Knausgård och fadern

”Första delen av Min kamp, sju år efter alla andra läste den. Vad är det man läser? Autofiktiv roman kallas den på omslaget vilket ska förstås som självbiografi i romanform. Självbiografisk är den, men förmodligen tillrättalagd. Flera gånger påpekar Knausgård att han inte kommer ihåg något från sin barndom eller detaljer från konversationer, men samtidigt redovisar han just detta. Proustsk är den, men i hans fall är det faderns död som sätter igång minnena och inte madeleinekakan. Del 1 skiftar perspektiv mellan den författare som inser att hans senaste romanförsök …”