Bokbloggar.se

Det är dags att göra kaffeved av Stolen. Efter fyra års blodigt allvar och totalitärt styre över den svenska litteraturscenen är det dags att lämna över k-pisten till nästa generation. Vi kom, vi läste, vi sågade, vi var fucking gudomliga! Ni älskade oss och vi hade inget emot er. Nu är det dags att dra. Mest … [mer]

Nuño Alfa y Omega är vetenskapsmannen som uppfinner kameran, får i uppdrag att dokumentera hela det karibiska Fågellandet – både med sina magiska bilder och i sitt allomfattande diktverk – men som på vägen istället finner kärleken, passionen och poesin. Som representant för det framåtskridande och inåtblickande, det oförklarade och osanktionerade mystiska, krossas han på … [mer]

Att vara kritiker är inte synonymt med tungsinthet och världssamvete, det visar Erik Beckman med tydlighet i sin kritikergärning som här sammanställts för första gången i bokform. Beckman debuterade 1963 med diktsamlingen Fasrstu, men är mest känd för sina egensinniga, språkligt experimentella och varmt humoristiska romaner från 60- och början av 70-talet. Han visar med … [mer]

“Fuck you, I won’t do what you tell me”. Ni har säkert hört låten, Killing in the name. Ricardo Canto Leyton har förmodligen lyssnat en hel del på Rage Against the Machine, medan han skrivit O.P. Condor. Ett flertal insprängda citat från gruppens låttexter tyder på det. Intensiteten, vreden och allvaret i denna debutroman drabbar … [mer]

Okej, jag har inte läst Inferno av August Strindberg, så någon intrikat jämförelse mellan originalet och Fabian Göranssons seriebok August Strinbergs Inferno blir det inte. Och ärligt talat tror jag att originalet är rätt trist. Det går däremot inte att beskylla kopian för. Göransons Inferno är en utmärkt genväg, ungefär som när högstadieläraren ville ha en … [mer]

Joakim Pirinen är galen. Det skulle jag vara övertygad om ifall jag inte hade råkat se honom på bokmässan då och då, föreläsandes om något intressant. Denna lilla försynta farbror med blygsamma påpekande gör de mest mardrömslika serierna. Jag blir rädd ibland alltså. I Kvarteret Kolossen återfinns samtliga Pirinen-serier från 1980-talet och det bästa från hans … [mer]

Andra boken är värst, säger de. Eller är det andra skivan? Hur som helst, när Yeşim Bilgiç ska följa upp sin ganska smarta debutroman Pause/Play tillika första del i en triologi om manliga psykopater blir det mest bara pannkaka av alltihop. Yeşim Bilgiç är make up-artisten som blev författare och fick coolaste förlaget att göra coolaste … [mer]

Vad klarar barnen av att läsa egentligen? Senaste numret av Vi läser utlöste en debattvåg när flera kända barnboksförfattare gick ut och anklagade förläggarna för att censur genom att försöka tona ner känsliga vuxenämnen som alkoholism och svordomar. Barnen klarar av sådant. Till och med bra för dem. Barndom skimrande av oskuld, renons på onda … [mer]

Sen några år tillbaka har i stort sett alla debuterande serietecknare som det har blivit något av gått seriskolan i Kvarnby, Malmö. De som inte gick där innan de blev upptäcka och utgivna, har blivit ditskickade så fort förlagen fått tag på dem. En av de få som inte har gått serieskolan i Kvarnby är … [mer]

Hur mycket betyder en människas förflutna? Ursprung, faderskap och tillhörighet är nyckelord för Maryse Condés roman Desirada. Den tredje som ges ut på svenska. Efter att ha golvat Sveriges kritikerkår i ett enda slag med första romanen Färden genom mangrooven var den andra översatta romanen Segu en typisk mellanbok och mycket av en besvikelse. Men … [mer]

Ja, men hallå. Ni förstår ju själva. Det håller inte i längden, funkar inte på det hållet. Ge ut böcker och dra in kosing, det kalkulerar liksom inte lika. Än mindre dalers blir det över, när e-boken exploderar, som en varig, infekterad böld, i förläggarnas plånböcker. Och någon idé att stå och streta emot, … [mer]

Debuten var en succé. Men jag gillade den inte. Egyptiern Alaa Al-Aswanys första roman Yacoubians hus hyllades världen över, trots sin murkna kvinnosyn och ganska tjatiga sexskildringar. När hans andra roman, Chicago kommer på svenska är den i stort sett bara en upprepning av den första, men med annan scenografi. I stället för Kairo är scenen … [mer]

Våren 2010 är inte debutanternas vår. I Svensk Bokhandels vårkatalog presenterades 16 stycken skönlitterära debutanter jämfört med 43 stycken våren 2009. Vad den dystra siffran beror på är svårt att säga, men allt ifrån ekonomiska besparingar hos förlagen till brist på passande, intresseväckande manus kan ligga till grund för den stora debutantfrånvaron. Jag tycker att … [mer]

Jojo Falks seriealbum Ett plus – vårat nya liv som småbarnsföräldrar är en underhållande och redogörande seriebok som tar utgångspunkt i den subjektiva upplevelsen. Den känns befriande realistisk då den aldrig söker försköna graviditeten eller det tidiga föräldraskapet utan går rakt på det allra känsligaste. Falk beskriver med ironisk distans flera aspekter av graviditet och … [mer]

Jag heter Johan Wicklén. Det här är en krönika om en tysk litteraturskandal initierad av den unga författaren Helene Hegemann, 17 år. Hennes debutroman Axolotl Roadkill har hissats av kritiker, klättrat på topplistor och hennes skildring av excesser i sex, våld och knark i Berlins undre värld lett till att hon geniförklarats av en … [mer]

Som jag har längtat efter denna bok. Efter Monika Fagerholms augustprisvinnande, totalt medsvepande Den amerikanska flickan kommer nu uppföljaren. Mer drömsk, mer död, mer lek. Det är svårt att beskriva Monika Fagerholms romanvärld. Det är en fantasi, en dröm, med en egen logik som tar tid att tränga in i. Hennes karaktärer svävar fritt från andra … [mer]

Den inledande scenen i Christel Sundqvists roman Flickan i flaskan är en drömscen. Jaget går ned i hennes barndoms källare, där hör hon sin pappa skrika efter “en mor, en bror, en Gud” och där lyfter hon upp en av sin pappas urdruckna spritflaskor. Inuti flaskan sitter en “brungrön fruktansvärt ful padda med ledsna, trötta, … [mer]

Åh, nakna karlar är väl för härligt! Det fick vi mycket av i Drift, första delen av Kolik förlags femisexserie. I den ivriga väntan som uppstår i tomrummet mellan nummer ett och uppföljaren Maran, som görs av fina Lina Neidestam, kan vi trösta oss med deluxe-utgåvan av Drift. Mums! I deluxe-utgåvan finns förutom den härligt, snaskiga … [mer]

Står i inne på Pressbyrån och bläddrar slött i tidningar medan vi väntar på tunnelbanan. – MåBra, en tidning folk köper istället för att träna, säger min kompis och nickar åt tidningen jag håller i handen. – Vadå jag tränar väl, ibland, svarar jag. Men jag kan inte släppa min väns ord, för hon har faktiskt en … [mer]

Det tog lite mer än två år innan jag öppnade den. Kanske berodde det på omslaget, där en oskarp, bäcksvart korp lyfter från en pall mot en dammgrå bakgrund, avskräckte; att med omslaget locka till läsning kanske är överflödigt när författaren heter J.M. Coetzee. Sydafrikanen och nobelpristagaren Coetzees roman Ett dåligt år kom ut 2007 … [mer]

Jag är svag för vissa saker. Som lönnfack, mystiska småsaker i spännande lådor, förtrollade böcker med intressanta berättelser och papper som bara vecklar ut sig till stora tält. Och jag gillar cirkusmusik, tunga draperier, och kulörta lampor som blinkar juligt litterärt tills de går över i discodunk och flimmerstrobb – och sen blir allt svart. … [mer]

Kipling ekar genom etern. Jag zappar runt på tv. Ena kanalen visar Disneys version av Djungelboken, och på den andra diskuteras slöjor, och ett eventuellt förbud av niqabs och burkor. Oroväckande röster börjar höjas i samhället. Det talas om faran med att inte kunna identifiera andra människor, om obehaget att inte se ansiktet på sina … [mer]

Att författa i par verkar vara på modet när nollnoll blir 10-tal. Paret Ahndoril och Liza Marklund och James Patterson, är bara några exempel. En hyfsat storsäljande författare plus en annan storsäljande författare borde väl vara lika med en jättestorsäljande författare, enkel matematik, eller? Författarna och vännerna Denise Rudberg och Daniel Möllberg bestämde sig i … [mer]

anarkistisk ordcocktail rasistlort a.k.a din cockk Pär Kreghs diktverk Anagrampermutationer är en sannerligen underhållande bok fylld av befriande språkexperiment. Trots den avancerade språkmaterialism som Kregh sysslar med lyckas han ändå inspirera mig till att också börja leka med orden (se anagrammet ovan). Och det i sig är inget dåligt betyg. Men vad vill Kregh med sina … [mer]

Jag minns godnattsagan. Att få krypa ner under täcket – lillebror intill – och någon på en stol bredvid. Sänglampan tänd, en sagobok i händerna. Viskande ord, vibrerande; spännande, otäckt! Och alldeles skönt att få sjunka in i sagan, svepas bort och iväg till en annan plats, en annan tid. Andra känslor – kanske … [mer]

Först och främst måste det sägas att jag är partisk. Den polske journalisten och författaren Ryszard Kapuściński är något av en husgud för mig, precis som för många andra som rest med honom genom otaliga krig, statskupper och revolutioner. 1956 bar det av för första gången, då den polska nyhetsbyrån PAP skickade Kapuściński som korrespondent till … [mer]

Vad gör vi när svärtan och svårheten drar över oss? När livet inte är så himla skitkul som vi ville? Som deltidsdeppig litteraturvetare vill jag gärna tro att böcker är svaret. Jag får medhåll i så väl bokutgivarnas katalog som i tidningen Vi läser – våren går i biblioterapins tecken. Det finns bara ett … [mer]

Har ni sett Lizardman på tv? Killen som utöver att ha tatuerat hela kroppen ödlegrön och piercat sig både här och var, har klyvt sin egen tunga i två – precis som en ödla. En sådan tunga vill Lui, huvudpersonen i Hitomi Kaneharas roman Ormar och piercing, ha. Inte för att hon har sett Lizardman … [mer]

Jag läste nyligen Caroline Ringskog Ferrada-Nolis debutroman Naturen, om en tjej i mitten av tjugoårsålden som går runt och är hatisk mot allt. Livet är så smutsigt och skitigt och fult. Människorna så hjälplösa, desperata och pinsamma. Pricksäkra oneliners ringar in olika slags hopplösa människotyper som romanjaget inte står ut med och allra minst … [mer]

Diktsamlingen Matriser för ett landskap påminner på något vis om en thriller. Det är bitar av sorgearbete som flämtar förbi. Dödsryckningar av en person och ett språk, där tecknen tycks falla i bitar om diktjaget kommer för nära den döda. Men vem är det som har dött? Det börjar i vardagssituationer. Ögonblick över köksbordet där språket … [mer]

Blir det tomt i bollen när du står inne på biblioteket eller i bokhandeln och ska välja böcker att sätta tänderna i? Då har jag ett hett tips till dig, som jag själv använt för att orientera mig i den snåriga bokdjungeln. På den tjusiga bloggen ilovepocket.blogspot.com som drivs av förlagsvetaren och pocketfantasten Anna Winberg … [mer]

Det börjar med en förlossning på 120 sidor. Och jag tänker: ”Hur ska jag palla detta?”. Inte för att det inte är spännande, men liksom hur många obegripliga läkartermer får det finnas per sida? Det borde finnas kvoter på sådant. Men ändå. Abraham Vergheses debutroman Skära för sten artar sig. I slutändan är den inte … [mer]

Det finns gott om kriminalare med dåliga vanor och tvivelaktiga metoder. Kristian Wold är en av dem. Men till skillnad från deppiga farbröder på vischan, som dricker dåligt kaffe och smygröker på tjänsterummet, har vi här att göra med en kommissarie som verkligen sitter i skiten. Stig Sæterbakkens roman Osynliga händer gavs ut på svenska i … [mer]

Jag är barnvakt åt min lillkusin. Tillsammans läser vi varannan sida ur Snövit. Jag lyssnar på hur häxan ger Snövit det förgiftade äpplet. När vi läst klart ställer jag tillbaka böckerna i bokhyllan. Ser att det står en kasse på golvet fylld av biblioteksböcker. -    Har du läst alla de här?, frågar jag. -    Ja, och … [mer]

“Alla ska med”-mentaliteten söver engagemanget för Anna Jörgensdotters släktkrönika. Det är 1930-tal och vi befinner oss i det lilla samhället Norrby vid Kungsbergets fot. Här är den femhövdade syskonskaran Steen på väg att bli vuxna under en tidsperiod där en kvinna inte ska åka bättre slalom än en man och där man inte säger “ska vi … [mer]

The Photographers Giving Back Photo Award är en internationell fototävling som är tänkt att ge tillbaka något till fotografer som skildrar orättvisor världen över – men även ge tillbaka något till människorna på bilderna. Ett hedervärt initiativ. Den svenska fotografen Jonas Lemberg – son till Arne Lemberg, journalist på Expressen, som tillsammans med en kollega från … [mer]

”Joyce Mansour blev känd framför allt som raseriets och erotikens poet” skriver Mattias Forshage i sitt efterord till surrealisten Mansours bok Julius Caesar från 1958, och jag förstår snabbt varför. Bokens Julius Caesar har inte mycket gemensamt med sin namne, den romerske kejsaren. Julius i Mansours bok är en fet, svart, frodig kvinna, en amma till … [mer]

Ännu ett år har gått och fantastiska läsupplevelser har vi fått. Vi på Nittonde Stolen hoppas att ni, kära läsare, också upplevt en och annan fin bokstund och kanske rent av upptäckt något nytt, spännande eller alldeles underbart på vår förträffliga sida? Med en finfin bild av T. Wadbro önskar vi er gott nytt år! Om … [mer]

I Den hemliga kroppen (först ut i bokserien Grafiska Novelletter) gestaltar serietecknaren Sara Hansson hur ett barn från att leva obekymrat i sin kropp med åren går mot en allt större medvetenhet om denna. Den kropp som inte ska fläkas ut hur som helst, utan hela tiden måste vara under högsta bevakning för att inget … [mer]

Innan Nittonde Stolen rusar in på sitt fjärde kalenderår ska här firas jul igen! Tidigare år har vi önskat våra läsare en god jul med bilder från serietecknarna Kolbeinn Karlsson (2007) och Lisa Sjöblom (2008). Denna gång tar vi istället hjälp av bandet Oh, Canada, och det vankas musik! Så ta fram granen och dansskorna … [mer]

Det svenska litterära arvet ska digitaliseras. Sveriges författarförbund (SFF), Svenska Förläggareföreningen (SvF) och Kungliga Biblioteket undertecknade ett historiskt dokumentet den 15 december och redan nästa år drar pilotprojektet igång. – Vi är i början av en process, men sådana här överenskommelser stärker naturligtvis Sverige som kunskapsnation, säger riksbibliotekarie … [mer]

Att historieskrivningen domineras av vita, europeiska snoppar är ingen nyhet. Män har regerat, mördat, varit banbrytande och dött för sina övertygelser. Män har fått äran och skulden för utvecklingens framfart och snedsteg. Och inte för att märka ord, men bara en sån sak att det heter history på engelska säger något om vilket kön som … [mer]

En kvinna som dömts för knarksmuggling i Brasilien får i stället för fängelse som straff att läsa svenska klassiker. Det blir Aniara av Harry Martinson och Troll och människor av Selma Lagerlöf som kvinnan blir straffad att läsa. Eller ja, straffad och straffad. Boknörden muttrar: “Det där hade jag också kunnat ställa upp på. Gratis logi och käk … [mer]

Martin har gett ut en egen bok. Boken vill för mycket. Jag blir trött av att läsa den. Ändå skrattar jag till ibland, nickar lite förstrött i någon slags diffus aha-upplevelse. Martin har många åsikter, dom ligger stadigt och pyr under hans vilt fäktande ordkamp. Martin är upprörd på samhället, på svenskhet, på teknikens grepp över … [mer]

Lätt att läsa men svår att förstå kan vara ett sätt att karaktärisera den danska poeten Inger Christensen. Som representant för den så kallade systemdiktningen, som tar hjälp av rigida system och formationer, konstruerar hon sina dikter med arkitektonisk precision. I Alfabet (1981) användes matematikern Fibonaccis berömda talserie som överordnande princip och i Fjärilsdalen (1991) … [mer]

Runda miniflodhästungar som storögda rultar runt i regnskogen. Snapsglas. Smågodis. Miniminiatyrer. Litenheten är gullig, men också fascinerande (”Att det går att vara/göra så liten!”) och mystisk (för den lilla saken kan gömmas i ett litet, nästan osynligt lönnfack). Några som delar min litenhetsfascination är Eolit förlag. I ett projekt har de samlat fem böcker i … [mer]

Inte en droppe som kunnat kramas ur Twilight-kulten har gått förlorad; mediehösten 2009 har fullkomligt dominerats av vampyr-mania. De nu filmatiserade böckerna har fått heluppslag och trendanalyserats in absurdum. De har älskats och hatats om vartannat, beskyllts för att vara kommersiellt och könsstereotypt slisk – varpå både litteraturvetare och fans bitit ifrån och argumenterat … [mer]

Kristian Klausens skönlitterära debut liknar inget annat än en samling av dåliga Norgehistorier. Måltidet i Emmaus består av nio korta noveller med likartade mönster, tema, berättande och persongalleri. Gemensamt för alla noveller är utgångspunkten i ensamheten och dess konsekvenser. Huvudkaraktärerna och berättarjagen är ofta välutbildade och kulturintresserade män kring … [mer]

I tisdags var det 150 år sedan Charles Darwins banbrytande bok Om arterna uppkomst för första gången landade på bokhandelsdiskarna . De 1250 rykande färska exemplaren sålde alla slut på första dagen men skepsisen mot bokens innehåll lät sig inte väntas med då den utmanade den rådande uppfattningen om hur livet hade skapats. Och än … [mer]

Den morgon jag steg upp för att påbörja denna bok hostade jag. Någonting var på väg upp ur min hals: det höll på att kväva mig. Jag slet av tråden som höll fast det och ryckte loss det. Jag återvände till sängen och sade: jag har precis spottat ut mitt hjärta. Så inleds Incestens hus av Anaïs Nin. En prosalyrisk, … [mer]