Författarcyborgen

En essä om bokmediets intersubjektiva kropp Förekomsten av böcker, mnemotekniker och minnesfunktioner måste självfallet döljas så länge som minnet innebär en egenskap eller till och med en egenhet som utmärker ”människan”. Dessa articifiella minnen förefaller då endast vara organ, verktyg eller magasin åt en förmåga som också skulle klara sig utan dem, eftersom den stoltserar … [mer]

Konstiga sätt att granska litteratur

En av de jobbigaste sakerna med att vara intresserad av litterär estetik är att de flesta texter som man naivt förväntar sig ska diskutera just detta (t.ex. recensioner av nyutkomna böcker) ofta handlar om helt andra saker. Till exempel kön. Det finns ett citat från Jonas Thentes blogg som speglar den här frustrationen ganska bra: … [mer]

En dryg miljon till nättidskrifterna 2012

Igår firade fikssion. Efter tre och ett halvt år av obskyrt men lyckligt slit erhåller tidskriften äntligen produktionsstöd från Kulturrådet, tjoho! 50 000 får vi, och det kommer att gå till webbhotell, bankgirokostnader, inköp av inspelningsutrustning, affischer och framförallt arvoden till alla duktiga illustratörer och poeter som medverkar i våra nummer under 2012. Som redaktör … [mer]

I bästa fall skittråkigt?

Det finns många saker man kan fråga sig vad gäller litteratursverige. De flesta frågetecknen kan man lägga mellan pärmarna hos tjocka historieböcker och pressa släta under tyngden hos decennier av strukturella vansinnen. Typ ”varför finns det äckliga förlagsgubbar som drar fördel av sina positioner för att tafsa på tjejer” och ”varför är litteraturbranschen så … [mer]

Mening och ansvar

Mening och ansvar är skriven av Lyra Ekström Lindbäck och Leo Nordwall. Det är en text om litteraturvärlden, eller snarare om det som litteraturvärlden vägrar att tala om. Först var Mening och Ansvar tänkt för det artonde numret av tidskriften Ett lysande namn, ”Kritiknumret”. Eftersom förfaringssätten inom redaktionen fortfor att vara lika oseriösa som det … [mer]

Ett lysande namn censurerar efter påtryckningar

Jag trodde inte att arbetet i den litterära tidskriftsvärlden kunde bli såhär oseriöst. Under hösten 2010 arbetade jag med ett maktkritiskt skönlitterärt verk, som senare publicerades i det sjuttonde numret av Ett lysande namn. En etablerad poet kände sig obekväm med vissa delar av verket och hörde av sig till redaktionen och krävde att texten … [mer]

OEI

Fri, Nov 5, 2010 at 8:30 PM Bcc: Importerad_adressbok_ELN Hej! I arbetet med nästa nummer av Ett lysande namn skissar jag på en text som syftar till att återspegla en möjlig bild av poesisverige idag. Med anledning av det har jag en kort fråga till dig: Vad tycker du om tidskriften OEI? Alla svar uppskattas. … [mer]

Lyra oroas av det enhetligt goda

”Vi som har undertecknat den här artikeln menar att SD genom sitt plötsliga intresse för svensk dikt parasiterar på litteraturen för sitt eget osmakliga politiska projekt och underordnar den sin kulturfientliga agenda. Vi förstår att partiet arbetar med att tillskansa sig makt och att detta arbete förs genom ett strategiskt kulturintresse för till exempel hembygdsföreningar, … [mer]

Lyra oroas av det enhetligt goda

”Vi som har undertecknat den här artikeln menar att SD genom sitt plötsliga intresse för svensk dikt parasiterar på litteraturen för sitt eget osmakliga politiska projekt och underordnar den sin kulturfientliga agenda. Vi förstår att partiet arbetar med att tillskansa sig makt och att detta arbete förs genom ett strategiskt kulturintresse för till exempel hembygdsföreningar, … [mer]

Att höra sig skrika.

Vad driver någon att montera upp en litterär apparat av hyperbolisk självaffirmering? Att måla sitt eget ansikte på spegeln, att stå och vråla ”JAG BRINNER!” till kommande generationer, att avhandla sin egen storhet i sitt eget stora verk. Hegel påstår att ”elf-conciousness exists in and for itself when, and by the fact that, it so … [mer]

Att höra sig skrika.

Vad driver någon att montera upp en litterär apparat av hyperbolisk självaffirmering? Att måla sitt eget ansikte på spegeln, att stå och vråla ”JAG BRINNER!” till kommande generationer, att avhandla sin egen storhet i sitt eget stora verk. Hegel påstår att ”elf-conciousness exists in and for itself when, and by the fact that, it so … [mer]

…så var det därför att han njöt av att tränga in i Odettes värld.

” has no deap-seated individuality, which steams from what intrigues you, what outside yourself absorbs you, what you’re in relation to.” (Valerie Solanas, SCUM Manifesto) Begreppet ”individulitet” behöver inte nödvändigtvis implicera det liberala ideal med oberoende subjekt, fristående och självkonstituerande system av begär och tankar, som är förhärskande i den kanoniserade … [mer]

…så var det därför att han njöt av att tränga in i Odettes värld.

” has no deap-seated individuality, which steams from what intrigues you, what outside yourself absorbs you, what you’re in relation to.” (Valerie Solanas, SCUM Manifesto) Begreppet ”individulitet” behöver inte nödvändigtvis implicera det liberala ideal med oberoende subjekt, fristående och självkonstituerande system av begär och tankar, som är förhärskande i den kanoniserade … [mer]

Flickiga anmärkningar på Omslag.

Det finns något misstänkt i lättheten med vilken litteraturvärlden slickar i sig ”queer”. En enkel förklaring skulle kunna vara: queer utgör inte längre något hot. Läckage? Inkontinens, överflöd, ignorerade sidospår, tvetydiga signaler. ”Mannens vapendragare tittar kanske suktande på honom, kvinnan ligger kanske under ett träd och läser Sapfo. Ibland visar det sig att … [mer]

Flickiga anmärkningar på Omslag.

Det finns något misstänkt i lättheten med vilken litteraturvärlden slickar i sig ”queer”. En enkel förklaring skulle kunna vara: queer utgör inte längre något hot. Läckage? Inkontinens, överflöd, ignorerade sidospår, tvetydiga signaler. ”Mannens vapendragare tittar kanske suktande på honom, kvinnan ligger kanske under ett träd och läser Sapfo. Ibland visar det sig att … [mer]

Om att uppskatta Jenny Tunedal.

Mina två största issues med det svenska poesiklimatet, som jag upplever det från min halvt perifa plats på internet och Biskops-Arnö, är för närvarande att: Ingen verkar vilja prata om vilka sociala normer som härjar och ostört får konstituera våra ingångsvägar och förhållningssätt och rollfördelningar inom litteratursfären. Ingen verkar vilja erkänna sina omdömen som … [mer]

Om att uppskatta Jenny Tunedal.

Mina två största issues med det svenska poesiklimatet, som jag upplever det från min halvt perifa plats på internet och Biskops-Arnö, är för närvarande att: Ingen verkar vilja prata om vilka sociala normer som härjar och ostört får konstituera våra ingångsvägar och förhållningssätt och rollfördelningar inom litteratursfären. Ingen verkar vilja erkänna sina omdömen som … [mer]

Klippa upp betongväggar.

Jag har blivit tillräckligt gammal för att säga ”jag minns hur jag på gymnasiet…” och börjar alltså ses som en legitim vuxen individ. Hurra! Nu fattas det bara bokpublikation på ett stort eller medelstort förlag för att herrarna på den svenska litteraturhöjden ska behöva överväga om jag är värd att lyssnas till eller ej. Huruvida … [mer]

Klippa upp betongväggar.

Jag har blivit tillräckligt gammal för att säga ”jag minns hur jag på gymnasiet…” och börjar alltså ses som en legitim vuxen individ. Hurra! Nu fattas det bara bokpublikation på ett stort eller medelstort förlag för att herrarna på den svenska litteraturhöjden ska behöva överväga om jag är värd att lyssnas till eller ej. Huruvida … [mer]

5.3. Myten om ”det litterära”

Men Siv då? Kärleken? Varför gör Malin inga försök att närma sig den så hett åtrådda? Malin vet att den identitet hon kommer att delges om hon öppet deklarerar sin kärlek är trång, förbannande, otillräcklig, smutsig. Hon har inget att vinna på att träda in i den rollen, särskilt som den är så långt bort … [mer]

5.3. Myten om ”det litterära”

Men Siv då? Kärleken? Varför gör Malin inga försök att närma sig den så hett åtrådda? Malin vet att den identitet hon kommer att delges om hon öppet deklarerar sin kärlek är trång, förbannande, otillräcklig, smutsig. Hon har inget att vinna på att träda in i den rollen, särskilt som den är så långt bort … [mer]

4. En problematisk social person

Kris är på sätt och vis en självbiografisk roman; den behandlar samma problematik som återfinns i Karin Boyes dagboksanteckningar från början av 20-talet och utspelar sig i samma skolbyggnad. Men prosaverket är inte bara en kondenserad version av självupplevd ångest och oro. Dess utstuderade komposition sträcker anspråken utanför självbiografins genreramar, genom fiktionen och … [mer]

4. En problematisk social person

Kris är på sätt och vis en självbiografisk roman; den behandlar samma problematik som återfinns i Karin Boyes dagboksanteckningar från början av 20-talet och utspelar sig i samma skolbyggnad. Men prosaverket är inte bara en kondenserad version av självupplevd ångest och oro. Dess utstuderade komposition sträcker anspråken utanför självbiografins genreramar, genom fiktionen och … [mer]

3. Det gamla värdesystemets sammanbrott

När de givna definitionsramarna inte längre går att tillämpa på våra upplevelser måste vi finna nya riktlinjer att förlita oss på. Men upprättandet av sådana föregås med nödvändighet av det föregående systemets sammanbrott – och för Malin sker detta i ett kaos av självanklagelser och ångest. I Kris romantiseras inte självhatet på något sätt, tvärtom … [mer]

3. Det gamla värdesystemets sammanbrott

När de givna definitionsramarna inte längre går att tillämpa på våra upplevelser måste vi finna nya riktlinjer att förlita oss på. Men upprättandet av sådana föregås med nödvändighet av det föregående systemets sammanbrott – och för Malin sker detta i ett kaos av självanklagelser och ångest. I Kris romantiseras inte självhatet på något sätt, tvärtom … [mer]

Tråkigare kritik.

Kanske är litteraturen, av alla konstnärliga discipliner, den som är allra skrajast för tråkigheten. Här finns nämligen ingen rumstidsinramning; ingen biograf eller teaterscen, ingen konsertlokal och inget galleri. Bokens uttryck är fullständigt avhängigt pulikens initiativ och fortsatta läsande. I dagens textöverflöd spetsas dessutom denna uppsökandets akt till att också vara en … [mer]

Tråkigare kritik.

Kanske är litteraturen, av alla konstnärliga discipliner, den som är allra skrajast för tråkigheten. Här finns nämligen ingen rumstidsinramning; ingen biograf eller teaterscen, ingen konsertlokal och inget galleri. Bokens uttryck är fullständigt avhängigt pulikens initiativ och fortsatta läsande. I dagens textöverflöd spetsas dessutom denna uppsökandets akt till att också vara en … [mer]

Självbiografisk komma ut-berättelse.

Visst har jag såhär långt, ängsligt och teoretiskt högstämt, bara tassat runt mina egentliga angelägenheter. Blogginläggen har varit skrämmande rensade på subjektivitet och personliga erfarenheter. Men nu går vi in i nåt brännande, personligt och intimt. Nu ska jag berätta … Läs mer → … [mer]

Självbiografisk komma ut-berättelse.

Visst har jag såhär långt, ängsligt och teoretiskt högstämt, bara tassat runt mina egentliga angelägenheter. Blogginläggen har varit skrämmande rensade på subjektivitet och personliga erfarenheter. Men nu går vi in i nåt brännande, personligt och intimt. Nu ska jag berätta … Läs mer → … [mer]

Det uppriktiga poserandet.

Är det fjolligt, feminimt, flamsigt att posera med sina ord? Fiktionaliseringen av en personlig vardag. Författarpositionen som centrifugalkraft i dikten. Varför säger man ”platt felgrepp” när det medvetet övas upp till fulländning? Det här blogginlägget om imagekonstruktionens litterära potential började när någon avfärdade Martina Lowdens Allt som poseartat identitetsbygge. … [mer]

Det uppriktiga poserandet.

Är det fjolligt, feminimt, flamsigt att posera med sina ord? Fiktionaliseringen av en personlig vardag. Författarpositionen som centrifugalkraft i dikten. Varför säger man ”platt felgrepp” när det medvetet övas upp till fulländning? Det här blogginlägget om imagekonstruktionens litterära potential började när någon avfärdade Martina Lowdens Allt som poseartat identitetsbygge. … [mer]

Fast i köttet?

En lärare kallar Maja Lundgrens Myggor och tigrar för feministisk ”eftersom hon förmedlar en erfarenhet jag aldrig skulle kunna vara med om som man”. Att slå fast det ”feministiska värdet” i individer eller enstaka kreationer är inte bara svårt, det är onödigt också. Feminism handlar inte om att representera en åsikt, utan om att syna maktstrukturer. Men nåja. Maja Lundgrens … [mer]

Bokhyllan och garderoben.

FÖRVÄNTAN: hopp om viss utveckling: ett rum en rymd där något ska förmå tränga fram: på förhand framslagen väg för oss att träda ut på: dikterar det möjligas villkor. Förväntningarna på feministiska perspektivs potential och relevans är i litterära sammanhang /som i de flesta andra/ jävligt reducerande. Feminism är feminism, dv.s. en störning för oss som vill prata poesi … [mer]