Bokbloggar.se

Jag har inte bloggat på jättelänge så nu måste jag göra det för annars kommer jag aldrig igång igen. Med anledning härav lägger jag ut en alldeles för lång och osammanhängande text om Caroline Ringskog Ferrada-Nolis Naturen. Jag har glömt hur man gör när man skriver, förlåt. Det doftar 90-tal, tänker jag förnöjt när jag läser Naturen . Det är kyligt, introvert och … [mer]

Hej bloggen! Jag har inte riktigt tid med dig just nu eftersom jag måste ägna min tid åt att lära mig skillnaden mellan egenmäktigt förfarande och självtäkt och annat i den stilen (största delen av tiden går i och för sig åt till att skriva ner otaliga NJA-nummer med minimala bokstäver i den redan överbelastade lagboken eftersom juristlinjen som alla vet är den mest opedagogiska … [mer]

Joan Didion skrev 1961 i National Review  att J.D. Salingers  Franny and Zooey var ”finally spurious, and what makes it spurious is Salinger’s tendency to flatter the essential triviality within each of his readers, his predilection for giving instructions for living. What gives the book its extremely potent appeal is precisely that it is self-help copy: it emerges finally as Positive … [mer]

”Det gäller att gå under stilfullt och i rätt tonart. Se till så att du faller så att ditt huvud träffar kritmärket. Du kan inte på allvar mena att vi skall halka omkring i ditt kletiga innanmäte utspillt över hela golvet. Det här är opera och i en opera dör man disciplinerat.” Tröst för ett tigerhjärta är en nyutgiven samling med Margareta Renbergs dikter, den innehåller … [mer]

Den unge Lowboy, fullständigt namn: William Heller, är en före detta mentalpatient som har fått tillåtelse att lämna den institution där han vistats det senaste året, förutsatt att han tar sina mediciner enligt läkarens ordination. Lowboy lider av paranoid schizofreni, en personlighetsstörning som utmärks av vanföreställningar och förföljelsemani. Lowboys uppfattning att han är … [mer]

Jag sitter på bussen hem och läser en bok, det spelar ingen roll vilken, och det är så där trångt som det alltid är vid halvsextiden, alla säten är upptagna (utom ett där en kärring har ställt sin väska, och sedan satt sig ytterst för att ingen ska kunna sitta där, må den kvinnan brinna i helvetet) och hela mittgången är full av människor som står upp och trängs och … [mer]

Undertiteln till Heinrich Bölls roman Katharina Blums förlorade heder från 1974 löd ”Hur våld kan uppstå och vart det kan leda”. Nu var ju den undertiteln alltså redan upptagen år 1980 när Elfriede Jelineks De utestängda kom ut, men om den nu inte hade varit det så hade den passat ypperligt som undertitel till Jelineks roman. De utestängda är nämligen precis just det: en roman … [mer]

”Jag fruktar högeligen”, sa Wylie, ”att det syndrom som är känt som livet är alldeles för diffust för att medge lindring. För varje symtom som mildras är det ett annat som blir värre.” ”Fördelen med detta tänkesätt”, sa Wylie, ”är att medan man å ena sidan kanske inte hoppas på att förhållandena ska bli bättre, så behöver man åtminstone inte befara att de ska … [mer]

”Romanesk” är ett ord som återkommer i Marguerite Duras ljuvliga roman Sjömannen från Gibraltar från 1952. Hon är så romanesk, säger sjömannen om den vackra Anna, hon som äger en lustjakt vid namn Gibraltar , hon som seglar på de sju haven på jakt efter en sjöman som gått förlorad. En sjöman hon en gång känt, en sjöman och en mördare, den enda hon någonsin riktigt … [mer]

Ni vet Carina Rydbergs paranoia, hur hon tolkar allting som tecken, små meddelanden, den där neurotiska självupptagenheten som präglar hennes självbiografiska böcker? Den är så lätt att anamma. Om man ser sig själv som någon typ av huvudperson i sitt eget liv, vilket jag antar att man faktiskt bör göra, och sedan adderar en sorts filmisk logik till sitt vardagsliv, vet ni vad som … [mer]

Sei Ito Dagens författare kommer utan boktips. Jag har inte läst Sei Ito, men jag älskar den här bilden. Nu är det fritt fram att bimboförklara mig. Kanske ska jag skriva någonting om ”läslust” också, eller om vilken typ av bokmärken jag föredrar. Om det är någon som undrar hur många gröna böcker jag har i min bokhylla så kan jag gå och räkna dem. God jul … [mer]

Yukio Mishima Yukio Mishima är en intressant författare på så många nivåer, prova att bildgoogla honom så får ni se, många bilder på en Yukio Mishima iklädd något som närmast liknar speedos och ett långt svärd kommer att dyka upp. Sånt gillar vi, mer attityd! Som så många stora japanska författare tog Mishima sitt eget liv, men han nöjde sig inte med att slänga sig i … [mer]

Camille Flammarion ”Jag var sjutton år. Hon hette Urania. Var Urania en blond, ung flicka med blå ögon, en vårdröm, en oskyldig men nyfiken Evas dotter? Nej, hon var helt enkelt som i forntiden, en af de nio muserna, stjärnkunskapens sånggudinna, hvars himmelska blick lifvade och ledde sferernas kordans, hon var den serafiska tanken, som sväfvar öfver de jordiska tingen; hon ägde … [mer]

Saul Bellow Läs: Än så länge kan jag bara rekommendera er The Victim , eftersom min inplanerade Saul Bellow-sommar fick stryka på foten till förmån för surgubben Bernhard, men den rekommenderar jag er å andra sidan så … [mer]

Joyce Carol Oates Läs: Blonde , det räcker egentligen med att ha läst den. (Vill ni ha mer, läs Foxfire också, men läs inte allt av JCO, det blir så himla tjatigt efter ett tag.) Jag var helt besatt av Blonde när jag läste den, jag läste de nära 900 sidorna på mindre än två dygn och jag tyckte att det var en helt fantastisk roman. Det är väl en sådär 7-8 år sedan. Efter den … [mer]

Ian McEwan Läs: Cementträdgården , På Chesil Beach  Julkalendern tog en liten paus eftersom jag var utan dator några dagar. Jag får kompensera för det senare. Eller aldrig. (Förmodligen aldrig.) Vad gäller Ian McEwan så är det ju lite roligt att jag rekommenderar er dels hans debut och dels hans senaste. Vill emellertid passa på att inflika att jag tycker att flera av de romaner … [mer]

Ingeborg Bachmann ”Han tar upp ett, håller det i handen och läser roat: SÄTT ATT DÖ. Och från en annan lapp läser han: Det egyptiska mörkret. Är det inte din handstil, har du skrivit det här?” Läs: Malina … [mer]

Sylvia Plath “Jag hade inte tvättat håret på tre veckor. Jag hade inte sovit på sju nätter. Anledningen till att jag inte tvättat kläderna eller håret var att det verkade så dumt. Det verkade dumt att tvätta sig en dag när jag ändå skulle behöva tvätta mig igen nästa dag. Bara tanken på det gjorde mig trött. Jag ville göra allting en gång för alla och vara färdig med … [mer]

Michel Foucault x3 (Svar ja, jag inser att jag tänjer på begreppet ”författare” lite väl mycket nu. Klagomål på det kan lämnas i kommentarsfältet) Läs: Sexualitetens historia del 1, Vetandets arkeologi, Övervakning och straff … [mer]

Övre bilden: Glenn Gould. Nedre Bilden: Thomas Bernhard Är Thomas Bernhard besatt av döden? Finns det ris i Kina? Bor påven i Rom? Thomas Bernhards romaner kretsar ofta kring döden som ett oundvikligt faktum, och i många av hans romaner är det just ett dödsfall som bildar den yttre ramen för berättelsen, berättelsens själva förutsättning, anledningen till varför det … [mer]

Elizabeth Wurtzel ”The big shock in life is, you get a new job, you’re still you. You go to college, you’re still you. That’s the big disappointment. Those big, transcendant moments that you’re waiting for, it doesn’t happen.” Läs: Prozac Nation, Bitch (The Bitch Rules kan ni hoppa över ) … [mer]

Elias Canetti ”Men av romaner blir själen inte fet. Den njutning som de eventuellt bereder får man betala alldeles för mycket för: de bryter ner även den bästa karaktär. Man lär sig att leva sig in i alla sorters människor. Man får smak för det myckna dividerandet. Man går upp i de figurer som passar en. Alla synpunkter blir begripliga. Villigt överlämnar man sig åt främmande … [mer]

Årets julkalender. Inleds en dag för sent. Det är som det är. Birgitta Stenberg Läs: Kärlek i Europa (och de efterföljande självbiografiska romanerna) … [mer]

Så här borde det vara: Istället är det så här: Det är Marguerite Duras på den övre bilden, Ingeborg Bachmann på de nedre. Båda bra författare som skrivit bra böcker. Har jag skrivit om hur mycket jag tyckte om Bachmanns Malina ? Det har jag nog inte gjort och det borde jag verkligen ha gjort men jag gjorde det inte pga. detta eskalerande bildningskomplex som är mitt jag. Vissa … [mer]

Brombergs I Jenny , Sigrid Undsets femte roman, roar sig den blivande Nobelpristagaren med att fullkomlig massakrera idén om kvinnans sexuella frihet. Endast skammen lämnar hon kvar, likt ett blodigt avtryck på de vita lakanen. Jenny var förmodligen en vågad roman när den utkom 1911, i den bemärkelsen att Undset åtminstone tar upp frågan om den kvinnliga sexualiteten och låter den ligga … [mer]

Man ska bara göra det man vill göra. Annars blir man olycklig. Man ska inte göra saker som inte gör en lycklig. Egoism brukar det kallas och det är toppen. När vi ändå är inne på 90-talsspåret och gamla tonårsfavoriter så måste jag ju skriva något om Linda Skugge. Jag älskade Linda Skugge! Nuförtiden kan jag ju inte direkt säga att jag och Linda håller med varandra om … [mer]

Wenn wir diese strafrechtliche Seite unserer Welt, und das heisst unserer Gesellschaft verfolgen, erleben wir, wie gesagt wird, jeden Tag unsere Wunder. THOMAS BERNHARD (Der Untergeher) Döm om min förvåning när jag slår upp första sidan i min nyinförskaffade kurslitteratur i straffrätt och finner… ETT THOMAS BERNHARD-CITAT. Nils Jareborg, som skrivit Allmän kriminalrätt , har … [mer]

Ni får ursäkta bildkvalitén, min kamera är kass, men här har vi den i alla fall: Per Hagmans Pool . Världens bästa bok, tyckte jag en gång i tiden i alla fall. När jag var tonåring var Per Hagman bland det coolaste som fanns. Per Hagman var lite som en popstjärna och man älskade honom som en sådan. Det där är en sak som jag verkligen kan sakna med 90-talet, … [mer]

Brombergs Maus I-II är en grafisk novell i två delar. Så som i Martin Kellermans Rocky är alla figurer tecknade som djur, men någonstans där slutar alla likheter. Om Rocky kan sägas vara den ironiska generationens värdenihilistiska favoritserie så är Maus på sina ställen så allvarlig att man som van Rocky läsare riskerar att få nervösa utslag. I Maus återberättar Art Spiegelman … [mer]

Ordfront Lionel Shrivers Double Fault , och kanske framför allt romanens huvudperson Willy, fullkomligt golvade mig en sommar för några år sedan. ”Det där är jag” tänkte jag. ”Herregud vad det där är jag.” Och, tro mig, jag är inte en människotyp man särskilt ofta skriver romaner om. Willy Novinsky är definitivt inte den amerikanska litteraturens mest sympatiska karaktär … [mer]

Men på vintern kom man inte ens från östsidan fram till kalkbruket, eftersom kalkbruket inte längre var något kalkbruk körde snöplogen inte längre fram till kalkbruket, till ett dött, nedlagt kalkbruk kör helt enkelt inte någon snöplog, skall Konrad ha sagt till Wieser, inga arbetare, ingen kalk, ingen snöplog, skall han ha sagt, för en enda onyttig Konrad och hans hustru, en lika … [mer]

En enda gång har jag varit på bokmässan i Göteborg. Det var ganska förfärligt. Jag var där med ett gäng klasskamrater som jag inte stod särskilt nära, jag brukade inte umgås med någon av dem på min så kallade fritid, jag försökte mest hänga med någonstans där det kanske fanns en liten öppning, försökte äta lunch med någon som jag åtminstone kände till namnet. Det var … [mer]

Salamonski Christopher Isherwood, kanske främst ihågkommen för sina Berlinromaner där Farväl till Berlin är den mest kända, var en brittisk författare som levde större delen av sitt vuxna liv i andra länder. 1939 emigrerade han till USA och bosatte sig i Kalifornien. Det är också just i Kalifornien som En enda man utspelar sig. I Isherwoods roman från 1964 låter en … [mer]

Kurt Vonnegut Donna Tartt Stephen King P.G. Wodehouse Samtliga bilder är tagna av Jill Krementz , Kurt Vonneguts änka.  Fler författare med hundar hittar ni här . Ni måste … [mer]

Brombergs Sommartid är tredje delen i J.M. Coetzees självbiografiska (nåja) svit som inleddes med Pojkår och Ungdomsår. Boken är upplagd som en sort undersökning, där kvinnor ur Coetzees liv intervjuas om den avlidne Coetzee. Eftersom det är Coetzee själv som har skrivit boken och han, mig veterligen, inte är död så rör det sig uppenbarligen om fiktiva intervjuer. De innehåller … [mer]

Författarna till Manifest för ett nytt litterärt decennium har skrivit ett appendix i dagens Boklördag i DN. Jag tycker att de har både väldigt rätt och väldigt fel, men mest av allt tycker jag fortfarande att de slåss mot väderkvarnar.    De skriver: Den litterära modernismen är en gammal och vördnadsvärd strömning från 1900-talets början som i dag inte förtjänar att … [mer]

Galago 7-åriga Frances pappa har ramlat i sjön och dött. Man vet inte om det var en olycka eller om det var självmord. Frances själv tror att han blev mördad. Efter faderns död får Frances åka med sin faster Ada in till stan och bo hos henne och den åldrade och senile, på gränsen till elake, farfadern istället. (Var Frances mamma är vet man inte heller, hon är förmodligen död. … [mer]

Akta er för den här. Den är skitsorglig. Det är börja grina på bussen-varning på den. Sara Gordan läste den med ena ögat slutet och var tvungen att hoppa över det parti där bokens jag tar hand om sin 4,5-årige sons lik, själv läser jag den med ständig hjärtklappning, och jag har inte ens barn! Å andra sidan har jag en väldigt livlig fantasi. Det har uppenbarligen Marie … [mer]

Brombergs Det började blåsa lite och jag fick gåshud över hela armarna och benen och då började farfar prata igen och sa att jag skulle tro honom, det här var den vackraste staden i hela världen, till och med så här i mulet väder var den underbar, men han rådde mig att om jag bara kunde skulle jag genast ge mig av härifrån, ge mig av och aldrig mer komma tillbaka, men inte bara … [mer]

Alfabeta Det är ljusblått. Babyblått. På framsidan sitter en fet pojkbebis med boxhandskar. Det heter ”Den manliga mystiken”. Det är ett feministiskt seriealbum av Inger Edelfeldt och det borde vara roligt men det är det inte. Min vän R ligger bredvid mig när jag läser Inger Edelfeldts ”slutgiltiga genusanalys”. Han frågar mig om det är en sån där ”hata all män”-bok. ”Typ”, säger … [mer]

Jag ska försöka recensera lite böcker snart. Jag har nya böcker liggandes på hög här i mitt ostädade hem. Några av dem har jag läst och resten ska jag läsa så fort jag får lite tid över. Måste bara plugga några dagar till först. Vi ses på andra sidan 30-poängstentan, post … [mer]

Läser Ingeborg Bachmann. Malina . (Efter tips härifrån .) Jag gillar den, såklart, känns väl inte helt oväntat. Tydligen finns det en film också. Det verkar vara världens bästa film, lyssna här: 1. Den är baserad på Ingeborg Bachmanns bok. 2. Filmmanuset är skrivet av Elfriede Jelinek. 3. ISABELLE HUPPERT spelar huvudrollen!!! Hur kan jag inte ha sett den här filmen innan, hur jag … [mer]

Wien är en fruktansvärd geniförintelsemaskin, tänkte jag i fåtöljen, en förskräcklig talangförstörelseanstalt. Alla dessa förintade och dödade genier och talanger, som jag nu iakttog genom deras egen vedervärdiga cigarettrök, kom till Wien för trettio eller trettiofem år sedan med förhoppningen att komma någon vart och förintades och dödades i själva verket av Wien, alla … [mer]

Albert Bonniers Förlag Novellsamlingen Många människor dör som du är Lina Wolffs debut och tillika en välskriven, stilsäker och konsekvent sådan. Inledande novellen Ingenmansland får mig dock till en början att misstänka att här väntar mig en sämre svensk version av danska Naja Marie Aidt eller franska Claire Castillon, men det visar sig att jag har fel. Lina Wolff har, debuten till … [mer]

Alfabeta Noice – dock ej originaluppsättningen. Jag är egentligen för ung för att ha någon relation till det svenska 80-talsbandet  Noice , jag var inte ens född när de började repa i den där källaren i Gustavsberg. Jag tycker inte heller att de är/var särskilt bra, men i jämförelse med de då största konkurrenterna Gyllene Tider så känns ju Noice hundra gånger intressantare, … [mer]

Hyresgästen är en surrealistisk, psykotisk och (egentligen) lite halvlöjlig svart roman av fransmannen Roland Topor. Roland Topor var, förutom författare, även illustratör. Dessutom spelade han Renfield i Werner Herzogs Nosferatu . (Bra film. Se den.) Klaus Kinski till vänster, Roland Topor till höger. Hyresgästen är skriven på en ganska torr prosa men genererar ändå en rätt … [mer]

I brist på inlägg med mer substans: Jag ger er Emmanuel Bove poserandes med en liten hund. Jag vet inte om det är hans egen hund eller om den är inlånad enbart för detta fototillfälle. Jag vet inte om Emmanuel Bove ens gillade hundar. Jag vet väldigt lite om Emmanuel Bove. (Därför vet jag inte heller om han ska tituleras som en författare med hund eller inte.) Har ni inte läst … [mer]

  Varför ska man resa bort hela tiden? Tänk om det är mer äventyrligt att stanna hemma? Livet försiggår ju ändå här och nu. Han undrar om inte de som reser bort egentligen vill vara där livet inte är, utan att erkänna det för sig själva. Han formulerar en hållfast plädering för vanans skönhet. Nickar med sitt tunga filosofhuvud. Far med blicken över väggarna i rummet, hans … [mer]

”I hate men. I hate their sexuality unless they are gay or asexual or somehow different from the men I've known. I hate men but I fuck them hard hard hard and thoughtlessly because I hate them so much. At least when they're fucking me, they're not looking at me. At least I can close my eyes and just hate them. It's so difficult to explain.” The Diary of a Teenage Girl är en … [mer]