Bokbloggar.se

Som den biblioteks- och informationsvetenskapsstuderande jag är, tryter tiden. Den tryter, och den tryter. Det enda jag gör är att pendla mellan arbetspassen på biblioteken och soffan i mitt hem, där jag sedan sitter med mina tentor och allt vad det kan vara. Sådant äro livet. Tämligen tröttsamt, men likväl verkligt och i det långa loppet  - väldigt bra. Men jag läser, och jag … [mer]

Jo. Ibland känns det ju så när man hamstrar på sig bok efter bok. Som om att det egna hemmet fylls från golv till tak och förvandlas till något som mer och mer liknar ett mindre bibliotek. Nå, jag tar det lugnt. Än så länge har jag faktiskt vanliga väggar. Men det är klart, skulle det komma en dag då böckerna verkligen är för många och rummen för få – ja, då kan jag ju … [mer]

Jag vandrar med ögonen längs de virtuella gatorna. Det gör jag ofta, och igår var inte någon annorlunda dag. Igår svängde jag av från huvudvägen och in på den där lilla bakgatan där en av mina favoritbutiker finns. Jag har faktiskt inte besökt butiken i fråga på ett bra tag, eftersom möjligheterna att följa dess syfte har varit lite begränsade. Nåväl, igår tänkte jag tanken … [mer]

Varför, undrar man kanske då? Jo, för att jag i läsande stund befinner mig i ett rum. Eller förstås, inte bara ett. Dels det fysiska rummet i vilket jag sitter läsandes. Dels i det här rummet, det lilla rummet som är till för mina tankar. Men framför allt befinner jag mig, som ni kan skåda här intill på höger sida, i rummet Room . Och? Jo. Jag trivs så vansinnigt bra i denna … [mer]

Jag vet egentligen inte varför jag läste Alex Schulmans Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött . Det bara blev så? Är det skäl nog? Hur som helst så gjorde jag det, och vad kan man säga annat än att boken förändrade mitt liv. Inte. Nej. Att vara med henne… förändrade inte alls mitt liv, utan lämnade mig snarare väldigt tom. Jag … [mer]

Jag har alltid hyst en förkärlek till jordglobar, särskilt old school-varianterna. Av en slump fann jag pärlan ovan, och som grädde på moset är foten en bok. Kan det bli tjusigare än så? Tveksamt. Men man kan ju alltid försöka, se bara här: Underbara små pennställ. Fantastiskt söta brevhållare. Vilken klocka sen då! Mappar att ha tidningar i, åh. Jodå, det är tjusigt så det … [mer]

En blandning av frivillig och ofrivillig paus från den tankeverkstad som vanligtvis pågår här, i det lilla rummet. Den som hängt med här förr vet att jag har en särskild relation till Skottland, och där har jag spenderat lite tid (jo, jag vet att man inte ska säga spenderat i relation till tid men jag älskar att göra det, så jag gör det). Varma solstrålar bland mjuka kullar, … [mer]

Toffs bok av Kalle Dixelius. Det är inte en bok som jag i vanliga fall skulle plocka upp. Framtid i all ära men jag trivs bättre i det som var, eller det som är. Så har det alltid varit. Men! Jag är faktiskt glad att jag sent omsider läste Toffs bok . Eftersom jag tycker det är så urbota tråkigt att återge böckers handling snor jag, nej! Citerar. Jag citerar helt fräckt någon … [mer]

Undertiteln på titeln nämnd i ovan rubrik lyder Röster från Klaragården – en antologi , och det är med varmt hjärta som man öppnar boken. Jag har inte läst klart, utan det är för mig en bok som man plockar upp då och då. Att läsa allt i ett streck går inte för mig, varje stycke behöver såväl som förtjänar nämligen en stor skopa eftertanke. Det var hos Bokomaten … [mer]

Dagens pass ute i biblioteket var hektiskt. Det var egentligen inte mer folk än vanligt, men desto fler som hade frågor. Många, långa och ibland ganska komplicerade – precis så som det ska vara för att det ska vara riktigt roligt att sitta i en infodisk. Dagens absoluta topp kom när en kvinna i den gyllene medelåldern klev fram till disken. “Jo, du skulle kanske kunna hjälpa mig? … [mer]

Det var inte allt för länge sedan som jag tog upp det där med böcker som blir film , men när jag ramlade över klippet nedanför fick jag en orsak till att återbesöka ämnet. Jag visste att Water For Elephants skulle bli film, men har inte funderat närmare på det hela förrän nu. Jag läste, och älskade, boken. Sara Gruen målade en fantastisk tavla framför mina läsande ögon, och … [mer]

Inlägg av den här naturen känns ju inte så värst inspirerande, men jag vill ändå tillägga att jag har bytt mailadress. Eftersom någon elaking har invaderat min gamla, och skickat både idiotiska såväl som fåniga mail i mitt namn - varpå jag nu inte ens kommer in - så bestämde jag mig för att, en gång för alla, byta. Således: vill man skicka mig elektroniska brev, som den … [mer]

När vardagen känns grå, så längtar man bort. I januari till exempel, då befann jag mig långt bort från vardagens lunk. Då befann jag mig på en ö i Andamanhavet. Jag bodde i en bungalow av det enklare slaget, några meter från de turkost färgade vågorna. Och där, där låg jag i en hängmatta och läste. Idag gör jag det inte, ety jag lever bland cement och betong i landet … [mer]

Jag bläddrar omkring i den virtuella världen, sida efter sida ögnas. Stannar upp. Lättar på det ihärdigt klickande fingret, för att gnugga mig ögonen. Är det sant? Har det verkligen gått ett år? Redan? Oj. Det är bara en dryg månad kvar, sedan är det dags för Textmässan igen. Underbara Textmässan. I år kommer jag troligtvis inte ha en endaste, inte ens en halv, slant till … [mer]

Jag blev vansinnigt inspirerarad av både Bokbiten och Bokomaten , rusade till tunnelbanan och åkte till närmsta Lindex. Trängdes bland ohemult mycket folk, svettades och stångades. Men fann så småningom vad jag sökte. Nu är det i min ägo. Fint så. Kaninen som satt med från början fick flytta. Så. Accessoarblogg – out. … [mer]

Och det drar i hela mig. Av läslust. 32 sidor novell. Enligt fina Elisabeth Grate Bokförlag : Novellen Hafia , »Barfota» på arabiska, bygger på ett verkligt möte mellan Vénus Khoury-Ghata och en sextonårig flicka som hade lämnat sin fattiga hemby och flyttat in hos författaren i Beirut. Vénus Khoury-Ghata föddes 1937 i Libanon men är sedan snart 40 år bosatt i Paris. I sina … [mer]

Den eviga frågan, den stora frågan. Bok blir film, bra eller dåligt? Dessutom – läsa först, eller titta först? Åh ack, de stora frågorna. Nu är det dags igen. Jag läste för ett antal månader sedan One Day , av David Nicholls. Needless to say, jag älskade den. Så läser jag sent omsider att boken ska bli film. Jag förstår det, det gör jag. Av så många anledningar, ska den … [mer]

Den lästes i snabb takt, det gjorde den. Jag promenerade till och med med boken i hand. Dannyboy & kärleken, Daniel Åbergs debutbok. Jag köpte den eftersom den var på rea, och jag är glad att jag lade just Dannyboy i shoppingkorgen, ety det var en väldigt fin liten roman. Handlingen hittar ni på dess baksida, alternativt här eller här . Men i korta drag handlar det om ett … [mer]

Så hände det. Jag var vårlig, med lite hjälp av Karin Boye skottades den sista vinterresten undan och det var vår. Men så hände det. Snön föll, graderna minskade och våren försvann. Sorgens dag. Men vet ni vad? Det är då man kryper ner bland bubblor och varma stillvågor. Badkaret, räddaren. Man kryper ner med en bok, andas ut och sjunker ner till botten med bara handen, ögat och … [mer]

  Läsandes mot busshållsplatsen, ett öga på vägen och ett ned i boken. Sedan, läsandes ombord på bussen. Slutligen med boken i hand på promenaden till jobbet, när man lyckats kliva av vid rätt hållplats, trots två ögon ned bland sidorna. Läsandes, gåendes. Det är bra så. … [mer]

Följande kvittrade förvisso jag om igår, men jag tänker att detta vill jag för alltid minnas, så jag tecknar ned anekdoten även här. Dessutom, kvittret tillåter ju bara etthundrafyrtio tecken och jag vill minnas detta med de små detaljerna, så fina de är. Således. Lördagen bjöd på ett arbetspass på ett av biblioteken där jag arbetar. Det var dags för mig att bemanna barn- och … [mer]

Det första jag måste berätta, är att jag inte har läst ut Var är Alaska? av John Green. Det har jag inte gjort, och då kan man tycka att det är orättvist att skriva något om densamma. Men jag tänker göra det ändå, och detta på grund av två anledningar. Den första: på papper är Var är Alaska?  perfekt för mig. Den andra: det tunga ansvar, som ligger på en översättare. … [mer]

Sluta låna böcker varevigaste dag. Bara sluta. Hyllorna i ditt hem svämmar över av små vänner som inte har plockats upp, hållits i famn för att sedan ställas tillbaks – i läst skick. Så, sluta nu. Sluta låna fler. På ett tag åtminstone. Ta det lugnt med de fem bibliotekskorten du har i din ägo, Lisa. Ta dig igenom åtminstone ett arbetspass utan att fånga in böcker som följer … [mer]

Det gör ju det. Och lika fånig känner jag mig varje gång jag inser det. Men det vettigaste är väl att börja från början, och det här börjar med att jag en dag läste Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig av Bodil Malmsten. Som med det mesta jag läser av Bodil Malmsten, läste jag även Hör bara… snabbare än ögat. Den dag då jag läste Hör bara… spenderade jag ett fåtal … [mer]

Ja, det har jag. 2011 ska bli året då jag läser mer än vad jag någonsin gjort. Förutom när jag befann mig i slukaråldern, för det går nog aldrig att slå. Då förtärde jag böcker som de flesta äter mat. Eller ja, mer. Mycket läste jag i vilket fall. Men i år vill jag ha ett mästerår med läsningen. Ett mastodontläsningsår helt enkelt. Jag har aldrig fört något slags … [mer]

Ja, det gör jag. Men jag ska säga det kort, och inte förrän sista sidan är utläst tänker jag skriva mer om boken i fråga. Det jag ändock vill säga är följande: En översättare har ett mycket stort ansvar. Och hanterar – förvaltar! - man inte detta ansvar, så är risken stor att både verket och författaren faller i skuggan. Just nu är den risken överhängande, vill jag … [mer]

Jag köpte, jag läste, jag älskade. Jo, men faktiskt. Jag tycker väldigt mycket om David Nicholls författarskap. Det är tillgängligt, humoristiskt och smart. David Nicholls skriver måhända inte den typ av komplexa litteratur som får Svenska Akademien att viska upphetsat om nästa års pris, men det behöver han inte heller göra. För det han skriver är fantastiskt på sin egen skala. … [mer]

Är det något – någon - jag är fånig med så är det ju Bodil Malmsten. Egentligen var det inte förrän jag läste Priset på vatten i Finistère som jag verkligen, verkligen föll för hennes författarskap men sedan dess har det varit hon och jag – like this . Hennes tidigare böcker fångade mig inte på samma sätt, men i efterhand och vid omläsningar har jag kommit att älska … [mer]

Medan jag ovetandes drömde odlardrömmar som den där nedan, publicerades så ett inlägg av La Bibliofille. Eftersom det var ett sådant vansinnigt sammanträffande tar jag mig friheten att citera det citerade. Jag tror att många känner sig så dragna till odlandet endast av neurotiska och moraliska skäl. När livet verkar meningslöst eller svårt att begripa sig på, kan man gå ut i … [mer]

Jag vaknade denna lördag till ett strålande solsken. Himlen är klarblå och den snötäckta isen på sjön nere vid ängen gnistrar i skenet. Vintervackert. Men av någon anledning fick det mig att tänka på sommaren. Våren, och sedan sommaren. Jag tänkte att det vore fantastiskt med en kolonilott. En lite täppa som var bara min, där jag kunde odla det jag ville. En liten plätt på det … [mer]

På sista tiden har jag funderat mycket kring gränsdragning. Mellan människoålder och bok. ”Ungdomsböcker” är ett ord jag tänker på. Det är ett ord som klingar varmt och fint i mitt öra, men jag kan inte låta bli att samtidigt rynka på näsan eftersom termen ”ungdomsbok” antyder att boken i fråga är till för ungdomar och ingen annan. Ja, det stämmer ju oftast men som den … [mer]

Känslan när man skrattar rakt ut ombord på den publika transporten. När man skrattar högt och ljudligt, upprepade gånger, för att det bara inte går att hålla sig tyst. När man bara måste låta det uppdämda fnisset bubbla ut i ett blomstrande gapskratt. Den känslan är svår att slå. En rolig bok , på riktigt. Stillsamma och humoristiska små kommentarer. Den känslan, … [mer]

Alldeles vanlig, och ovanlig, på en och samma gång. Löven har börjat skifta färg, och på kvällarna när jag läser måste jag tända lampan ovanför soffan. Mörkret som sänker sig över dagarna påminner om att tiden som är, förändras. Det är en söndag i september, alldeles vanlig och ovanlig. Jag promenerade, genom det bostadsområde som är mitt, med ett röstkort i handen. Jag … [mer]

Ja. Jag sa ju det, och jag menade det. Varför endast följa författarskap, när man kan följa en hel förlagsutgivning? … [mer]

Nu var det ett bra tag sedan jag läste ut No och jag av Delphine de Vigan men eftersom Little soom of tinyfeist har legat och sussat prinsessömn har jag inte skrivit något om det, annat än mina initiala tankar som ju var alldeles positiva. Tankarna efter dessa var lika positiva, och när boken var utläst fann jag mig fullständigt tagen av de Vigan. Vilken underbar bok! Faktiskt, ogrumlad … [mer]

Jag är så höstlyrisk idag, att det knappt är sant. Det allra finaste i livet är när allt faller på plats, trots att det inte alls verkat som att så skulle ske. Men vet ni, nu sker det. Allt faller på plats. Jag ser fram emot de närmaste månaderna, och resten av mitt liv för den delen. Men något som just för stunden nästan fick mig att tippa över kanten, lyckokanten, var … [mer]

Fram… Nu är det väl ändå höst? På riktigt alltså. Inget mer romantiserande om hösten behövs, nu gäller det att bara existera i den, det njutbara. Åh, gårkvällen bjöd på filt för mig. För första gången kände jag en kyla längs golven, trots att varje fönster var stängt. Och hösten, liksom en god bok i hand , gör mig lycklig. … och bak Till hösten hör även … [mer]

köpa en bok idag. Gårdagen bjöd på lycka eftersom de tidigare bekymren, med hur jag ska finansiera mitt leverne under hösten, gick och löste sig. Hur firar man då en sådan sak bäst? Jo, på vägen hem svänger man in på Pocket Shop och ögnar igenom dess hyllor. Man fingrar på nästintill samtliga böcker, läser lite bland personalens recensioner (jag brukar inte köpa baserat på … [mer]

Man har en jobbig dag. Kanske en hemsk dag. Man kanske har en helt vansinnigt fruktansvärd dag. Kanske befinner man sig på platser där man inte vill vara, kanske gör man saker man inte tycker om. En hemsk dag. Kanske har man en sådan dag. Men så kommer man hem till sitt krypin. Till sin lugna vrå där man rår om sig själv och varenda millimeter luft omkring ens person. Där man drar … [mer]

Egentligen har jag inte så mycket att säga om romanen ännu, med tanke på att jag inte har läst den. Men när jag igår strövade inne på En Annan Bokhandel var det ett omslag som fick mig att rycka till. Det stod ut, och jag kände instinktiv värme inför romanen. Den låg lite undanskuffad, alldeles inklämd mellan Denise Rudbergs nya elegant crime (ehum, jojo, jag säger då det) och … [mer]

Det tog lång tid, att komma in i den bok som jag igår lade ifrån mig med ett leende. Det tog oförskämt lång tid. I ärlighetens namn tycker jag att Sarah Waters hade kunnat underlätta för mig, men samtidigt känner jag i efterhand att det hade varit alldeles fel. Kyssa sammet upplevdes av mig som en smula oengagerande till en början, en smula… träsmakande tråkig. Jag trivs enormt … [mer]

Jag vecklar tydligen in mig alldeles väldigt bland filmer i dessa dagar, och egentligen var det ingenting jag tänkte nämna men ändå kan jag inte låta bli. Jag såg Alice in Wonderland igår. Troligtvis den sista att se den, men det är precis sådan jag är. Här hemma såg jag den i alla fall, utan den extraordinära tredimensionella effekten. Vet ni, jag har inga minnen av Alice från … [mer]

Jag höll på att halka ner i koman igen. Jag är så ovan att skriva här igen, trots att det är mitt favoritrum att bevista när jag känner att orden snubblar runt i tystnaden och bara vill ut någonstans. Häromdagen läste jag en gammal dagbok, en sådan där riktig dagbok ni vet. Med tjocka pärmar och tunna pappersark att fylla med tankar nedpräntade med en penna. För det mesta var det … [mer]

Jag måste säga att jag inte är helt nöjd med mitt beteende i en viss fråga. Det handlar om filmatiserade böcker. Och det faktum att jag gärna läser boken innan jag ser filmen, om nu filmen ska ses överhuvudtaget. Egentligen är jag inte stenhård, inte alls, jag har njutit av flera böcker efter att ha sett filmatiseringen dessförinnan. The Hours är nog det bästa exemplet, både film … [mer]

Just det. Egentligen behöver följande inte kommenteras nämnvärt, men jag höll som bäst på att plocka i ordning på nattduksbordet och kom på mig själv med att fnysa så  högt att jag lika gärna kan sätta ord på det. Nattduksbordet i fråga är alltså mitt. Det bredvid min sida av – just det – sängen. Det är så gott som ständigt täckt av böcker. Påbörjade, … [mer]

Den går aldrig ur tiden, tygkassen. Aldrig I tell you. Och man kan aldrig ha för många. Varje gång jag befinner mig på ny mark brukar jag försöka hitta en fin tygkasse att plocka med mig hem. De allra flesta gånger lyckas jag mycket väl med mitt uppdrag. Min allra finaste hittade jag i Prag. Om jag orkade skulle jag strö ut den lite tjusigt på golvet och fotografera, men eftersom jag … [mer]