Bokbloggar.se

Jo, jag har sagt det förut. I slutet på november. Stolt som en tupp la jag sista handen vid manuset och skickade in det till min förläggare. Sedan kom det tillbaka. Inte rent fysiskt alltså, men tja, ni förstår. Ett samtal från förläggaren och ett mejl någon vecka senare förklarade att jag måste skriva om. Inte allt förstås, för mycket var ju bra, men karaktärerna behövde … [mer]

Det här med att skriva romantiskt är knepigt. Och då menar jag inte romantiskt i meningen månskimrande nätter, vindar som smeker och ögon som möts. Nej, det jag menar är att skriva om sexuella relationer: hur man bygger upp ett flörtande, hur man får attraktionen att växa,  hur man får förhållandet att gnistra. Det är lätt att vilja använda sig av klyschor. Vissa ord – och … [mer]

Pernillla Alm la upp en radiosnutt om chick lit på sin blogg. Det är Denise Rudberg och Pernilla Printz som pratar om genrebeteckningen och jag tyckte, precis som Pernilla, att det var intressant. Denise säger bl a att när en kvinna skriver om samtiden och relationer (med en tjej i huvudrollen) kallas det ofta (och lite nedlåtande) för chick lit, medan när en man skriver om samtiden … [mer]

Kom på att jag glömde lägga upp det här: kort intervju på Gazet skriven av Emma på Emmas bokhylla! Gott nytt! … [mer]

Tror inte jag har nämnt det här förut men min favorittitel på Supernova, innan den blev Supernova, var Fly me to the moon. För att det är dit Lisa tror hon är på väg (eller i alla fall uppåt). För att låten finns med i boken. Men förlaget ville ha en titel på svenska. Jag köpte det. Sedan kom jag på att Flygts bok ju hette Underdog. Och uppföljaren heter Outsider. Hm. Hade … [mer]

Hade glömt, men nu kom jag ihåg. Här är fjärde inlägget jag skrev till Norstedtsbloggen december 2009: För ett par veckor sedan var jag i Stockholm för attföreläsa för ett nätverk som heter Unga Affärskvinnor 09. Höggravid, snorig ochflåsande stod jag i Linklaters matsal och tittade ut över ett sjuttiotal tjejeroch min första tanke var: herregud vad snygga de är! Var man … [mer]

Jaha. Det hade man ju kunnat räkna ut med lilltån. Men inte jag inte, nej då. Jag trodde jag skulle kunna ta det lugnt och städa och mysa och hinna göra roliga saker… När jag hade skrivit klart förra boken (Supernova) så var jag höggravid. Mitt första möte med Eva Gedin på Norstedts ägde rum med en ammande treveckorsbebis i famnen. Så det är klart att jag inte hade någon tid … [mer]

Man städar. Eller, man tänker städa men blir hela tiden avbruten av viktigare saker. Som att läsa mejl, eller kolla Fejan. Eller sortera tusentals böcker i Nordic house i Dar es Salaam. Jag har redan gjort det en gång för länge sedan när vi startade upp huset, men sedan behövde hyllorna målas och böckerna blev utslängda och tillbakastoppade i komplett oordning. Stora, små, … [mer]

… fick jag träffa en skrivarkollega, en ny bekantskap, en av alla dem jag aldrig träffar annars eftersom jag ju inte bor i Sverige, inte kan springa på mingel och bokmässor och födelsedagsfester och releasepartyn och…. Åh. Det var fantastiskt. Som ett stort megamingel på tre, fast mycket intressantare för vi pratade ju. På riktigt. Om bistånd. Om att skriva och jobba och att leva … [mer]

… känner jag mig. Kommer nog hålla i ett tag. Hjälper väl inte direkt att yngsta sonen envisas med att vakna klockan fem, men mest är det nog effekten av att ha skrivit klart boken. Märkligt, men medan jag håller på märker jag det knappt: fokuset, koncentrationen, det där… hålla-i-och-inte-släppa. Det är en slags press. Nu är den borta och då kommer tröttheten. Så nu ska jag … [mer]

Nu har jag skickat in den. Romanen. Bok nummer två: uppföljaren till Supernova. Den blev lång, kanske lite längre än jag hade trott men inte så mycket. Förra boken var 115,000 ord, den här är 119. Och än vet vi ju inte vad förlaget kommer säga…   Det gick fort på slutet. Så kan man säga. Efter flytt till Afrika, en till graviditet och en massa strul med hälsan så hade första … [mer]

Okej. Enligt beslutet i våras, att jag skulle skriva de 200 sidor som fattades på max 100 dagar, så har jag skrivit 198. Det betyder att jag har två sidor kvar. WHAT? Det stämmer ju inte. Handlingen är inte klar än. Så jag tittar i excelarket. Jag har har skrivit drygt 111,000 ord. Om den nya boken ska bli lika lång som den första (vilket den absolut inte behöver, men ni vet, bara för … [mer]

Jag bara MÅSTE lägga in några bilder på mannen. Brukar inte prata så mycket om familjen här men alltså är jag stolt eller är jag STOLT? Tim hade den manliga huvudrollen i en musikal som heter Wicked och har tränat sedan i våras. Han rockade. Allvarligt. Han sjöng skitbra, han var trovärdig i rollen och han var så snygg att man höll på att dö (och så att han fick skriva … [mer]

Ibland ritar jag lite också. I första boken (Supernova) skissade jag till exempel upp flamingosviten som Lisa och Mattias bor i London (på det påhittade hotellet The Ark:) Nu har jag sketchat layouten på ett hus: Men tänker förstås inte avslöja vilket. Det får ni förhoppningsvis läsa om snart… Idag har jag påbörjat ett nytt papper med kurvor och pilar. Det ryms åtta kapitel på … [mer]

Ville bara passa på och tipsa om några andra bloggar om ni gillar att läsa om skrivande och läsande och lite allt möjligt: Skrivarmamma har blivit Pernilla Alm (efter att hon fick fint kontrakt med Printz Publishing). Pernilla kommer ut med romanen Alltid Du under våren och hennes blogg är typ hundra gånger mer poppis än min:) Simona Ahrnstedt skriver Romance och är underbart rolig. … [mer]

Igår kom jag till en ny milstolpe. Det är den näst sista milstolpen innan le grand finale och idag … tja, idag blir det ingenting. Plottrar idéer på ett papper, men efter ett tag får jag den där mättnadskänslan jag känner igen: den som säger att det är dags att sluta. Att lämna materialet. Att låta det undermedvetna få jobba ifred. Det händer varje idag i skrivandet. I alla … [mer]

Skrev ett inlägg om kurvor och skrivverktyg och fick en massa respons! Bland annat berättade kollegan Simona Ahrnstedt om hur hennes process ser ut . T ex att hon gör mycket research och har en särskild inspirationspärm för varje bok. Ser döläcker ut! Men det roligaste var ändå hennes post-itlapppar. De sitter på luckorna i köket och om jag förstått det rätt representerar varje … [mer]

När jag är klar med några kapitel får jag sätta mig ner och rita kurvor. Jag älskar att rita kurvor. Kurvorna går upp eller ner beroende på hur stor del av handlingen som handlar om en viss tråd. Och som ni kanske kan se så har handlingen i en särskild tråd (kärlekstråden) precis peakat. Det betyder att en sorts klimax har skett. Och att en ny eller omdefinierad målsättning … [mer]

Hjälp. Har så många trådar ute nu i boken att jag undrar om jag kommer kunna väva ihop dem ordentligt. Handlingstrådar, karaktärer, teman… Var och ett är de intressanta och vackra som gröngnistrande träd, men det jag undrar just nu är om man ser skogen? Blir det en helhet, ett mönster, som skapar resonans på ett ”helheten-är-större-än-delarna”-sätt, eller blir det mest… tja, … [mer]

Här kommer andra inlägget som jag skrev till Norstedtsbloggen vintern 2009: Den tolfte maj 2005 tog min skrivkurs slut och då hade jag bestämt mig. Jag skulle skriva en bok. Egentligen var det helt galet, jag hade ju ingen aning om hur man gjorde. Visst, jag hade gått en kurs och där lärde vi oss en del nyttiga saker om konflikt och motstånd, karaktärer och dialog, men man lärde sig ju … [mer]

Otroligt. Ända sedan jag började med den här boken har jag skrivit mig mot den här milstolpen och nu … är jag framme. Visst har jag haft andra milstolpar, det måste man ju ha, för mig brukar det bli ungefär var sjunde till tionde kapitel, men nu. Nu har jag nått milstolparnas milstolpe och … hjälp! Vad gör jag nu? Jo, visst har jag tänkt på resten av storyn och visst vet jag vad … [mer]

… hette mitt första inlägg när jag gästade Norstedts blogg för ett drygt år sedan. Jag har alltid tänkt att det vore kul att ha de där texterna i min egen blogg. Så här kommer den första. Det började med ett munspel. Eller ja, egentligen började det med att jag var sjuk. I nästan ett och ett halvt år hade jag varit sjukskriven för utmattningsdepression – och trots att jag … [mer]

Det frodas i Dar es Salaam. Grodyngel, gräs, virus och bakterier. I trettigradig värme och nästan hundraprocentig luftfuktighet växer det mesta. Min influensa är inne på tredje veckan och jag vill SKRIKA av frustration. Fast det hjälper förstås inte. Det enda som hjälper är ACCEPTANS (bläh!) och att vila. Och kanske tänka en positiv tanke eller två. Okej, det finns en bra grej med … [mer]

Jättetrevliga Emma var här och åt biff och bearnaisesås och gjorde en intervju. Den går att läsa här ! Hej så länge … [mer]

Nu är jag hemma igen. Hemma i Afrika. Jag säger det igen, smakar på det … Hemma i Afrika. Jo:) När jag skulle åka hem till Sverige för bokmässan och allt annat (ja, Sverige är också ett hem), så fanns det runt åttio flyktingar på mitt flyg. De var tunna och hade lånade kläder. De visste inte hur man hittade sin plats i flygplanet. De kom från Somalia. Några såg trötta ut, … [mer]

Oj. Nu är jag hemma. Vilken virvelvind! Hann nästan inte gå på själva mässan igår. Dagen var full av möten, osannolika möten, underbara och inspirerande. Maria Hamrefors, VD på KF Media var varm, kompetent och förtroendeingivande. Hon berättade att hon brukar ge min bok till unga tjejer i karriären, min och Alexander Perskis bok om prestationsprinsessor. Klart man blir glad. Men … [mer]

Tja. Lite bakis är man ju. För första gången på typ fyra år. Fredagskvällen inleddes med fyrtioårsfirande av bästa och finaste kompisen U på La Cucina Italiana, en krog med god mat och mycket humor visade det sig. Menyn bestod av tre sidor. Den första sa ungefär hej och välkommen till mitt kök från Neapel, den andra sa välj mellan piccolo och grande, och den tredje sa förresten … [mer]

Så är jag här igen! Första gången var för två år sedan då jag lycklig och yr i hatten sprang runt på seminarier och bokmingel med nyfrälst blick och kompisannika i släptåg. Förra året, när min egen bok kom ut och jag förstås skulle ha varit här, var jag gravid och tjock i Afrika och kunde inte. Så kan det gå. Några seminarier hann vi med. Märta Tikkanen och Birgitta … [mer]

Jag sitter i loungen på Doha flygplats och kollar email och äter hummus. Älskar snabbt internet, älskar god hummus. Älskar inte att jag ska vänta här till klockan halv två inatt. Dessutom längtar jag efter min bebis. Förra gången jag åkte till Sverige själv – utan barn – så njöt jag av varje sekund, av varje tickande minut av egenbeslutad tid. Men den här gången … Jag längtar … [mer]

Jag fick en ny bokhylla häromdagen. Den är gjord av mörkt trä och sitter fastmonterad i en liten alkov i hallen i vårt hus i Dar es Salaam, Tanzania. I två år har jag väntat på denna bokhylla. Det är lite svårt att förklara varför det har tagit två år att få till de här efterlängtade träbitarna, men … tja. Det är Afrika. Det kom så mycket emellan. Elen dog, poolpumpen … [mer]

Igår gick jag in på min blogg och av någon anledning klickade jag på mejllänken. Kanske för att kolla om den funkade, det var så längesedan jag la in den där länken. Länken gick till mitt gmailkonto. Oj då, tänkte jag. Jag som inte tittat på mitt gmailkonto på månader (jag hade liksom glömt bort att det fanns mitt i nybebisbestyren). Äh, det gör nog inget, tänkte jag vidare. … [mer]

Personalen på Pocketshop gillar Supernova… Och så här fint skriver de: Tack Nathalie och tack kompis-Calle som fotat fina bilder och skickat ner till mig i varmaste Afrika. För nu sjutton är det varmt. Svetten rinner bara jag sätter foten utanför dörren och hamnar jag mot förmodan i solen mer än en sekund får jag omedelbart lust att springa till närmsta pool och hoppa i med kläder … [mer]

Nu är det bara tre veckor kvar tills lillkillen i magen beräknas komma. Och jag tänker: är det verkligen möjligt? Inte det faktum att det bor en varelse inuti mig som nån himla utomjording – det går nog aldrig att förstå – utan mer om det verkligen är möjligt att jag kommer att älska mitt andra barn lika mycket som jag älskar mitt första? Många människor har barn. Många … [mer]

Hjälp, vad tiden går. Nu har jag varit i Sverige i tre veckor och inte hunnit skriva mer än högst en dag. Först var det den tillfälligt hyrda lägenheten för vår tre månader långa Sverigevistelse som skulle göras i ordning. Sedan var det Stockholmstripp för intervju med Anna Björkman för Family Living (jo, jag lovar. Ni kommer att fatta när ni ser bilderna – vårt hus är helt … [mer]

Okej. Jag behöver ett sätt att påminna mig om att arbetet går framåt när jag skriver. Det är därför jag har en excelfil där jag fyller i antal sidor och antal ord varje gång jag har avslutat ett kapitel. Det funkar skitbra – så länge det inte går för lång tid mellan kapitlen. Som nu. Jag har hållit på med samma scen i en hel vecka. Och scenjäveln är bara en sida lång. … [mer]

… kan ni läsa om på Debutantbloggen där jag skriver då och då: http://debutantbloggen.wordpress.com/2009/10/06/marika-avslojar-sitt-foljebrev/ Där kan ni förresten hitta en massa andra spännande saker, särskilt om ni skriver själva och vill ha tips och råd om att skriva eller bli antagen. Godnatt! … [mer]

Nej. Jag är ju inte på bokmässan. Har jag redan sagt det? Nåväl. Jag fick gå på bröllop istället. Tanzania-style. Det började klockan sju. Det innebar att det började klockan nio. Innan dess satt vi i rader av plaststolar med cola, fanta, sprite eller den lokala ingefärsläsken stoney tangawizi och tittade på barnen, kvinnorna och gummorna som då och då gick upp och dansade till … [mer]

Thomas Bodström var där. I baren på Park, bakom min och min kompis barstolar. Han väntade på Liza Marklund. Fast det visste jag inte då, han såg bara allmänt dampig ut: hade svårt att stå stilla, flackade med blicken och pillade kontinuerligt på sin mobil. Till hans försvar ska sägas att han faktiskt var ganska trevlig. Och när jag frågade honom hur hans (då) nya bok Idealisten … [mer]

Ibland är det ensamt att skriva. Särskilt här nere, i Tanzania, där jag bor sedan snart ett och ett halvt år tillbaka. I Sverige hade jag skrivarkollegor som jag träffade med jämna mellanrum, och världens bästa kompis tillika skrivarcoach (som egentligen inte är skrivarcoach men råkar vara bäst på det ändå) – och räckte inte det så kunde jag ju alltid springa upp på förlaget, … [mer]