över marken: Vila En näckros vilar i en näckrosdamm ofiltrerat ljus och skuggor sveper fram över den drömda ytan, glider över segelduken Vit näckros, västerns lotus sammanlänkar färger, rostat bröd En upplyst trädgårdsstig Prismor av glas bryter av mot nästippen näthinnan En dröm: Högt över marken: Månen Silvervit och gäspande, diskuskastarens kastade … [mer]

Vid Pont de la Guillotière finns en svankoloni Mellan krogbåtarna och strandpromenaden guppar de förnöjsamt Trots att fisken i Rhône inte går att äta Svanarna är stolta, men de saknar inte humor På morgonen en gråklar grönhet Joggar längs vattnet, ensam och vaken Under klotterprydd betong, vid sista bron Ser jag en eld, på andra sidan, några tält Mina andetag blir vita spår i … [mer]

Natten leker med svavelstickor Blå frusna leder På golvet, I famnen Alltid denna kala tystnad          En blåsig hamn lastar av och lastar om Drypande containrar, en omöjlighet Här korsar oss världen Och vi är hungriga men många          Långa dagar, evigheter Långa nätter – Tunnelbanor av ensamhet bildar snart en å          Vår kärlek ett såll och vi … [mer]

Den unge Marcel skar två skivor av kunskapens frukt, gav den ena till Beatrice och åt den andra själv. Bea trodde att stunden var kommen; det här var beviset på hans kärlek, men någonting kom emellan. Jobbet i kassan sliter på lederna, det är stressigt och tungt, och kunderna orakade. Äpplena kostar 11,50, hon tar betalt, och när kunden gått suckar hon, tvinnar en lock av sitt … [mer]

Vi slår oss ner där floderna flyter samman På båda sidor om oss vatten som fortsätter i en arm utsträckt mot rymden Ett hav som slutar i en silvertråd Vid vår horisont Du är höst Vinden röker en cigarett med slutna ögon Jag väntade på dig efter jobbet och än har vi inte drunknat Vi sitter i aktern på en båt och vatten strömmar Försvinner bort på ömse sidor Och du är inte … [mer]

Järnjalusier som stänger fukten ute och mörkret inne Inne i mörkret: mörkrets innehåll, rosslande drar andetag någon saknas av Gatan Mina damer och herrar, får jag lov att be om er uppmärksamhet Vi lever i en klocka sa jag kloak som svämmas över titt som tätt och urverket stannar och tickandet upphör det fruktar fukten Råttor jagar visarna kors och tvärs och när regnet kommer … [mer]

kopiösa mängder fosforsyra regnar över staden det är natt och alla undrar vem de skall ställa till svars den här gången en utmärglad predikant kapar höger ben vid knäet endast så får man dem att lyssna familjen K väcktes av hyresvärden imorse någon måste ha förtalat dem för utan att ha gjort något ont blev de vräkta här kommer nationella insatsstyrkan har någon mumlat för … [mer]

utom mörkret är allt stilla utan mörker skall du vila allt är mörkt på allfarleden sinnesvillan sprider ljus över mörka farovatten farväl min sköna röda krans på kronan log i mörkret vattenväg är vägen hem vägarna förbi är över leenden är ack så blinda sneddar över horisonten blida tider blinda budskap all vår jord skall snart bli tystad landet ligger lagt och ligger … [mer]

I en luftballong halvt uppspänd på tork mellan träden och grenarna spretigt grova skrubbar dess kind kärleksfullt men bestämt spinner en spågumma tidens tråd det är vinter och lakanen är nytvättade Det är vinter och solljus tvärs över gräset som viskar gulnade dikter till snön och leran klättrar i sjok över stövelkanten vissa ord blir till kristaller skönhet försvårar … [mer]

Vi snuddar vid periferin Vid kanten av kraftfältet Vi snubblar över kanten Känner du? Känner du? Det är någonting som drar Någon töjer och sliter, Känner du? Och långt där borta Där spänningen är annorlunda Där dofter och smaker blandas Där är det sommar. :Ett kort från en kortlek ligger kastat åt sidan Dammet sveper in oss :Du ser bra ut i svepning Och jag får hålla din … [mer]

spinningcykel/motionscykel trojansk gåva främmande varelse som blivit insläppt/tagit upp residens i vardagsrummet krom/glänsande metall och plast bilateralt betraktande, först på behörigt avstånd, sedan allt närmare cirklar i en kosmisk balett fiendskap misstro metamorfos riddare till häst, suspenderad över marken livshjul försett med pedaler och styre hotande närvaro spänningsnod … [mer]

i en katatonisk nebulosa högt över alla antenner och interstellära emissioner värper jag himlakroppar mellan raderna jag vilar, växer och våndas allt är på riktigt fostret växer i bröstfickan och jag tror inte på orakel men vore du ett en snöblandad känsla i hjärtat jag velar, våndas och värper stjärnor, porslinsstatyetter på rad i en vitkaklad sal hjälp mig. … [mer]

mosa tyskjävlarna med händerna piska korpraler, hatet brinner i enskede späkas och brottas sen eller vänta lag och ordning rätt eller vänta ordning sen eller vänta. en annan gång mosa tyskjävlarna det blir gröt och händerna piskar korpraler, rätten vinner i enskede ni går i era ordningar späkas sen eller vänta ordning lag och rätt. lagom rätt och fel. en annan gång. lagom rätt … [mer]

ångesten kommer med regnet trummande smattrande rutor vinden vänder i vågor minner om någonting förflutet låt mig förklara världens underlighet livets ödslighet dagsländans allvar låt mig förklara alla förstår utom du här någonstans är karma och avtryck här är en sammansatt livsteori här är ett äpple att dela på mitten hårda små kärnor att stoppa i jorden här finns ett … [mer]

Töj dina leder Trimma ditt kroppshår Dölj alla spår efter kvällar och nätter Räta på ryggen Blicken här uppe Putsa och gnid och glöm inte att le Allting ska glänsa Ytor i rymden Tänderna jämna och spegelblankt vita Du är så vacker Att änglarna gråter Men sluta för guds skull med att bita på naglarna! I Somalia är det torrt Svältkatastrofen på Afrikas horn Små utomjordingar … [mer]

Vad vill du mig, mörka skugga? – Vandra i dina spår och följa dig vart du går tills skymningen faller och natten tar oss båda. Du vänder dig om i gatlyktans kon av flackande skuggor, och ser två öron försvinna i ögonvrån, en padda ta trevande steg, hustaken byta riktning och molnen rycka på axlarna. Vad vill du, bleka främling? Vad vill du mig, vill du mig, vill du mig? – Vandra … [mer]

Fyra röda överkörda drömmar i ett land av second hand och sertralinbehandlad längtan Ta min hand vi faller fritt och utan gummiband som hindrar böj på knäna dämpar smällen när vi landar i ett duvslag utan öppningar mot världen men där fåglarna i alla fall får välja vilken sittpinne att använda som stöd då de i evigheter mäter sina fjädrars glans och täthet mot ett anat … [mer]

Denna dikt börjar 22:59 Skriver bäst när borde sova Bokstäverna lyser mörka på himlen De ska tala om känslan: Livet blev kvar långt där borta. Vad hjälper poesin det efemära? Behöver ett handtag för att häva mig upp Men tempus fugit och jag med den Och jag vänder mig alltid om i farten – - – Uppifrån min kampanil Ser jag alla gamla mönster Och Förtvivlan bara växer Jag slog … [mer]

På tunnelbanan mellan Sans Souci och Guillotière uppväcks hundra trötta pendlare ur morgonens rutin av en späd och sorgsen röst, som från en fågel som försvunnit ner i schakten och förtvivlad söker efter vägen ut men vars sång, som i en lövskog skulle bäras mellan träden stolt och lustfyllt bort på vingar av den skiraste kristall och nå fram med tonerna till alla uppmärksamma … [mer]

  Gustave Moreau – Galatée (1881)  Baudelaires andra stora diktsamling, Le spleen de Paris , samlar femtio poetiska prosastycken där den melankoliske storstadsflanörens perspektiv på sin omvärld står i centrum. Denne ständige betraktare äger visserligen en skarp blick, men den är färgad av hans egen melankoli, hans spleen; en känsla av att vara distanserad från sig själv … [mer]

Jag tänker på dig, lilla alpbäck. Hela vintern har du vilat i den trygga glaciären, kurat ihop under täcket av snö och is och lyssnat på kalla vindars vinande mellan bergssidorna. Nu, när den strålande vårsolen återkallar alla de stackare som tvingats tillbringa månader i ensamhet till livet, vaknar du med bultande hjärta. Oron över att ha tagit fel på datum gör att du först bara … [mer]

Trettio grader på verandan och märkligt stark blåst för en sommardag Skallrande fönster och obehag En förort som lugnt håller andan Men ingen är hemma i huset Citronerna vilar i sockerlag och sjöfåglar anar ett nederlag De flyr mot det nalkande ljuset Åskfronten bryts med ett dån då måsarnas små siluetter försvinner i upplyst ozon Med bländande ljus, piruetter, vad hälsar en … [mer]

Tragus svalgkomplex skiftar i skymningen Trevande trevnad fryser du? Plastiska leenden piercar mitt hjärta Strålar av kantstött emalj Under eken under eken under eken Ett annat samtal, en annan matsal Orden läcker, inte till Vassasavali vassili saliv Minns du när vi Ja så länge du och Det var bara ett för alltid Lipsticka saltkross i trädgården Slaskrosor, träckrosor, törntrosor … [mer]

Den var fågel Den var flyga Den var flykt Fjädrar markerar Nedslagsplatsen (Resten har tagits om hand av skogens proletärer) Jag snubblar. Lilla fågel – Ett liv så gracilt Med ett slut så vulgärt! Den var fågel Den var flyga Den var flykt! … [mer]

I varje pojke bor en liten Flicka som är frihet Men pojken känner Inte igen henne Han luras att tro Att hon är farlig Och gömmer henne Pressar ihop henne i en liten punkt Men hon försvinner inte Hon sätter sig som ett häftstift I hjärtmuskeln Pojken tror att han är fri Och glömmer henne Men hjärtat minns Och trasas långsamt Sönder med varje slag Bara den som lyssnar riktigt noga Kan … [mer]

Vaktmästaren är två meter lång Rödhårigt fnasig och stor som ett hus Frustande, pustande Dyker han alltid upp Jag tror aldrig Någon märkte det Men han såg något Särskilt hos mig Han har en aura omkring sig En aura av hårdhänthet När han kallar en till sig med efternamnet Spänner man ofrivilligt alla muskler Inte så att han gick Över gränsen Han var ingen Ond människa Aldrig … [mer]