Bokbloggar.se

Lika lång väg tillbaka. Snön smälter grusvägen blir mjuk och svårforcerad. Tillbaka till Vollsjö i tanken. Lappsjukan, ensamheten. Då hade jag ett bibliotek och en affär i alla fall. Även om bibblan oftast var stängd. Köpa tidningen. Gå längs ån. Gå på banvallen. Som nu på våren, dom nya ljusa löven. Jag hade min egen pub, nu har jag bastun. Jag är cykelvillig. Då kunde jag … [mer]

Det är inget annat än april, baby. Vi trodde att det var våren. Sen trodde vi att det var vintern. Sen Norrland. Det är aprilväder, baby. Sa hon till slut. Och då droppade snön överallt. Ibland kom den som bomber från taket, ner på verandan där vi satt. T-shirt, långkalsonger. Ibland tog jag på mej gummistövlarna och gick ut i den tunga snön, luftigt vit. Men först: Malmö. … [mer]

HD – söndag Nils Schwarz recenserar Lukas Moodyssons senaste bok i Expressen och berättar en historia: ”En kvinnlig norsk filmregissör har hört av sig och vill att han (Moodysson) ska skriva manus till en spelfilm om flyktingsituationen i Europa. Moodysson är tveksam, han känner att han lever alltför långt från flyktingarnas verklighet.” Det tar tid att lära känna en stad. Kristian … [mer]

Saken är biff Jag har skrivit klart en text till en tidning. Beställningsjobb. Jag får inte många, men det är jobbigt för mej som är kulturjournalist lite på trekvarts. Så litar jag på mej själv ändå, gör som när jag skriver bok. Roligt att det är Kristian Lundberg som dragit igång debatten. Han pratade en gång om tillit till processen. Och Arne Johnsson som berättade om hur … [mer]

Jag har simmat långt ut från land Det finns givetvis knep. Givetvis finns det människor eller stunder som avslöjar knepen ibland. Men en alkis kan aldrig dölja allt för alla. Plufsigheten kommer förr eller senare. Andedräkten. Kroppens lukter. Skadorna, blåmärkena som kommer lätt och försvinner svårt. Humöret. Om man nu vill dölja. Om man nu inte bara vill vara rak och ärlig. Om … [mer]

Jag skrev lite blogg som jag av misstag publicerade. Sen gick jag tillbaka till artikelskrivande. Nu ska jag redigera novell. Om någon eller några timmar skriver jag kanske klart blogginlägget, eller inte, eller något annat. Men en sak vet jag: att då har Elsa badat färdigt och jag har slutat lyssna på Caj Karlsson. Just nu är det till exempel Lasse Berghagen. … [mer]

… and the king aint satisfied til he ruels everything Den här solen i blåsten. Anna till utedagiset och Elsa till skolan och det ska komma en ny flicka till klassen och Elsa har drömt hela natten om att kunna säga att hon inte kan prata engelska. Och just denna morgon var det det vackraste. Och vi bytte havregrynsgröten mot mannagryn. Det är inte värt besväret, meck med mjölk istället … [mer]

Ooa hela natten Jag var så ung då, äldre än nu. Jag minns det allvaret. Och jag har ändå mycket mera ansvar nu. Man kan inte gå sörjande genom livet, eller grubblande. Man ska inte låta bli. Men släpp den glade anden fri, så ofta det går. Sen kan Bob Dylan sjunga My back pages. Det handlar om positioneringar. Men ge oss fri lejd och lite glad rocknroll. Då jävlar. Hur ska en … [mer]

Allt finns att fånga och tappa Nu lyssnar jag mycket på musik. Jag har så svårt att koncentrera mej på böcker. Jag är så trött på politik. Det är faser. Jag brukade vara så förbannad. Det är bara poser. Det är bara spel. Igår, när tåget far ut över bron och om jag åker med någon annan pekar jag alltid till höger, ”där brukar jag bada”. Att det känns större på sista … [mer]

Drive Jag turas om vilken skinka jag ska luta mej på. Och nu när jag skriver bra är jag inne i det. Jag vill egentligen inte ha den andra världen men trivs ganska bra i den när jag är där. Jag ska läsa ett sista korr, sen är MORD klar. Jag jobbar med två noveller till novellsamlingen som ska komma ut tidig höst, hoppas jag. Vi blev hämtade i Limhamn igår. Anna, Elsa och jag. Det var … [mer]

Äntligen MORD Jag var trött på att skriva om smärta. Jag var trött på att leva mej in så förskräckligt i huvudpersonernas jobbiga liv. Så jag började skriva lustfyllt med ett leende på läpparna, en långnovell om … mord. Det blev till slut tre delar, tre långnoveller som är en roman. MORD Två av delarna är publicerade i andra versioner i Helsingborgs Dagblad och i … [mer]

Kom och sjung en enkel sång om frihet (eller: kom och skriv en simpel bok om kärlek) Dagar jag vaknar in i som gråa moln och ju mer som måste göras desto mindre blir gjort. Vaken försöker jag, jobba, dra in pengar, vara glad och tacksam, vara far. Och allt annat. Som att endast i drömmen får jag fly. Jag drömde om henne igen, det var längesen sist. Ibland undrar jag om hon verkligen … [mer]

Efter eftersnacket lite senare Nu har jag hört Mirakel ordentligt, med tjejen och Björn Ranelid. Varför håller han alltid på, Björn, att säga sej vara hatad eller att alla som inte tycker som han … avundsjuka. Mirakel är ju inte bara en låt, det är en riktig skitlåt, ett skämt. Björn har sagt att han vill inte kallas författare när Carolina Gynning kallar sej det, eller tvärtom. … [mer]

En påse chips att smälla bomber med och krasa, eller krossa Det finns egentligen anledning att jämföra Erland Josephsons livsgärning och bortgång med Estelles intåg bakom törnebuskarna. Det var en trapp på Järnvägsgatan i Landskrona. Det var en trapp där flera bodde kortare och längre tider i LA på 80/90-talet. Jag vaknade av ett nästan rytmiskt dunkande av dartpilar. Killen som … [mer]

Jord skall du åter varda Uppför backen baklänges hette en novell jag skrev en gång, mellan -95 och -99 skulle jag tro. Jag har tänkt på den ibland, Uppför backen baklänges, att jag var så nöjd med namnet. Bowie. Jag stal en del från Uppför backen baklänges till min roman Alltid denna förbannade jakt, stämningar mest kanske. Och känslan som den unge man hade. Uppför backen … [mer]

När vi går den vägen igen, med den doften i våra näsor och hela kroppen And the healing has begun är en sån sång som redan pågått en kvart när den börjar, och fortsätter i åtta minuter till. Van Morrison. Pratade vi om soul. Och jag pratar om den där soulen som vill spricka och spricker och krasar men … håller sej kvar på den oborstade mattan ändå. And the healing has begun, … [mer]

I det dunklaste ljuset smids dom vackraste planerna Det begicks en trevlig dag igår. Sol på väg till staionen vid Triangeln, den vid tandläkarhögskolan som min pappa brukar prata om. Sextiotalet. Jag skriver en novell om sextio- och sjuttiotalet. Vi hamnar i Dragör och dammsugarförsäljaren kan sitt jobb. Novellen kommer att finnas i boken som jag verkligen hoppas kommer ut innan sommaren. … [mer]

Snart missar jag tåget Det är lördag igen. Jag har simmat tre gånger den här veckan. Jag har först bastat, sen simmat, sen bastat, duschat emellan. Och, till sist, torkat mej i bastun. En gång glömde jag att ta på mej, gick ut alldeles naken till receptionen. Om nu också det är sant. Det är inga höga sanddyner på Ribban, men dom skymmer ändå sikten. Att se isen. Takes me back to … [mer]

Är det nån som har ett bra, enkelt och välbetalt jobb att erbjuda, cykelavstånd, gärna deltid Ny skiva med Blue for two och det har blivit comme il faut för nöjesjournalister att inte veta ett skit, att inte intressera sej ett skit. Och, framför allt: Snabbt, skriv snabbt, ta gärna ett foto också, pressbild kanske, korrläsa? Du har väl stavningsprogram. Allt ska vara likadant. För … [mer]

Tidningen Okej Det är därför vargen kommer Det är bara skit, politik Du orkar inte läsa långa texter om musik Du orkar inte läsa om litteratur Du orkar inte läsa litteratur Du orkar bara prata om författarens läppstift Det är därför du hör skrik Det är därför vargen ylar Det är därför kriget kommer Pengar, vapen, krig till varje pris för att du inte vill höra om minnet av … [mer]

Gå Jonte, gå, gå. Gå och bada (medan jag tittar på omslaget till Cyril Hellmans klart hyfsade debutroman Gå Johnny, gå, gå) Kittlig januari Jag är 42 år när jag får löss första gången Då lyssnar jag på Tindersticks och Bronski Beat och The Communards som sjunger som att det gör ont, på riktigt Då kliar jag mej i håret och lössen faller men dom ser jag inte Det singlar stora … [mer]

Varför är jag i Sverige 0112 Jag kommer till Greklands, Atens, kyliga verklighet från högern och vänsterns kvasivarma solidaritet i Sverige. ”Jag har bara kört i en vecka”, säger taxichauffören, och ta in en sån där gasolbrännare i bilen, jag fryser, ”vet ni vad jag jobbade med tidigare?” Och vi har varit i Pireus, hamnstaden, färjorna. Vinden som var ännu kallare. ”Du kanske var … [mer]

Fläskesteg med rödkål och sovs Jag har haft mina sushiperioder. Att lyssna på gamla amerikanska och engelska proletär- och arbetarsånger har ockaå haft sina tider i mitt liv. Joe Hill, Woody Guthrie, Billy Bragg. Arlo Guthrie kommer till Malmö imorgon. Kan ni vara snälla och skynda på med pengarna Landskrona fd arbetarkommun.Eller, för all del, Kvällsposten. Det ska ju vara ett visst … [mer]

Jag tycker om Limhamns bibliotek. Igår var det så grått och skönt igen, svag vid om än lite kall där nästan alldeles vid havet. Men jag fylls av hopp när jag kan vara där, när jag kan tänka att dagarna kommer igen, dom lugna varmare dagarna. Jag är för gammal eller luttrad eller bara det att om jag sänker och sänker förhoppningarna så blir jag inte besviken. Var förberedd på … [mer]

Jag skriver en recension. Det kan vara så lätt att tycka till om ditt och datt, och då menar jag med kött på benen. Berätta varför jag anser något bra eller dåligt, eller att det funkar men inte det. Så får jag en ram, ett visst antal tecken. Så får jag en roman, en kort roman på några och sjuttio sidor. Med ett stoff som skulle kunna bredas ut både två och tre gånger större. … [mer]

Ett skimmer av då Jag fyller alltid år på sommaren. Alltid den tjugotredje juli. Man kan ta tillbaka saker när man blir äldre, och tvärtom. Allt man fick då. Allt man saknar nu, och tvärtom. Jag minns när min bror skjutsade mej på cykeln, neråt över havet, korna och förbi tennisbanan och uppåt och bort mot bondgårdarna och fotbollsplanen som var nergången redan då, maskrosor. Jag … [mer]

Gamla goda låtar Jag läste en bok, en självbiografi. Av Rickard Wolff. Jag satt i fåtöljen och det var stora fönster och en balkong. Efterrätt varje dag. Och det var tur med den äckliga maten. Det är ingen dålig bok han skrivit, Rickard, men den har nog varit yvigare. Jag känner lukten av en bra redaktör. Ricksrd Wollf, ja. Vad ska man säga. Helena och Colin, Kurt Olsson. Alla tyckte … [mer]

Karate Kid 3, den hade jag helt missat Sådana dagar som idag kan jag tycka om i sin gråhet, för att det inte blåser särskilt. Jag har alltid haft smala ben, låren är svaga och ännu smalare nu. Men jag går mina promenader, längre och längre. Idag gick vi till jourbutiken, jag och Anna och Elsa. Köpte yogurt och Kvällsposten och två Twister för mej att njuta av i kvällningen. Barnen … [mer]

Ingen får älska mej så Vakna Jonas, det är slutet av mars. Du måste ta dina allergitabletter. Och solen in genom fönstret och allt är dimma och jag är inte Törnrosa. Men det var skönt att få gå i ide. Jag längtar dit. Dom varma dagarna. Dom hoppfulla dagarna. Det kommer alltid ifatt dej. Den femte december 20011 blev jag inlagd på sjukhuset. Den tredje januari 2012 kom jag ut. Jag … [mer]

Där rosor aldrig dör En gång hade jag en biljett till en konsert med Bob Dylan. Den blev jag av med på något sätt. Det var när han skulle spela vid det där slottet, nära Vollsjö, du vet. Jag har glömt vad det heter, men vi åkte förbi det ofta när vi bodde där (i Vollsjö) på väg till Kivik. Kivik har tagit en stor plats i mitt hjärta. Det är nästan lite löjligt. I år har jag … [mer]

Att gå på strippklubb (sluta mala, get to the point) Jag tänker ju på Olle Ljungström då och då. Då kan jag tänka på svanar, den där låten, heter den Country? Jag tänker alltså på Reperbahn. När jag tänker på Reperbahn tänker jag först på den filmen Barnen från Bahnhof Zoo som drabbade mej så när vi såg den i aulan på högstadiet. Ja, jag vet att den utspelar sej i … [mer]

En morgon när jag vaknade var våren redan här När jag cyklade i dimman i morse. Oh! Jag tycker om att cykla i dimma och skånskt nästan vindstilla. Jag tycker om den vita fukten på ögonfransarna, på kläderna. När jag cyklade i morse, Willy Deville sjöng Little girl och vad tänkte jag då? Jo, dom far ju liksom runt tankarna, associationer. Men mest tänkte jag på Lou Reed, eller … [mer]

Pale blue eyes Det finns nästan inget att minnas. Men ändå, en hel del. Jag minns känslan. Den där speciella känslan som du bara känner och förstår och inte förklarar. Som räcker. Ibland. Jag minns Simon and Garfunkel. Jag minns Vår med Pelle Hanspers. Jag minns Friday on my knees med The Fine Arts Showcase. Jag minns något som pirrade, en spänning, en lust. Det var som att jag … [mer]

Ut i natten Vi kan givetvis prata om Juholt mot Reinfeldt. Men det är bara löjligt. Men eftersom det är på tapeten borde vi gräva upp stridsyxan. Noice mot Gyllene tider. Dom falska historierevisionisterna har ju sen länge hävdat att Gessles fina grabbar var toppen och musiker och Gessle den genialiske poptjuven. Tillåt mej småle. Dom vet inget om desperation. Trygghetsonanisterna. Nina. … [mer]

Den mänskliga komedin Jag klev ner i en källare där det fanns ett älghuvud till salu för tre tusen spänn. Jag har klivit ner i många källare. Flera har varit krogar i Köpenhamn. Sista gången vi sålde smycken under Västerviks visfestival utan tillstånd blev vi ivägkörda av polisen. Så vi åkte i den lilla gamla blå bilen till Landskrona. Malin körde och jag drack några folköl. … [mer]

Straight to hell, boy (Tror du att vinden som bara smeker hårt nu. Som kommer att bita i kinden snart. Tror du att den vinden kommer att mojna. Inte förrän den har spridit elden över hela skiten och mejat ner det. Tror jag. För det kommer. Förr eller senare.) Reinfeldt sällar sej till Billström sällar sej till SD till Danmark och rakt ner i ännu brunare mylla. Populism i sin vackraste … [mer]

Ur skalden Jonte Stens diktväv Du tar geväret och går ut Där går du inte i natten älskare Där står du inte vita gnidande mot våta barken frälsare I regnet i parken hycklare Och alla morgnar som du vaknar osövd ofödd Och den tröttheten som slår dej genom andra vaden där krampen vrider sej vrider dej Men där går du liggande när du ser hur vinden slänger grenarna och löven … [mer]

Socialrealism revisited Ankare kom 1988, Klas Östergrens fantastiska bok. Jag undrar om det var första gången jag var i fas för att kunna läsa en ny bok på riktigt (förutom ungdomsböckerna då). Tillräckligt gammal (19), hyfsat litterärt erfaren och kunnig, och redan något tilltufsad av livet. 1988 hade jag läst flera böcker av Hemingway: Och solen har sin gång, Klockan klämtar … [mer]

Pappa, kom hem Pappa var ju försäljare innan han dog när han var fyrtionio. Han gick ut i havet strax utanför Rönne på Bornholm bara, röd i ansiktet och en stark doft av rakvatten. På somrarna bodde vi ju på Bornholm, strax utanför Rönne. Annars var det Rönneberga utanför Landskrona, in mot landet. Det kunde komma rävar. Och älgarna brydde sej inte om hönor eller kycklingar. Det … [mer]

Vad vi pratar om när vi pratar om frihet Jag pratar gärna om frihet. Låt mej definiera: frihet till så många som möjligt, helst alla. Moderater och kvasiliberalerna i Folkpartiet (liberalerna, ha) pratar också om frihet. Det går hem i stugorna hos världens fegaste folk, det vet dom om, tro inget annat. Dom svenska mesarna kan då gro lite hår på bröstet och banka som gorillor: Vi har … [mer]

Nya sidor Först vaknade jag ganska tidigt och redigerade text. Sen skrev jag in ny text till romanen. Sen badade jag. Idag och igår. Hon satt och läste i sin bok. Men igår. Det var lite konstigt. Mina arbetsresor till Köpenhamn brukar ske sådär varannan vecka. Jag åker alltid ensam. Så det var lite konstigt igår. Att tro att det handlar om ZZ Top när det visar sej handla om Simon and … [mer]

Strutsfarmen Brunblå På radion hör jag en ny låt med Waterboys, Sweet dancer, den känns helt okej. Så var den arbetstimmen över. För jag måste in på Youtube. Jag hittar spelningar med Waterboys i Norge och Uppsala för bara några veckor sen. Jag har aldrig varit i Uppsala, jag hade kunnat tänka mej att åka dit, men det är försent nu. Tänk att Waterboys låter så levande och bra … [mer]

Håll huet högt Så sitter jag här och lyssnar på Mr John Carlos med Nationalteatern. Såväl barnboken som romanen tar nya vändningar. Jag skriver bland annat om soc. Så tar jag en paus och tittar på svtplay, dokumentären Välkommen till Helvetet som handlar om Alexander Ritcheys alltför korta liv. Se den om du vill förstå något. Det är smärtsamt att känna igen sej själv i flera … [mer]

Manifest Det första Thomas säger när vi träffas på Ölcaféet i Malmö för ett möte är att han inte vill sitta vid det bordet där jag alltid brukar sitta, där jag redan sitter. ”Ska vi börja bråka direkt”, säger jag (och skrattar). ”Lennon-McCartney”, säger Thomas (och skrattar). Ungefär så, även om jag föredrar Strummer-Jones (och det gör nog Thomas också). Det är helt … [mer]

Dresden Jag tänker att jag har andra städer att åka till än Barcelona eller Berlin. Alla andra åker ju dit. Jag är så tråkig på det sättet, att vara emot. Men det är inget påklistrat, det bara kommer från magen och hjärtat. Inte från hjärnan. I ärlighetens namn, Iggy, Bowie och Lou Reed var ju i Berlin redan på sjuttiotalet. Ja ja, det är en smältdegel och allt annat, bla bla … [mer]

Keep on rocking in the free world ”Jag saknar honom ofta. Inte ett ögonblick har jag önskat honom tillbaka.” Så slutar Märta Tikkanens mycket bra bok (Två) om äktenskapet med Henrik Tikkanen som dog samma år han skulle ha fyllt sextio, 1984. På mitt skrivbord har jag en sån där väldigt liten klisterlapp, en adresslapp, ett sorts visitkort. Där står Märtas adress, på något sätt … [mer]

Du ska bli nåt, Plast Jag lyssnar på Plasts sång. Jag lyssnar på Ge mig mitt liv nu. Jag lyssnar på Sent en lördagkväll. Jag lyssnar på Ingelas sång. Jag lyssnar givetvis på Barn av vårt tid. Och sen en gång till. Sen lyssnar jag på Plasts sång igen. Och sen en gång till. Sen börjar jag läsa Morgan Allings snyggt skrivna bok Kriget är slut (jag har inte kommit så långt). Den … [mer]

Scar Tissue Jag vill hävda att jag vet en del om missbruk. Nykter eller ej, det är ofta ett helvete. Det värsta och svåraste är att missbruk är så skönt i början, den skönaste stunden är att vara i ruset. Just det, i början. Sen är det inte så förbannat lattjo. Den självbiografi som Anthony Kiedis skrivit tillsammans med Larry Sloman (Scar Tissue) är på inget sätt ett … [mer]

Politik är inget mode Jag tänker ofta på Peter och Lena som hade Bok o Papper i Landskrona. Hur trevliga dom var. Hur snälla dom var mot Elsa när vi kom dit och letade bland dom antikvariska böckerna och serietidningar. Kaffe och kakor. Eller, bara kakor, jag dricker sällan kaffe. Jag växte till viss del upp i den affären. Det var Sture Anderssons sportaffär tidigare och min pappa hade … [mer]

Drömmen som aldrig dör Jag gick än en gång på Skurups folkhögskola då. På den nyinrättade skrivpedagoglinjen. Det var läsåret 02/03 och jag var mitt uppe i mitt största projekt. Ibland önskar jag att jag kunde bli så manisk igen. Vara så totalt inne i skrivandet igen. Men det går inte längre. Barn, relationsproblem och andra problem. Jag har nog blivit mer fokuserad när jag väl … [mer]